Tack och hej

Detta är mitt 142:a och sista inlägg i den här bloggen.
Det står till höger att det handlar om mitt volontärår, och det är nu slut, jag är hemma i Åtvidaberg och därmed tänker jag avsluta den här bloggen.
Den får ligga kvar på internet, så vem som än är intresserad kan gå in och läsa.
Kanske startar jag en ny blogg senare i livet ;)

Lördagen den 27 juni 2009 är det nu.
Igår vid den här tiden var jag ungefär i Uppsala, inte långt från där jag eventuellt kommer tillbringa de närmsta två åren, Sigtuna isåfall... Men där vet jag inget säkert än.
I förrgår vid den här tiden hade jag just läst mejlet om att jag blivit antagen till Sigtuna och blev jätteglad, samtidigt som jag gjorde mig iordning för att gå på grillfesten, sista gången på ett tag som jag fick träffa mina kollegor.

Jag trodde inte jag skulle börja gråta när jag lämnade Frösön igår, men ack så fel jag hade.. tårarna trillade i regelbunden takt nerför kinderna när tåget rullade ut från Östersund central och jag tänkte att nu dröjer det bra länge innan jag får se den där ön igen... Det här året har verkligen betytt oerhört mycket för mig, det har rört mitt innersta och varför ska jag behöva åka härifrån?
När jag kom hem, när jag kom innanför dörren till stenhuset igår, jag kunde inte röra mig. Jag har blivit en annan Anna det här året, men när så oåterkalleligen kastades in i mitt "gamla" liv, då blev det hjärnsläpp, fullständigt kaos, förtvivlan och gråt gråt gråt.
Jag var tvungen att bekanta mig med mitt gamla hus (liv) lite i taget, jag rörde mig bokstavligt talat över en kvadratmeter i taget i huset.
Det tog en timme innan jag ens kunde gå uppför trappan.

*************

Så är det att komma hem.

Så är det när man för första gången har haft ett riktigt LIV, och tvingas bryta med det.
Men jag kommer igen.
Jag reder mig alltid, för det har jag bestämt mig för.
Och dem där i Östersund, de finns ju kvar.
Det är bara att fara dit och hälsa på.

Nu är det sommarlov, faktiskt.
Och om Tina hinner så ska vi iväg och bada i Nären ikväll :D
Det ska bli kul!

~ADIOS~

rapport från flyttkartongen

Hoppla.

Min garderob är tömd, det ligger kläder överallt och allt är i en salig röra, hela mitt inre är i upplösningstillstånd för jag vill både åka hem och inte, jag tycker det är kul att mamma är här, men ändå saknar jag Pavarottis närvaro mest hela tiden, min höst är hur osäker som helst och Frösön står i all sin vackraste blomsterprakt.

Det är jobbigt att påminnas om sin hembygd, om man inte riktigt trivts där. Jag har inte varit nån bra värd för mina gäster hittills utan går mest och är irriterad och småsur.. så det är skönt att jag får vara för mig själv åtminstone över nätterna, eftersom de bor på kyrkis.

Men ikväll sken jag upp, för ikväll var vi i kyrkan och lyssnade på blueskonsert med den där "Kingen" och han var riktigt bra. Och så var Kanslisten och Husmor där också, och de tyckte det var så roligt att se mig så då blev jag så glad :D
Och Den Vita Frun var där också. Så då fick jag lite påminnelse om det gångna året, och blev glad igen :)

Dessutom har vi kommit på att Karins bil är för liten för alla mina kläder och prylar så idag bestämdes det att jag, tillsammans med en eller två väskor, tar tåget ner genom landet på fredag, samtidigt om mamma och Karin bilar ner med resten av packningen.
Känns bra.
Jag åker hellre tåg tror jag :)

Men nu är jag trött. Ska soooooooova.

Godnatt!

Midsommar

Hela Sverige är bakis just nu, bara jag är vaken och har tråkigt för ingen är inloggad på msn och bla bla bla...
Kollektiv bakfylla is the shit. Eller inte.

Jag hade i vart fall en mycket trevlig midsommarafton igår, med min adoptivfamilj. Jag kommer sakna dem allihop, inte bara Pavarotti utan även frun och barnen och kanske hunden också ;)
Vi var uppe vid Stocke titt, hembygdsgården typ, och där var det knökfullt med folk och picknickar och barnfamiljer och folkdräkter och duggregn, precis som det ska vara :)
Fru Pavarotti hade gjort värsta goda rulltårtan med grädde och bär, mums!
Jag vet inte, jag är både kompis/dotter/barnvakt/hundvakt när jag är med dem... men för mig funkar det bra :) Jag känner mig iaf alltid välkommen med öppna armar och det betyder enormt mycket.

