en lista!!!

Jag har städat hela morgonen och snart ska jag iväg till Bräcke och spela paintball...

1. Vilken parfym använder du?
En med etikett

2. Dagens låt? gårdagskvällens låt var "da doo ron ron" med the Crystals

3. Vad blir det till middag idag? det kan bli pyttipanna

4. Dagens höjdpunkt?
myskväll när jag kommit hem från paintbollen skulle jag tro

5. Vad skulle du verkligen vilja lära dig?
Hur man får G i Matte C

6. Vad var det senaste du köpte?
Glass

7.Vad är ditt största mål för tillfället?
Få en bra avslutning på volontäråret

8. Vad tycker du om personen som skickade dig den här listan?
Jag snodde denna lista

10. vad ser du mest fram emot just nu?
onsdag och torsdag i veckan som kommer

11. Vad älskar du med dig själv?
Att jag alltid reder mig

12. Om du kunde vara var som helst i världen de närmaste timmarna, var skulle det vara?
hos Simon!! <3

13. Vad tycker du är viktigt hos dina vänner?
Att de är självständiga människor som inte krånglar till saker

14. Vem skulle du vilja träffa någon gång?
Sven Wollter

15. Vill du ha barn en dag?
Jaa det vill jag.

16. Vilket är favoritplagget i din garderob?
Om jag säger "blå tröja" så är det en helgardering.

17. Vad har du för dold talang?
vet inte... hitta på eget recept på pannkakor som jag tål?

18. 3 saker som får dig att le?
Jag har varit ett enda stort leende (inombords) nästan hela detta år...

19. Vad är din favoritlåt just nu?
Pink - So what.. när man behöver lugna ner sig

20. Vilka är dina favorit-tv-serier?
Genom alla tider så är det "Sopranos" men just nu "House"

21.Vad har du på dig just nu?
Pyjamas, ska alldeles strax göra mig iordning för arbetsdagen och då blir det mörka mjukiskläder..

22. Vad är ditt favoritgodis?
Choklad, som alltid

23. Vem är din förebild i livet?
Snusmumriken... och mamma såklart. Och Pavarotti, givetvis! han kommer nog först just nu iaf.

24. Vilken är den senaste filmen du sett?
jag slötittade på "Hitch" igår. Den var inget bra.

Nu har jag bråttom!!!!!!!!! Mors

Sista fredagen i maj

Om jag hade bott hemma hade jag inte vågat nånting. Därför vill jag att min höst ska bli klar innan jag flyttar hem..

Pratade med mamma i telefon förut. Sa att jag hade sökt en annan linje på Birka, det tyckte hon var jättekul och jag hörde själv att det lät ganska roligt. Det är så vi gör i vår familj, mycket ironi och DRÅPLIGHETER.
Men ibland är det skönt att bara mötas av allvar, eller lugn åtminstone, när man berättar en viktig sak i sitt liv, ett val man har gjort. Om man har turen att träffa på en person som inte reagerar direkt utan låter en berätta och själv reflektera en stund... bli tagen på allvar helt enkelt. Gud vad skönt det är.

*******

Var på Boda borg med juniorerna förut. Tyvärr var jag ingen rolig volontär, jag började gäspa så fort vi kom dit och när jag satte mig i en fåtölj där så somnade jag.
Sen åt vi tacos och så åkte jag med Saras pappa hem.

jag är bara så trött nu, jag orkar inget. Hur jag ska få ork att röja upp i lägenheten i helgen vet jag inte, men det MÅSTE bli gjort.

************

Det pågår ett bråk i arbetslaget för tillfället och det känns lite sådär att jag slutar nu när det är som mest infekterat, vad det verkar... Begriper inte varför somliga måste ägna sig åt att leta fel på andra istället för att koncentrera sig på sitt eget.
Jag blir så jävla förbannad när jag tänker på det och hade jag människan här så skulle jag skälla ut henne ordentligt. Begriper inte varför hon håller på som hon gör. Hon skulle vara med nån gång och verkligen få uppleva den verksamhet hon nu kritiserar. Om det nu biter på henne, vilket det troligtvis inte gör.

