Hallelujah..

I heard there were some secret chord, that David played, that didn't please the Lord, but you don't really care for music, do you?

Sen jag lärde mig spela den låten i tisdags har jag nog tragglat igenom den typ tjugo gånger, så fort jag varit i närheten av ett piano och det är jag ganska ofta. Det är så kul när man lärt sig nåt nytt! hihi

Så, jag överlevde mastodontdagen igår men jag var redigt trött sen när jag kom hem.
Var i HBK tjugo över nio, sa gomorron till alla och sen övade vi med barnkörerna och draken musikalen "Regnbågen" som äntligen skulle gå av stapeln. HBK var precis smockfull, det var kul. Det hände så mycket på scenen så att ungarna glömde sjunga ibland, men annars gick det bra. Draken åt upp solstrålarna, alla utom en som lyckades rädda alla de andra och draken blev arg och brann upp och så byggde vi en regnbåge med alla ballonger och frid och fröjd.
Hem och åt lunch, spagetti och köttfärssås.
Halv tre var det avfärd för kören bort till Sunne kyrka. Storbandet var redan där så det vara bara att börja repa hej och hå.
Fick mat i sockenstugan, bytte kläder till mer ABBA-inspirerat, gick på toa och sen var det dags. Och det var så himla kul. På slutet verkligen gnistrade det om oss, det kändes så iaf. Vi körde "dancing queen" som extranummer och det blev verkligen fart på den. Men annars tycker jag ändå "Anthem" är häftigast att sjunga, när alla stämmorna sitter som en smäck och alla tar i från tårna, det är häftigt. Mäktigt.

****

Så, nu är det bara att försöka ladda om.
Nu ska jag vara på resande fot i två veckor, och det är ju iofs nånting som jag är väldigt bra på, man har lärt sig packa och tänka praktiskt och ha magväska med passet och köpa dricksvatten och så vidare..

Idag ska jag in till Östersund och handla lite grejs, pollenmedicin och annat trevligt. Och sen ska jag packa.
Pust.

Såhär dags imorgon är jag nog i Mora.

Adios

Fredag :D

http://frosokyrka.se/9255.var_personal.html <<-- mina favoritmänniskor! :) Världens bästa ställe att jobba på, om nån frågar mig :) Jag blir sedd, jag känner mig glad och lugn. Jag är kär, helt enkelt! Bara njuter av livet och gör så gott jag kan och är fullkomligt nöjd med det, eftersom alla andra också är det. De låter mig vara som jag är.
Ja, det här året har sannerligen varit en enda lång egotripp, ständig uppbyggnad och påfyllning av självkänslan och självförtroendet.

http://www.youtube.com/watch?v=sowWrtVEq6k&feature=PlayList&p=2C8C95D7AE31ABCE&playnext=1&playnext_from=PL&index=20

och så denna låt också :) för det här året...

***

Timglas..

Hej Gunilla jag sitter just och slöbläddrar i din bilddagbok från när du gjorde volontäråret och det känns som så mycket har förändrats på det här året.

Dels beror det på att du och jag naturligtvis är helt olika som personer och dels beror det på att jag bytte handledare och kanske fick vara med på lite annorlunda saker (som att gå på trav på långfredagen :)
Men det här gänget med Frida, Stina, Rebecka, Anneli och så vidare, det är nästan helt upplöst just nu, vad det verkar... Seniorerna som vi har på lördagskvällarna är nu BARA en hop skräniga trettonåringar och femtonåringarna orkar inte med dem. Jag kan ju förstå dem iofs :P
Rebecka är ihop med Erik och dem har jag inte sett sen i julas tror jag, bara Anneli kommer regelbundet just nu. Gott så :)

...

Jag känner mig så fruktansvärt BEVAKAD när jag jobbar med libanessan. Hon föreslog att jag skulle hålla i en aktivitet med juniorerna imorgon och jag sa att det kan jag väl göra. Jag skulle ha en påse och lägga ord i som stämde på mig, bra egenskaper och sånt eller nåt. Och sen skulle jag prata nåt om Jesus också, men det får hon göra själv.
Jag är väl ingen frikyrkopredikant heller.
Jävla skenheliga människa. Hon gör på ett sätt och sen går hon och BEEEEEEEEEEEEER eller nåt.
Religion är nånting man ÄR, inte något man gör.
För vidare förklaring, hör av er i kommentarsfältet.