Sen tog vi en sväng uppåt Frösövallen innan det bar iväg hem till Brunflo där flyttkartongerna stod redo att gå till attack. Börjar känna mig som barn i huset där nu också ;)
Tjälknöl och färskpotatis, lax och allt var jättegott. Och vin drack vi också, var länge sen jag drack vin. Jag blir alltid alldeles rödflammig i ansiktet när jag dricker vin.... hmm.. har vissa tendenser från studentveckan kvar, att om jag väl kommer igång att dricka så kan det gå snabbt... för det är så jag lärt mig att man "ska" dricka. Man "ska" bli full. Men jag är ganska civiliserad nuförtiden, drack ett stort glas vatten till vinet också, så jag var bara pinsam i fem minuter eller så... :P

Blev hemskjutsad halv elva och stöp direkt i säng.
Och här ligger jag, spiknykter och speedad ändå.
Ikväll kommer mamma med sällskap upp. Min sista dag i ensamhet på ett tag alltså...
Vad ska jag göra idag?
Håller på och tvättar nu, det är klart om en timme... kanske vore idé att börja packa ner lite saker...

Adios

jag är ex-volontär

Måste bara publicera en bild så att mina kära läsare har ett hum om vad jag menar när jag lovprisar naturen häruppe!

<<<<<

Kanotläger i Sunne, juni -09.

Imorgon är det midsommar, mina damer och herrar. Hipp hipp hurra... eller nåt. Storhelgerna blir mer och mer avslappnade för varje år och det är skönt på sätt och vis. Man behöver inte planera så mycket, man kan göra vad som faller en in och det viktigaste är ju att man umgås.
Kanske det var så familjen T tänkte när de bjöd in volontären att fira midsommar med dem.

Det var faktiskt frun i huset som kom med originalinbjudan, vill jag bara tala om.
De har gjort så mycket för mig, tagit hand om mig och är alltid så trevliga och vänliga och pratglada så jag vet inte hur jag ska återgälda det snart.
Men Pavarotti har en tendens att känna på sig sånt där, och rätta sig därefter. Så det blir nog inga problem, om jag bara kan slappna av :)
Fyra av barnen är med imorgon och allihop är lika skarpsinta som sina föräldrar, de märker direkt om man försöker fjäska till sig :P

**********

Kanotlägret gick fint, vi hade en och en halv dag med strålande solsken (de första dagarna med sol sen pingsthelgen) och jag brände mig naturligtvis på näsan så jag ser ut som Rudolf med röda mulen just nu :) Vi paddlade kanot och gjorde pulvermos på trangia-kök ute på Andersön. Sen paddlade vi hem. Det var kul.

Idag var min sista arbetsdag som volontär, nu är det S-L-U-T.

Ett underbart år har det varit, sannerligen det mest värdefulla i mitt liv hittills.
Penntrollet och jag var ute i Sunne och städade efter lägret på förmiddan och jag var nere på vaktmästeriet och sa hejdå och var nära att börja gråta, blä.

*
Jag äter kexrån med ost till kvällsmat, och choklad.
Imorgon blir det furstlig midsommarbuffé (antar jag) på Stocke Titt.

Godnatt!

Frösön i mitt hjärta

Imorse när överstevaktmästaren hämtade upp mig 06.40 så var det HÄLLREGN och fyra plusgrader.
Vem som helst skulle beklaga sig högljutt över detta uschliga väder.. men inte Ferdinand, förlåt, jag :)

Idag har det varit orkanvindar ute i Sunne och visst känner man sig som en urblåst plastpåse, men när vi åkte hem och hade utsikt över Frösön längs strandkanten, då kände jag liksom att nää jag vill inte bo nån annanstans.
Det finns inget vackrare än Frösön, eller Jämtland.

And thats all I have to say about that.

Får se vad jag säger på onsdag kväll när jag kommer hem från kanotlägret... tjoho.