*********''

Jag såg på Pistvakt förut, det var skitkul! Åtminstone det som Lennart Jähkel sa lät som jamska emellanåt.
På måndag börjar jag jobba i Sunne. Det blir det sista jag gör, med avbrott för volontärbesök och lite.
Fick inget städjobb i sommar heller, så nu är jag totalt ledig, vilket känns både bra och dåligt.
Vete fan vad det ska bli av mig. Som jag sa till Pavarotti igår, varje gång jag försöker göra nåt utanför kyrkans värld så blir det bara skit med det.

Men Simon och jag får i alla fall en massa tid för varandra och DET ska bli jätteroligt! Jag längtar verkligen efter dig.. min vackre fjås!
och Fjås = Pojkvän på jamska för de som inte hänger med...

Mors!

En väldigt bra dag, efter en hemsk natt

Jag sitter på jobbet nu, äter päronsplitt samtidigt men jag kände att jag måste skriva av mig nu för det finns stor risk att mitt goda humör inte är så gott när jag kommer hem ikväll.

Fråga mig inte varför, men varje gång Pavarotti finns med i min arbetsdag, då blir det en bra arbetsdag.
Idag började vi och penntrollet med fika och genomgång av gårdagskvällens konfirmandåterträff. Sen pratade vi en massa däremellan också, bland annat skvaller om Stockholms nya biskop...
Sen när vi satt där i solskenet fick Pavarotti för sig att jag skulle med på nån välgörenhetslunch som han var bjuden till. Så då ringde han och bokade in mig på det. Så då for vi därifrån till Stocketitt och åt lunch med Frivilligkåren eller vilka det nu var.. Och det var trevligt, hamnade vid samma bord som Örjan som hade varit med från Början... Pavarottis briljanta humor... host*

Tillochmed Kjell som har Stocketitt känner igen mig nu och jag är så van att komma i kölvattnet efter Pavarotti på alla sorters tillställningar så det känns som vi alltid haft det så. Nu kan vi ju i princip läsa varandras tankar också.
Är det bra att jag slutar snart, kanske?

Hursomhelst. Vi åt köttbullar och sill och jag gick på toa två gånger och sen var vi redan försenade. Jag skulle egentligen till Sikvägen och sortera noter med Den Vita Frun, men Pavarotti upptäckte stora brister i min lokalkännedom på Frösön så därför var vi tvungna att ta en tur till gamla F4-området som numer är industriområde och golfbanan och lite orientering på Oviksfjällen och sen tog vi Arnljotlägden som avslutning och där var det så fin utsikt och fint väder så jag la mig och solade en stund och Pavarotti tittade på utsikten.

Sen åkte vi till Sikvägen och fikade med folket och det är alltid lika trevligt. Jag kommer verkligen sakna fikastunderna..
Detta var precis vad jag behövde i allt elände, vill minnas den här dagen.

I had a dream

Jag vaknade kvart över tre inatt och det var väldigt skönt för jag hade en hemsk dröm.
Jag drömde att jag gick omkring i nån mörk mysko lägenhet som jag inte riktigt kände igen, men ibland påminde den om vårt gamla hus.
Det var som att jag såg mig själv på film, utifrån och från en kameravinkel liksom. Och hela tiden var jag stressad och nästan hysterisk och hörde skrik hela tiden, ibland var det jag och ibland eko och sprang runt runt i lägenheten och dessutom hördes hela tiden den mest skrällande telefonsignal som att den skulle stått precis i örat på mig och ringt. När jag äntligen fick tag i telefonluren var det mamma som ringde och var upprörd för hon hade försökt få tag på mig hela kvällen och jag svarade aldrig och nu satt jag i alla fall i styrelsen vare sig jag ville eller inte, för det hade Johan bestämt.