Annat var det idag när Den Vita Frun och jag var till Hobbyboden i stan och köpte grejs till musikalköret på söndag. Med henne är det inget snack, det är raka puckar och det är förgrömmat skönt. Enda felet med DVF är att hon är så himla hyperspeedad hela tiden, man får liksom fånga henne med lasso och trycka ner henne på en stol om man vill säga nåt. Idag när vi var på stan och jag sa "Men ska du inte passa på och växla pengar nu när vi ändå är här?" så kände jag mig verkligen som... ja vet inte vad :P Men jag vet ju att hon har lika pressat schema som jag tills vi åker på tisdag och skulle hon få bestämma själv skulle hon komma på på måndag kväll att hon behöver växla pengar.. eller nåt.
Och hennes barnbarn är en bortskämd unge, för närvarande. Men det kan nog mormor ta ur henne ganska kvickt.

Hursomhelst.

För övrigt anser jag att alla som befinner sig i närheten av Sunne kyrka, Jämtland, på söndag den 26 april klockan 18.00 bör komma dit och lyssna på en görhäftig konsert med Frösö Vokal och Näldens storband. Vi ska dansa också. ROCK'N'ROOOOLL!!!

Så går en dag ifrån vårt liv..

Tjohej.

På söndag är det STOR konsert i Sunne kyrka som ligger 20 minuter från Frösön, där ska min kör, Frösö Vokal, framföra ABBA och Duke Ellington tillsammans med Näldens storband och det kommer bli jättehäftigt. ASGRYMT liksom :)

Vi övade ihop med storbandet ikväll och förutom att jag helt döv på vänsterörat så var det skitkul! Ser verkligen fram emot det! Sen på tisdag morgon far vi till Prag hela högen. Och jag har inte packat ett dugg.

Hade min käre handledare på lunch här idag. Gjorde min berömda kyckling-och-ris som är det mest vuxna jag kan laga. Han tyckte det var gott, tog dubbla portioner tillochmed :) Trevligt, men nu får jag överleva utan min Pavarotti i en hel månad :( Fast på söndag syns vi förstås, när han ska vara drake.

Nä nu orkar jag inte skriva mer. Jag är så fruktansvärt trött och börjar tidigt imorgon. Godnatt

when I am down...

Tillbaks på Frösön och på jobbet.

Känns lite tråk på nå sätt. Nu har det varit påsk och nu bär det bara utför. Körresor till förbannelse, jag orkar inte packa upp och packa ner och planera och vara social... :(

Framförallt skulle det vara skönt att ha planeringen för sommaren och hösten klar.

JAG ÄR TRÖTT!!!! och jag tänker klaga om det!
Jag orkar ingenting just nu och om tjugo minuter ska jag med bussen bort till Sikvägen och ha barnkörer hela eftermiddan...

...

In the ghetto

Jag är fortfarande hem i Åtvid men ikväll bär det av norrut igen.

Söndagsfrukost nu, det luktar bryggkaffe och rostat bröd och radion är på och mamma och Johan sitter därnere och babblar och jag sitter här och försöker ha nåt slags privatliv. Johan håller på med nån avslutande uppsats den här helgen så han är helt snurrig.

Det bästa med att vara hemma är maten :) Igår åt vi nån vegetarisk pastagrej till lunch och fläskkotlett med potatisgratäng på kvällen och det var SÅÅÅ gott :D
Jag måste verkligen lära mig laga kött, annars kommer jag behöva äta järntabletter resten av livet.. det duger liksom inte med köttbullar och falukorv...

Om elva timmar har jag förmodligen just lyckats kravla mig upp i min överslaf och har tio timmars tågdunk framför mig...eller under mig.. i höstas var det sååå spännande att åka nattåg och spana ut över landskapet när man åkte förbi exotiska platser som.. Söderhamn... Nu liksom bara kör nån gång så vi kommer fram... typ :P

Vi hyrde två filmer på bibblan i fredags:
"Varg" med Peter Stormare. Den var inte så värst, INGEN pratade ju jamska, fast den ska utspela sig i norra Jämtland. Möjligen att hon som spelade Peter Stormares mamma hade fått in nån slags jamska. Annars var det bara fjomp.
"The Dark Knight" hyrde vi också, eftersom jag faktiskt inte sett den ännu. Den var däremot riktigt bra och Heath Ledger var riktigt bra. Man satt ju mest och tänkte på att det var hans sista film ... jajja.