Återblick

Jag sitter och läser igenom hela min blogg från när jag startade den i augusti förra året.. mycket intressant.
Så nervös och ängslig jag var då.
Nånstans i januari/februari vände det och sen har jag nästan uteslutande varit lugn och harmonisk.
Men det är tveklöst så att när jag känner mig stressad och arg, det är då jag skriver som roligast. Kan börja asgarva åt nåt jag skrev i höstas, fastän jag mådde dåligt då jag skrev det.

Ja, det är inte lätt.
Mycket av det som var vardag i höstas känns blekt nu, jag är glad att jag skrivit dagbok och blogg hela tiden.

Men hur blir det nu då? I och med att jag kommer "hem" till Åtvid, kommer jag återigen förvandlas till den där blyga, osäkra, nervösa idioten utan självförtroende...?
Jag tror jag ska vara så lite som möjligt i Åtvid i sommar..
..bara att komma hem till mamma är tudelat, för jag får aldrig "vara ifred" utan hon driver hela tiden att jag ska söka och måste söka hit och ringa dit och jag får ALDRIG slappna av och då blir jag arg, förbannad, stressad och jag HATAR det.
Det är väl mammors jobb att tjata på det viset, men jag ska inte bo hemma nåt mer så det ordnar sig nog.

**********************************

Ju längre våren och volontäråret har fortskridit, desto mer har Pavarotti kommit att bli förgrundsgestalten för mig (om nån har missat det). Mina kollegor har definitivt inte missat det.
I torsdags när vi var på Norderön och skulle klippa gräs så hade jag lite tid över, så jag stod och kollade på kossorna som betade i hagen bredvid och det slog mig hur lite jag vet om kor. Jag undrade vilken ras det var och så såg jag en tjur också, och undrade hur länge tjuren får vara i hagen med kossorna och såg inte de här kossorna ovanligt magra ut, eller var det tjuren som var stor?
Hade Pavarotti varit där hade han kunnat svara på allting, för han har varit bonde. Men nu var han inte där och det kändes jättekonstigt för jag är så totalvan att han alltid finns i närheten och förklarar allting.
Nu när jag tänker på situationen i efterhand så var det nästan så att jag såg mig vilset omkring där bland kossorna och undrade varför ingen svarade på de frågor som poppade upp i huvudet. Jag skulle inte ens behövt säga dem högt.

Hur ska jag överleva i den där världen, där ingen Pavarotti finns och förklarar allting?

*************************

Hursomhelst.
Jag läser vidare i min blogg från året, vardagsgudstjänster och ljusstöpning vid första advent, dop och begravningar och konfirmation i januari...
Men precis som när jag först kom hit så tycker jag ändå det roligaste har varit kollegiumen på onsdagarna. Man såg alltid fram emot det, att träffa alla och alltid hände det nåt kul.
Jag läser i bloggen att jag kände mig väldigt ensam i höstas, flera gånger har jag skrivit det.
Jag umgås inte med så många fler nu, men jag känner mig ALDRIG ensam på samma sätt som i höstas. Kanske var det det där att flytta hemifrån och sånt.
Man måste lära sig att leva ensam. Eller själv ;)

..Ja, har då detta varit ett nyttigt år för fröken Lindquist? Kommer hon ta med sig nåt inför framtiden? Vad, isåfall?
Precis som jag skrev i Kyrkobladet så är jag otroligt glad att jag sökte volontäråret, det har varit det bästa året i mitt liv och jag ångrar ingenting.
Tar med mig allt, men framförallt alla personligheter och historier om folk och fä som jag fått höra vid fikaborden.

Jämtland i mitt hjärta <3

Rå'odör

När jag vaknade imorse hade jag aldrig hört talas om Rå'odör. Nu har det gått cirka tio timmar sen jag kom i kontakt med det och lukten sitter fortfarande i... Trots att jag hade handskar.
Rå'odör är sånt där klet som man hee på pinnen när man planterar, var Mias förklaring ;)
Det där "he" är ett väldigt vanligt uttryck i Sunne. He den där slangen, he dem där kartongan i sopen.
"He" är alltså nån blandning av häll/hiva/lägg/ställ.... typ.
Så jag hedde på en massa klet på blompinnan i alla gravarna vi gjorde på Norderön.

Och eftersom de är så vansinnigt snälla ute i Sunne så blev det värsta fikat på eftermiddan, budapestrulle minsann! MUMS vad gott det är!! :)

Nu är det helg. Gud vad skönt att slippa kliva upp tjugo över fem imorgon. Igår somnade jag vid sju på kvällen, vaknade vid tio och borstade tänderna, somnade om och sov tills klockan ringde.
Det var väldigt skönt, men tänk att det ska behövas nästan tio timmars sömn för att man ska återhämta sig..

