Tårar

Nu har jag kommit iordning i lägenheten och sällskapet har påbörjat resan hem, så jag antar att det kan behövas ett nytt blogginlägg.

Att flytta hemifrån är det jobbigaste och mest psykiskt påfrestande som jag gjort i hela mitt liv, men det är väl ganska naturligt och något som är nödvändigt. Antar jag. Men det känns förjävligt och jag har gråtit mycket de här dagarna. Dessutom har jag fått magkatarr. Ja, usch så synd det är om mig.

Men det blir väl bättre. Nån gång. Och så tänker jag ideligen att vad är alternativet egentligen? Åka hem och skriva in sig på arbetsförmedlingen och vikariebanken igen? Aldrig i helvete. Jag. Måste. Klippa. Banden. Måste. Klara. Mig. Själv.

Men magkatarr och PMS samtidigt är iaf ingen bra början. Imorgon ska vi åka till Riga på personalresa.
Jag vet att det blir bättre, nånstans vet jag det. Men jag är inte riktigt där än. Jag är fortfarande i nåt ingemansland, bara gråter och kan inte känna nåt mer.
Tänker på allt och ingenting.


Lite positiva saker har hänt iaf:
Vi var och såg nya "Arn"-filmen igår, den var helt okej. Bättre än den första iaf. Stellan Skarsgård var bäst.
Igår var det också lite torgmarknad i Östersund. Alla möjliga sorters getostar och ostkakor och bröd och rökt älghjärta och annat... hmm...

själv äter jag falukorv till lunch.

adjö