Nähäpp, nu ska jag fortsätta avnjuta dagen i det iskalla stenhuset.. :)

Hejhej

Två dygn hann jag vara hemma innan jag blev beordrad att dammsuga hela huset.

Nu minns jag hur det är att bo i Åtvid.
Mamma och jag har "gjort stan" idag, dvs ätit lunch på Sandelius och handlat på Willys. Och imorse handlade vi fikabröd på torget också.

Och jag måste erkänna att det förgrömmat skönt med vår och sol och värme och kunna sitta ute på trappen och sola. Det är underbart härligt. Faktiskt.
Men jag vill inte bli här nån längre tid.
Jag var med uppe på skolan och fikade med mammas lärarkompisar. Det var kul och så, men usch vad jag fick ont i magen när jag strövade omkring i mitt gamla arbetslag där jag gick i nian och jag minns bara allt uschligt, inte var det mycket som var roligt inte.
Nej, skönt att komma därifrån.

Nån gång vill jag skriva typ memoarer eller nåt, fast det låter väldigt pretto :P PRETENTIÖST på fin svenska. Prättangsjööst då...
Min historia och de historier som jag vuxit upp med och sånt.. Varför jag är som jag är.
...

Östergötland... jo, men inte Åtvid.
Småland... ja, den nordöstra delen.
Jämtland... är nytt, än så länge. Jag saknar kusten lite.

Tralla la, nu ska mamma och jag äta paj och ikväll kommer bror min :)

Sockna

Sitter i vårt kalla stenhus i centrala Åtvidaberg. Bor man i stenhus behöver man duntäcke om sig så fort man står still i fler än fem sekunder.

Reflektioner såhär långt:
*Mammas kylskåp är fantastiskt! Det finns SÅ mycket mat där, och alla sorters ostar och choklad och det tar liksom aldrig slut. Underbart :D
*Pollensäsongen är på väg att bryta ut

...det kändes jättekonstigt att komma hem igår, men det var definitivt nödvändigt. Jag behövde komma hem, innan jag tar itu med avslutningen däruppe.
Men herregud, överlever jag verkligen en sommar här i skitsnackarnas näste? Jag känner hur jag bokstavligen kryper ihop och drar på mig en sköld för att skydda mig från alla barndomsminnen och människor.
..Eller??

Jag åkte tåget hem igår, det gick väldigt fort faktiskt. Våren är ändå rätt mysig, särskilt efter en riktigt lång, jämtsk vinter. Gröna ängar och sol och rådjur och öppna marker man bara vill springa ut på.

Nähä, nu ska jag låta mina osammanhängande funderingar fortsätta gro ett tag.

Breakthru

..är en av Queens bästa låtar.

Nu vet jag äntligen varför jag känt mig så konstig.
Jag har hemlängtan!
Ren och skär längtan efter det bekanta, efter mamma och alla andra.
Hur förälskad jag än är i Jämtland och hur mycket jag än babblar om att jag aldrig tänker bo i Åtvid så vill jag just nu inget hellre än åka hem!

Det tog ett tag innan jag kom på det, jag har seglat på en må-bra-våg så länge nu, jag hade liksom nästan glömt hur det känns att vara ledsen och förtvivlad. Men då måste jag kunna gråta en skvätt så att det blir lite utrensning i hjärnan.

Och nu har det blivit det, nu känns det lugnare, när jag vet vad som var fel. Jag vill bara komma hem.

Tvivel, det där som stör

Jag hatar den här tiden på året när man ska bestämma i vilken riktning livet ska gå i höst!

Till slut är man så uppsnurrad och skitnervös i skallen så man tänker bara "FAN JAG SKITER I DET HÄR" och så bara väljer man nåt, innan man bryter ihop...