Nu är det Pistvakt på TV, åh han Jovan Radomir som presenterar programmen är så förbannat snyggg!!! :P det tycher je verkligen :P

...på tal om det fick jag sms från min lille fjås att vi varit ihop en månad idag.. herregud vad tiden går.. känns ju lite agasamt att vi inte setts på så länge, men läget är som det är... och snart får vi ju ses!! Jag längtar!

*************************

Nu började det helt plötsligt lukta avlopp i hela lägenheten.. blää... hoppas det går över.. orka behöva ringa till nån av vaktmästarna en fredagkväll... Vem skulle jag ringa då, förresten? Nils-Ivar förmodligen, han bor väl närmast.

***********

Haha, Pistvakt är coolt....

Jag är tusen gånger vackrare när jag ler, så därför borde jag le mycket mer.
Det tycker piano-Peter iaf :)

Mors!

min sista vecka som volontär..

..började väl med idag kan man säga.
Nästa onsdag är väl officiellt min sista arbetsdag.
Usch, vad nära inpå det blev nu, snart börjar jag hyperventilera... panik panik.

Fast nånstans inne i mig känns det skönt ändå. Det finns en sommar hemma och en pojkvän som väntar tålmodigt ;)
Ja, nu känns det lite bättre.

Det finns två frågor som jag är evinnerligt trött på just nu. Framförallt "Vad ska du göra i höst?" men även "har du fått några kompisar här då?".
JA, jag har kompisar. Men ingen jag bara ringer och bjuder över sådär och jag må vara konstig men jag har väl nästan aldrig haft en sån relation till nån att jag bara ringt och bjudit över mig, eller tvärtom. Vet inte varför men sån är jag. Måste ha lite distans till allt och alla. Typiskt vattuman.
Och dessutom är jag en sån som har lättast att umgås med folk som är i vilken ålder som helst utom min egen. Det har jag verkligen lärt mig det här året.

Så, det om det...
Idag var det mitt allra sista kollegium. Lika trevligt som vanligt, men ju lite svårt att verkligen förstå att jag inte kommer sitta där nån fler gång, höra allt gnabbande mellan borden... :(
Kommer verkligen sakna kollegiumen..

Därefter hade jag en storstilad utvärdering av volontäråret med min handledare. Där har ni en riktig vän som jag fått det här året. Som jag faktiskt kan ringa eller åtminstone smsa närsomhelst. Men det kanske är mer i egenskap av "pappa" än som vän.. jajja, skitsamma.
Och eftersom jag hade ätit lax igår kväll (tro mig, man blir smartare då), så kunde jag säga en del kloka saker om mitt år när vi utvärderade.
Pavarotti säger inte att jag varit "bra" eller "mindre bra" på nånting, så egentligen vet jag väl inte vad han tycker om mig. Men jag vet när jag sagt nåt klokt för då ser han sådär finurlig ut, som han tänker "hon är inte så dum ändå" ungefär. haha :D
Och trots att han varken dömer eller uppmuntrar så känner jag mig fullständigt lugn och trygg och glad och nöjd när vi är klara.
Det är väl för att han lyssnar så bra, kan jag tro.
Efter utvärderingen åts det lunch på den där restaurangen vid Friskis, vad den nu heter. Tacobuffé.

Sen for vi ut till Sunne och fikade med folket där. Det var kul :)
Sen hann jag vara ute och plantera några begonior i ösregnet innan det var dags att åka hem.

Imorgon är det uppstigning tjugo över fem som vanligt...

hårt liv ;)

Asså, i ärlighetens namn så händer det så mycket nu på slutet så jag har inte tid att känna mig särskilt förtvivlad över att jag ska fara härifrån snart.
Jag ligger inte ens och grubblar om kvällan för nu är jag så slut när je kom hem så je bare faller ihop, mer eller mindre.
Har gått upp tjugo över fem både igår och idag och jobbat redigt ordentligt. Idag började vi gräva ur gammjorden i gravarna klockan sju imorse och sen var vi och tippade iväg det flaket och sen skulle alla gravarna ha ny jord. Pust.
Det tar sin lilla tid.
Och sen ska det i med nya blommor. Lobelia och begonia :)

Det är skönt att vara ute om dagarna, skönt att för en gångs skull känna sig trött i kroppen och inte bara i knoppen.