???

Tänk att man kan drömma så verkligt om ljud, jag var alldeles darrig när jag vaknade och somna om var det inte tal om.
Jag fick nej på Posten i tisdags, Fritidsledarutbildningen var inget för mig och alldeles alldeles snart ska jag bryta upp från det bästa året i mitt liv.
Är det konstigt om jag har ångest?
Och vad väntar hemma?
Jo en tjatig mamma som aldrig låter en vara ifred och en mormor som inte längre känner igen mig.

***********

Fan nu blev det ännu värre.
Nu blev det deppigt.

Och snart finns inte Pavarotti i närheten längre.

Arsle. Kuk. Fittrövshelvetesjävlaskit.

känns som jag borde blogga

hej hopp!

Nu är alla körresor slut, men jag är så översocial så det skriker om det.. Igår kväll när jag kom hem här till den tysta tomma lägenheten var jag ju nära att börja gråta.. tro det eller ej, men man vänjer sig snabbt vid att ha tjugo ungar i hasorna som frågar än det ena, än det andra, sen blir man beroende av det och vill inte leva utan det.. Och nu sitter jag här i min ensamhet.
Och Den Vita Frun och jag har haft mycket tid att babbla och lära känna varandra så nu känns det konstigt att inte prata och slänga käft med henne varenda dag heller...

Varför i helvete måste det här jävla volontäråret ta slut????!!!

Det är ju NU som jag äntligen börjar lära känna folk, NU som jag äntligen börjar "lära mig" alla... suck och stön och FRUSTRATION..

Ikväll var jag med på kyrkisavslutningen och det var Skalle-Per som höll i prästeriet. Något jag lärt mig om honom på sista tiden är att det inte finns nån tankspriddare person på mils avstånd och dessutom är han en blekfisig kappvändare som inte kan stå upp för nånting.
Men det är han som jobbar den helgen jag ska avtackas i kyrkan... ja kors i jösse namn, all tur i världen ska man ha... Han frågade om jag ville delta i gudstjänsten på nåt vis, HA, det kan han ju drömma om...
Nej, förlåt, jag ska skärpa mig. Jag är bara så sur just nu, på människor som är avundsjuka och människor som inte står för det dem sagt.

Nu är jag så van vid RAKA RÖR och INGET TJAFS så om jag jobbar med nån som inte är lika klarsynt som Pavarotti eller Den Vita Frun, så blir jag alldeles vilsen...

Så är läget.
Veckan som kommer: kyrkisavslutning del 2 imorgon kväll (med Pavarotti, tjoho!), Birka på onsdag och konfirmandåterträff på kvällen. Torsdag städa i HBK och UngKonfLedAvslutning på kvällen, fredag avslutning med juniorerna.

Adjöss

sociopsykologinåntingsånt

Så har man varit i Göteborg och slösat alldeles för mycket pengar..
och jag har en stark känsla av att jag inte kommer få det där sommarjobbet på posten.. hmm..

Hursomhelst.

Göteborg är en mysig stad, tyckte verkligen om den. Så otroligt mycket affärer det fanns i Nordstan alltså! Och minst två av varje affär och typ tjugo H&M och femtio McDonalds och jag vet inte vaaad... Har nog aldrig sett så många uteliggare/alkisar på samma ställe som i Göteborg heller.
Och Liseberg var kul, jag åkte allt, som vanligt. Balder, Flume ride, Uppskjutet, Kanonen, Kållerado, Uppsvinget eller vad det hette... och Lisebergsbanan. Mådde helt okej efteråt :) men jag tror inte jag ska köpa ett åkband när vi ska på Grönan imorgon. Herregud vad jag flänger och far.
Kvart i sex imorse släppte Den Vita Frun av mig här utanför, nu har vi ett dygns rast ifrån varandra innan vi tar nästa kör. Hopplahatjohejtjoho...
Klockan 06.00 går stockholmståget imorgon bitti, vilket innebär att jag får ställa klockan på typ fyra för jag måste gå hemifrån absolut senast fem eftersom det inte går några bussar så dags... tur att jag inte har så mycket packning iaf.