Nu har jag gjort kovändning igen.
Ska snart ge mig ner till affären och köpa frimärken och posta gymnasiebetyg osv till Birka folkhögskola...
Jag är så van att få nej överallt så jag orkar inte, vågar inte hoppas, känner ingen förväntan nästan. Man vill bara att det ska bli klart.

************
************

Igår var annars en ytterst trevlig dag, jag kom hem vid kvart över nio, stupade i säng och kunde inte resa mig därur förrän framåt tio... helt slut var jag. Och vad gjorde jag då igår?
Först fick jag följa med på påskdagsgudstjänst i Lugnvikskyrkan, där fru Pavarotti är kantor. Trevligt. Sen fikade vi där, fick naturligtvis genomgång av hela personalen (hon som hällde upp kaffe hade varit barnvakt åt Pavarotti när han var liten). Sen for vi neråt Brunflo till och givetvis skulle vi då besöka Brunflos stora utflyktsmål, kastalen, som är en medeltida borg eller nåt, utkikstorn, klocktorn, nåt sånt...
Det finns två sätt att ta sig upp i tornet, antingen den medeltida stentrappan eller den nutida trätrappan.
Pavarotti och hans två yngsta avkommor gav sig raskt upp i den kolmörka, trånga stentrappan och jag följde intet ont anande efter eftersom; 1, jag tänkte att det skulle vara ungefär som att gå upp i fyrarna på Öland (fel), 2, jag litar blint på min handledare (inte nu längre.. :P )

Om man är sex år och 1,20 lång så är det inte så farligt att springa uppför de där trappstegen... men det är inte jag! :P Och hur Pavarotti som säkert är 1,85 eller nåt, tog sig upp det begriper inte jag.
Världens mest osymmetriska och oregelbundna trappsteg, smala som in i sjutton, säkert inte ens en decimeter breda ibland och kanske 40 cm långa, kolmörkt var det och några handtag eller räcken var det inte tal om heller!
Fy fan på ren svenska, jag tyckte det var riktigt läskigt. När man hade kommit en bit och tittade ner och bara såg sten sten sten överallt och att man kunde ramla ner där bara man slant till med foten... USCH!
Och det tog ju aldrig slut heller. Jag fick liksom skärpa mig, tänka att "okej, om jag ska härifrån så är det upp till mig själv, ingen annan kan hjälpa mig just nu, fortsätt klättra, ett och två".
Typ.

Sen..när jag äntligen kom upp. USCH, jag mådde illa och var helt skakig.
Men det ordnade sig. Vi åkte hem till Pavarotti, åt korv och spelade kort och pratade och sen kom frun hem och då åt vi tjälknöl och kladdkaka till efterrätt pratade ännu mer om folk och hennes jobb och sen fick jag skjuts hem.

Synnerligen innehållsrik dag :)

På onsdag åker jag hem :D det ska bli kul

Vårstädning!

Nu är det gjort!

Kläderna är i garderoben.
Golven är dammsugna.
Golven är tillochmed våttorkade!
Fönsterkarmarna är dammfria.
Soffan är dammsugen.
Kudde och täcke har vädrats, likaså mattorna.
Sängen är bäddad med nya lakan.

...och hela lägenheten andas en svag doft av såpa... mmmm...

Och här ligger jag alldeles nyskurad och insmörjd i hudkräm och dricker påskmust.

Mmmm igen.

Långfredag

Ytterligare en dag som kommer att gå till historien.

För första gången i mitt liv har jag idag besökt en travbana, Östersundstravet närmare bestämt. Detta skedde som belöning (?) efter att jag tagit hand om min handledares två yngsta barn och dessutom målat påskägg med dem.
Barn nummer 4 och 5 i syskonskaran, plus jag och deras bekragade fader anlände till kyrkis Hornsberg vid halv tio imorse, sen for han iväg till FK och predikade en sväng.
Jag lärde dem allt jag kan, korttrick osv... ;) Sen var det ett evigt tjat om den där kortleken resten av dan... :P
Hursomhelst.
Deras far återvände, kragade av sig och så for vi allihop till Max där deras mor tålmodigt väntade (och hon ser verkligen oförskämt fräsch ut för att ha skitit ut fem ungar, tycher je). Vi åt lunch, sen for modern iväg på nästa gudstjänst eller vad det var (hon är kantor) och vi andra for till travbanan som sagt.
Strålande sol och femton grader varmt var det, Skalle-Pers sambo var måldomare. Massor med folk där, och min käre handledare stannade ungefär varannan meter när vi mötte antingen nån som gått på lantbruksskolan samtidigt som han, eller nån han gjort lumpen med, eller nån han jobbat med i slakteriet eller nån vars svärmor han begravt eller nån vars systerson vunnit vasaloppet eller nån vars mormor varit dagmamma åt hans barn eller nån..... ja. Typ så.