Imorgon är det kollegium, mitt allra sista.

Jag är trött, je årsk int skriv nå mer.

Den sista föreställningen

Frösö kyrka.
Knappt hade jag hört ditt namn för ett år sen.
Nu har jag sprungit i dina trappor åtskilliga gånger, jag har dammsugit dig, spelat på dina orglar och pianon, jag har tillochmed predikat i dig.
Jag har läst tavlan med alla kapellaner, kyrkoherdar, series pastorum och allt vad de heter. Jag har jagat körbarn, sett barn döpas, sett gamla begravas.
Jag har sett allt.
Det är faktiskt rätt häftigt ändå.
Till kyrkan kommer alla, från minsta spädbarn, till äldsta gamla kyrkvärden som gick i pension för tjugo år sen och nu är en krökt gumma som varken hör eller kan äta själv, men är fullständigt klar i knoppen och kan alla psalmer.

Man får möta HELA livet på en och samma dag. Jag älskar det. När det är sån otrolig röra bland folk och ursprung och åldrar så man inte kan skilja den ene från den andra utan bara accepterar att såhär är det och upplever allt.

*********************************

Idag ska jag avtackas. Det blir väl den sista stora "grejen" jag gör här, sen är det vaktmästeriet kvar i knappt två veckor.
Men jag har liksom inte begripit att jag ska härifrån, det känns så självklart att jag ska stanna kvar här på nåt sätt, även om de kanske blir uppehåll på några år.
Men sen ska jag tillbaka till Frösön.
Därför tar jag inte riktigt avsked av allt och alla.
Jag kommer ju snart tillbaka. :)

separationsångest!!!

Igår hade jag värsta separationsångesten!!! ..inte för att det blivit så mycket bättre tills nu, men iaf...
Dagen gick upp och ner upp och ner och så skulle man vara trevligt mot nya volontären samtidigt som hela ens inre var i upplösningstillstånd och så hade jag sovit som en kratta natten innan. Fy fan, jag vill bara ligga hemma och glo på film idag, vill inte vara vaktmästare.. sabla skitväder är det också.

USCH!

Jag gick omkring lite här hemma och övade på nåt storartat tacktal jag skulle hålla när jag blev avtackad, men det blev liksom inget av det...
Kom till Sikvägen tidigt igår morse för jag ville känna in stämningen.. mötte Pavarotti i dörren och fick i uppdrag att leta fram elvispar. Det vankades kladdkaka med grädde nämligen, och för en gångs skull var ALLT gluten- och laktosfritt :)
Sen började folket strömma in som vanligt och det var just det där välbekanta som jag nu vet snart är för alltid borta för mig, och så kom sen min efterträdare och slog sig ner och då bara PANG sa det så började tårarna forsa.
Jag-vill-inte-härifrån.
Satt inne hos min handledare och snörvlade och harklade ett tag.
Sen var det bara att bita sig i tungan för att inte börja snyfta igen under kollegiet. Men vi stökade över det där med avtackningen rätt fort och jag är glad att det var Pavarotti som råkade vara vik.herde igår.
Och mitt storstilade tacktal slutade med ett "tack så jättemycket, hörni" som jag hoppas att alla hörde. I annat fall kommer ju Kyrkobladet nästa vecka....

Om jag visste vad jag skulle göra i höst så tror jag inte den här separationsångesten skulle vara hälften så svår. Nu vill jag klamra mig fast i det nuvarande eftersom jag inte har en aning om vad som väntar.
Jag vet inte om det är bra att flytta på sig, till en ny stad, eller om jag ska bli häromkring...

Hursomhelst.
Tror det blir bra med nya volontären iaf. Lite nördig, men helt okej. Jag hade bestämt mig för att nu skulle jag vara duktig och INTE avslöja allt om alla, och jag tror jag lyckades ganska bra. Sa att libanessan och gnölfjölen är helnykterister, sa att Pavarotti har fem barn (vi mötte det äldsta på stan, för övrigt), avslöjade allas åldrar (han trodde att Chefen var 40-50 när han faktiskt är 65..)

Sen spelade vi bowling på kvällen, utklassningsseger för min efterträdare. Jag var asdålig, fick inte en enda strike. Sen åt vi tacobuffé och den var väldigt god.
När jag äntligen kom hem var jag skittrött x20.

Och snart kommer Hans och hämtar mig ut till Sunne, men vi ska svänga förbi Sikvägen innan och hämta resterna av kladdkakan sen igår :)

wachtmeister!