*********************

Hur fungerar det där med avundsjuka egentligen? Somliga tycker man ska jobba på att helt ta bort avundsjukan ur kroppen, för det är inte bra att vara avundsjuk. Pytt. Ska man då gå runt och skämmas för att man har vissa känslor? Vad bra det vore om man lärde sig att acceptera alla sina känslor, erkänna dem. Så att man inte behöver få utlopp för dem på annat sätt, tillexempel genom att prata skit.
Man kan ha alla sorters känslor, det rår man inte för. Men man rår för vad man gör med dem känslorna, vilka handlingar man gör. Tillexempel pratar skit.
Det är inte lätt.

Vilka är det som har lättare för att prata skit då? Är det såna som är ensamma, otrygga? Ja, det tror jag. Så, bästa medicinen för att bli lycklig och harmonisk är att skaffa sig en familj. Och har man vuxit upp en lycklig familj så tar man den kanske för given, men där har jag inga erfarenheter så jag tänker inte uttala mig.
Jag kan säga att under det här året så har jag kommit i kontakt med oerhört mycket människor och lika många familjekonstellationer.
Och jag kommer nog ifrån en familjekultur där idealet är "kan själv" i mångt och mycket och det förekommer inga större syskonskaror (med ett undantag) och både min mamma (ensambarn) och hennes kusin har i princip uppfostrat sina barn själva.

Men inte fan pratar jag skit för det.

Häruppe har jag fått intrycket att man "håller ihop" på ett sätt som jag aldrig mött tidigare. Och funkar det inte med barnens far, då skaffar man en ny fjås. Inget tjafs.

Ja, ämnet är högst intressant... nån som har några infallsvinklar eller erfarenheter om detta?

Fjollträsk imåra. Adjö

Imorgon ska jag åka buss!

Yes! Åka buss, det var så himla längesen jag åkte buss alltså, jag längtar som tusan efter nackspärr och skräp överallt och slå i huvudet så fort man reser sig och dasspapper som tar slut och våtservetter som tar slut och vägkrogar med flottig schnitzel och lösgodis.....zzz...zzzzz......

Göteborg imorgon bitti alltså. Sen Stockholm på fredag.

*******************************************************

Idag var första dagen som jag gick utomhus utan jacka och det kändes så exotiskt. Vädret idag har varit soligt och varmt och EXTREMT mycket pollen i luften, så när jag kom hem efter ha varit och köpt Aftonbladet var det bara att slänga av sig alla kläder och duscha för att få bort all pollenskit. Hjärnan var helt död så jag fick knarka lite Ipren. Hoppas det blir bättre SNART.


Pratade nyss i telefon med Simon, vi talade i femtiosex minuter ;) Hihi. Det värsta jag vet är att läsa nykära människors ordbajseri, men jag måste ändå få tala om att Simon är en väldigt söt kille och jag är stolt över att vara hans favorittjej och han ska förhoppningsvis komma och hälsa på mig i början av juni :D :D :D
men....
Den där klumpen av sorg som fick fäste i mig den 15 februari 2006, och som nästan genast löstes upp när jag kom till Frösön, den fick förnyad kraft i fredags kväll och nu går jag ändå här och känner mig tungsint och det känns inte alls bra att jag snart ska lämna Frösön....
Konstigt att man på en gång kan känna sig så glad, samtidigt som man är ledsen... för igår var jag verkligen inte på topp, jag sörjer min mormor.
Hon är inte död, men hon kommer inte kunna känna igen mig när jag kommer hem, och det är nästan samma sak, känns det som. Min mormor finns inte längre, min mormor som alltid har funnits, lika självklar som köksbordet. Min mormor som alltid tagit hand om mig, alltid, och berättat sina historier och bakat och varje sommar på hennes födelsedag har vi varit beordrade att städa hela huset och det ska bakas och fixas och finservisen och alla tanterna ska komma och äta gifflar.
Nu är det slut.
Tanterna är döda och mormor är ensam kvar och nu har hennes minne och därmed hennes personlighet lämnat henne.