Haha :D

Underbart roligt var det i alla fall. Utan minsta tvekan.
Vi lämnade in ett V5-system också, vad nu det innebär.. men jag tror inte vi vann nåt.
Sen fikade vi och sen fick jag köra hem :)

********************
*********************

Nu vill jag växla ämne för jag behöver åsikter om vad jag ska göra i höst.
alternativ 1:
Bo kvar i Östersund, plugga nånting, typ en kurs.. Vore kul eftersom jag tycker om folket här och inte vill åka ifrån dem.
alternativ 2:
Flytta till Sundsvall och pröva på Journalistprogrammet.
Ny stad.

Jag vet verkligen inte....
HJÄLP

yo

Jag är fullt medveten om att efter jag skrivit nästa mening så kommer alla förklara mig totalt sinnessjuk och spärra in mig på vatten och bröd tills jag tagit mitt lilla förnuft till fånga.

Det SNÖAR ute och det är JÄTTEMYSIGT!
På fullaste allvar menar jag detta. Jag har inte tröttnat på vintern, kanske beror det på att vintern på Frösön är totalt olik den råkalla, utkylda blaskslaskvinter jag vuxit upp i.
Här är det fortfarande TREVLIGT med snö, luften är klar och man behöver inte ha trehundra lager kläder på sig eftersom det är en helt annan kyla.


Nog om det.

Idag har jag jobbat i tolv timmar, ätit två delicato-bollar, soppa, två festisar, smörgås (glutenfri), banan, vatten, ropat "Jesus är uppstånden!" arton gånger.. sista gången funderade jag på att ropa "Elvis är uppstånden!" istället, men jag tordes inte... :P

Nästan hela arbetslaget var på plats i HBK idag för att vara ledsagare åt våra åttondeklassare som skulle gå påskvandringen. Rätt många av våra kära höstkonfirmander var med idag, kärt återseende, hrm ;)

Jag är redigt trött.
Trött trött trött och imåra ska je till Sikvägen och påskpyssla klockan tio och på kvällen ska jag faktiskt vara barnvakt åt Magdalena och Deborah, de är åtta och sex år.

Mors!

hopplösa människor

När jag faktiskt skulle vilja och behöva prata med någon av mina närmaste då är det inte EN JÄVEL som är hemma eller har mobilen påslagen!
Varken mamma eller pappa eller Tina och nån annan ringer jag inte i krissituationer.
Visserligen ingen krissituation men... fick ett annat telefonsamtal och sen fick min fantasi frispel så jag vill prata med nån som kan ordna mina tankar rätt igen.

Men NÄÄÄDÅ, nu får man nöja sig med att vråla med i Beatles och skingra tankarna på så vis... och snart är det ju "House" gudskelov.

********************

Annars har detta varit en alldeles ypperlig arbetsdag, vi hade påskvandring del två av tre, denna gång ute i Torvalla och det gick ganska bra, till slut. Med tanke på att vi hade bytt ut två personer så... Jajja. Imorgon är libanessan och Skalle-Per tillbaka igen så då går det nog bra.

Idag har jag fått umgås med alla mina tre favoritkollegor hela dagen, Pavarotti och Penntrollet och Pjotr. Alla börjar på P :)
Att umgås med dessa människor gör mig glad och harmonisk och det är verkligen härligt. Jag känner mig så lugn och tillfreds med allting.
Hihi :D

Efter påskvandringen blev jag dessutom medbjuden på afterwork-te hos Sara som jobbar i Pingst. Hon hade en riktigt fräsch lägenhet på Hornsgatan med värsta utsikten över Storsjön och Östersund. Så skulle jag också vilja bo.