.....


*****************************************************

Nu ska jag steka pannkakor, och packa.

För övrigt så hejade jag på United Kingdom igår. Andrew Lloyd Webber liksom.... :)

Jag har världens bästa handledare

Det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar/avgudar/älskar/respekterar min handledare/vän/extrapappa.

Trots att han varit på kurs hela veckan och borta från sin fru och sina barn, trots att han förmodligen längtat efter en lugn helg hemma, trots det så inte bara svarar han på sms utan ringer upp mig för att kolla läget, stuvar in sina hemmavarande fyra barn i bilen, knölar in dessa fyra på Kyrkis och går till kyrkan tvärs över vägen och har handledarsamtal med mig. Eller, vad det nu ska kallas.
Och sen fick han vara präst och lyssna som en präst och svara som en präst. För jag behövde verkligen få ur mig det här och det var bara Svante jag ville prata med, och Svante kom. Inga kompromisser, inget "vi tar det i nästa vecka".
Jag behövde honom och han fanns där.

..Sen fick jag skjuts bort till Lövsta där det var den så kallade "Lövstadagen" och Jämtlands president Ewert Ljusberg var där och sjöng(?) och drog historier. Gnölfjölen och några av seniorerna och Pjotr hade brännbollsmatch. Jag var också med en sväng, fast jag använde bara kärringträt.

Ikväll ska vi se Eurovisionschlagern på storbildsskärm.

***********************

Svante, var FAN håller du hus???!!! Jag behöver min handledare/vän/extrapappa HÄR NUU!!
Jag vill prata med dig och ingen annan för just nu händer det så mycket i mitt liv.. För det första så har jag Simon :) och för det andra så har jag varit på anställningsintervju idag och det vete fan hur det gick men nervös som ini helvete blir man ju i vilket fall och för det tredje fick jag dåliga nyheter hemifrån..

Jag står inte ut med att vara positiv och ha tålamod med sjuhundratolv trettonåringar på körresa nästa vecka OM JAG INTE FÅR PRATA AV MIG MED SVANTE FÖRST!!

Jag orkar inte!!

Onsdag

Vad jag älskar mitt arbetslag.
Hur ska jag kunna leva utan dessa goa människor, det begriper int jag. Jag kände mig fortfarande som jag satt på nån buss imorse, men när man fick sitta där på kollegiet med sin tekopp och mysa och skratta och lyssna på alla, det är terapi det... men jag saknade Pavarotti grymt mycket :( Han ska ju SITTA där med sin Luther-mugg och säga kloka saker eller hålla tyst och vara klok ändå.

Fick reda på vad nästa års volontär på Frösön heter, det blir en kille kan jag avslöja... han kommer hit i början av juni på besök. Ska bli intressant.

Och sen fick jag massage av Janne för sista gången, gud så skönt det var. Hade massor knölar efter bussresan.. och fler lär det väl bli nästa vecka.

Sen tog jag bussen in till stan och skulle leta upp Posten eftersom det verkar vara totalt omöjligt att leta efter det på eniro och ingen kunde ge mig mer exakt beskrivning än "jamen det är där uppåt sjukhuset, förbi Jämtkraft, vid I5, stadsdel Norr..." ..jahaaa... Glasklart.
Men det var inte så svårt att hitta.

Så här ser mitt drömscenario ut för sommaren och hösten:
*Sommarjobb på posten och bo kvar i volontärlägenheten över sommaren
*komma in på Birka till hösten och bo på internatet.

DET vore mycket trevligt om det kunde bli så.

---------------

På väg till Posten hittade jag Galleri Bolin, där Stina Wollter för närvarande har utställning, så jag passade på att titta på målningarna där. Tycker om hennes tavlor, de är så konkreta och enkla att förstå. http://stinawollter.se/

Nähäpp, nu ska jag göra nåt viktigt... typ gå på toa.
Mors!

Kärlek

Herregud vilken dag!
Tänk om jag vetat när jag vaknade imorse....etc etc...

Simon, jag tycker så mycket om dig ;) Du är klok och vacker, ärlig och lugn och massa andra saker som jag inte kommer på just nu. Puss på dig <3

*******

Strax innan jag skulle ta bussen till Sikvägen idag ringer en från Posten i Östersund och undrar om jag fortfarande är intresserad av sommarjobb där. Nästa känslostorm! ...Så jag ska dit på intervju på fredag och jag har ingen aning om var det ligger,,, men det går säkert bra.

Och så har jag ju namnsdag idag också :P
Grattis till mig! :D

Minne

Igår kväll när jag skulle sova så började en obehaglig tanke sprida sig i huvudet..
Jag kan just nu inte återge den panikångest jag kände då (och det är jag glad för) men just då kändes det verkligen som att nån med grövsta våld slitit loss ett enormt plåster från min själ eller mitt hjärta eller vad det nu är...
...som om jag före det här året haft ett enormt blödande sår eller ett gapande svart hål i mig, jag vet inte riktigt vilket... men under det här året som gått har såret börjat läka, som att det har bildats ett ärr (nu blir det väldigt poetiskt och fjompigt här), och jag kan FUNGERA utan att behöva tänka eller grubbla alltför mycket.

Och nu är volontäråret slut, jag får inte vara kvar på Frösön. PANG, såret öppnas igen! Vart ska jag ta vägen? Tänk om jag blir lika orolig och osäker och rädd för att finnas som jag var för ett år sen.
Fatta att den tanken gav mig panik igår kväll.

Men, jag försökte sansa mig. Jag står inte ut med tanken att jag totalt kommer klippa banden med folket här, bara för att jag flyttar hem (tillfälligt) runt midsommar. Jag kommer fortfarande ha kontakt på nåt sätt. Det intalar jag mig, för annars skulle jag inte stå ut.

Såna här dagar saknar jag verkligen Pavarotti!! Och det är TVÅ veckor tills jag får se honom... saknar....
Hur lyckades jag då somna igår kväll?
Jo, jag kom att tänka på några av alla fantastiska minnen häruppifrån, helt plötsligt började jag gapskratta mitt i tårarna. Sen somnade jag.

Och idag har jag varit ledig, men jag är fortfarande inte LUGN. Jag är speedad.
Och jag hatar pollen.

Klart slut.

Nu går sista visan

Det var jobbigt att säga adjö till alla volontärkollegor idag. Tyvärr fick det dessutom ske väldigt hastigt eftersom jag hade en busstid nere i Sigtuna att passa.

ja det var nog inte förrän idag när vi hade utvärdering som man verkligen började förstå att vi inte kommer få fortsätta vara volontärer och träffas i Sigtuna tre gånger om året resten av livet. I allafall tänkte jag så.
Varför?

Jag kände mig väldigt flummig och djup och gråtmild när jag skrev utvärderingen, men alla andra runt mig började hulka och snyfta så då smittades jag av det.
Jag vet inte om de grät för att de haft det jobbigt eller för att de insåg hur mycket de skulle sakna sin arbetsplats.
För själv har jag inte haft nån anledning att gråta över mitt volontärår, absolut inte. Åtminstone inte om man ser till den andra halvan av året, vilket jag gör....

Det här året har varit så otroligt innehållsrikt.
Det bästa året i mitt liv.

Definitivt.

Nu är jag trött och imorgon ska jag till Åre med sexåringarna och Den Vita Frun.
Godnatt