....jaaopp... imorgon ska jag vara på plats i HBK kvart över sju, yes!

Libanessan vs Pavarotti

Vad är skillnaden mellan min fd handledare och min nuvarande handledare?
Jo, min fd vill diktera verkligheten för mig och min nuvarande lyssnar på mig och låter mig själv tänka.
Exempelvis:
Jag berättar för libanessan att jag inte tar påsklov förrän nästa onsdag. Hon blir genast bestört över att jag ska sitta ensam hela påsken, för så gör man ju bara inte.. Och det blir ett himla rabalder runt fikabordet med alla dessa 13-åringar som tjattrar och herregud men nej vad hemskt och jag känner mig JÄTTEnormal.... Nej, jag skäms och känner mig dum och vill bara gå därifrån och vill att Pavarotti ska vara där och säga nåt klokt.

Jag berättar för Pavarotti att jag inte tar påsklov förrän nästa onsdag. Han säger "jaha" och bjuder hem mig på middag på påskdagen.
Säkert tänker han en del också, men han ifrågasätter inte.

Inför libanessan känns det alltid som jag måste försvara mig och urskulda mig och förklara allting jag gör och varför, för hon vill ha kontroll över precis allt. Snacka om energitjuv.
Pavarotti däremot har begåvats med röntgensyn och ser alltid rakt igenom mig, det är ytterst sällan jag behöver förklara nåt för honom i fler än två meningar.

Men om jag skulle behöva förklara så skulle jag säga nåt i stil med:
När jag bokade de här biljetterna hade jag jullovet i färskt minne och tänkte att jag nog inte ville vara hemma så mycket på påsklovet. För det andra så bor det knappt nån kvar i Åtvid som jag umgås med, fyra dygn räcker gott och väl, tänkte jag. För det tredje så har jag inte 7512 släktingar att umgås med så fort jag är ledig. Jag har min mor, min bror och min mormor och ett blekt mähä som kallas pappa. Punkt slut.

Capisce?

April, april

Sådär nu är jag hemma igen, efter mitt lilla äventyr norr om polcirkeln.
Det var jobbigare än jag trodde att klämma 144 mil över en helg... särskilt som jag inte lyckades sova ett skit på bussen varken upp eller hem... man känner sig helt seg i huvudet och känns som man åldrades tio år i ansiktet ungefär... plastikoperation...?
***

Jag hade iaf riktigt riktigt kul i helgen. Jag har åkt släde bakom en skoter och ätit souvas och fått en guidad tur i Gällivare och fått god mat och träffat trevliga människor. Det kändes som man var uppe på Nordpolen.. särskilt när alla ortsnamn började stå på både samiska och svenska, det gjorde de för övrigt så långt söderut som i Strömsund men det var först runt Moskosel som jag började lägga märke till det. "Nu passerar du Polcirkeln" är också en käck skylt..
Efter Storuman blev det verkligen GLESBYGDEN, liksom ödemark kändes det som. Norr om Storuman vill jag inte bo. Iaf inte i inlandet, utåt kusten är det väl mer livat.
I Malmberget var det skoter skoter skoter och "ja veit int" och snus och skoterbensin.

Naturligtvis hade jag även tillfälle att inspektera kyrkobyggnaden deras... och dit skulle jag inte velat vara volontär. Alldeles för högtravande och högkyrkligt och mästrande och bara åt helvete skitjobbigt. Jag skulle gjort revolution, sparkat bakut om jag hamnat där.
Laestadianer...

Hursomhelst.

Nu har jag Lina här, sovandes på bäddsoffan för tillfället. Det är alltså hon som är volontär i Malmberget. Efter en seg bussresa i måndags utsatte jag henne igår för promenadgruppen och sen eftermiddagsfika med folket på Sikvägen. Jag vet inte om hon hämtat sig efter det... ;) hihi.
Jag begriper inte vad jag ska hitta på i höst som ska kunna vara tillnärmelsevis lika kul som att vara volontär på Frösön.. Jag kände det igår att åh vad jag hade saknat dem alla, fast jag bara varit borta över helgen.
Mmm... så är det.

Jag saknar dem nu å.
De sitter däruppe i Sockenstugan snart och ska ha planeringsdag. Lina och jag ska gå på stan.

Mors!