Min andra arbetsdag i Sunne är slut och jag känner mig lika spänstig som en hundraåring... :P
Nävars.
Helt ärligt så har det varit väldigt skönt att arbeta fysiskt med nånting, för det har det inte blivit mycket av det här året.
Igår dammsög jag HELA kyrkan, och den är stor (ungefär som Stora kyrkan hemma i Åtvid) plus att jag satt och rensade ogräs hela eftermiddan.
Och idag har jag polat med gräsklipparn HELA dagen. Sunne kyrkogård är stor. VÄLDIGT stor, STORA gräsytor och slänter och trädrötter som ska undvikas, maskrosor som ska strimlas.
Jag tror det bästa sättet att lära sig ett ställe, är att städa det. Då lägger man märke till alla detaljer som man annars bara går förbi.

Träningsvärk!

Och ikväll, om en och en halv timme, ska jag på nåt sätt ta mig ut till Torvalla och hälsa på folket där.
Och imorgon ska jag avtackas och så kommer den nya volontären... buuääää... jag vill inte åka hem... :(

Men nu måste jag vila för jag är trött.

en lista!!!

Jag har städat hela morgonen och snart ska jag iväg till Bräcke och spela paintball...

1. Vilken parfym använder du?
En med etikett

2. Dagens låt? gårdagskvällens låt var "da doo ron ron" med the Crystals

3. Vad blir det till middag idag? det kan bli pyttipanna

4. Dagens höjdpunkt?
myskväll när jag kommit hem från paintbollen skulle jag tro

5. Vad skulle du verkligen vilja lära dig?
Hur man får G i Matte C

6. Vad var det senaste du köpte?
Glass

7.Vad är ditt största mål för tillfället?
Få en bra avslutning på volontäråret

8. Vad tycker du om personen som skickade dig den här listan?
Jag snodde denna lista

10. vad ser du mest fram emot just nu?
onsdag och torsdag i veckan som kommer

11. Vad älskar du med dig själv?
Att jag alltid reder mig

12. Om du kunde vara var som helst i världen de närmaste timmarna, var skulle det vara?
hos Simon!! <3

13. Vad tycker du är viktigt hos dina vänner?
Att de är självständiga människor som inte krånglar till saker

14. Vem skulle du vilja träffa någon gång?
Sven Wollter

15. Vill du ha barn en dag?
Jaa det vill jag.

16. Vilket är favoritplagget i din garderob?
Om jag säger "blå tröja" så är det en helgardering.

17. Vad har du för dold talang?
vet inte... hitta på eget recept på pannkakor som jag tål?

18. 3 saker som får dig att le?
Jag har varit ett enda stort leende (inombords) nästan hela detta år...

19. Vad är din favoritlåt just nu?
Pink - So what.. när man behöver lugna ner sig

20. Vilka är dina favorit-tv-serier?
Genom alla tider så är det "Sopranos" men just nu "House"

21.Vad har du på dig just nu?
Pyjamas, ska alldeles strax göra mig iordning för arbetsdagen och då blir det mörka mjukiskläder..

22. Vad är ditt favoritgodis?
Choklad, som alltid

23. Vem är din förebild i livet?
Snusmumriken... och mamma såklart. Och Pavarotti, givetvis! han kommer nog först just nu iaf.

24. Vilken är den senaste filmen du sett?
jag slötittade på "Hitch" igår. Den var inget bra.

Nu har jag bråttom!!!!!!!!! Mors

Sista fredagen i maj

Om jag hade bott hemma hade jag inte vågat nånting. Därför vill jag att min höst ska bli klar innan jag flyttar hem..

Pratade med mamma i telefon förut. Sa att jag hade sökt en annan linje på Birka, det tyckte hon var jättekul och jag hörde själv att det lät ganska roligt. Det är så vi gör i vår familj, mycket ironi och DRÅPLIGHETER.
Men ibland är det skönt att bara mötas av allvar, eller lugn åtminstone, när man berättar en viktig sak i sitt liv, ett val man har gjort. Om man har turen att träffa på en person som inte reagerar direkt utan låter en berätta och själv reflektera en stund... bli tagen på allvar helt enkelt. Gud vad skönt det är.

*******

Var på Boda borg med juniorerna förut. Tyvärr var jag ingen rolig volontär, jag började gäspa så fort vi kom dit och när jag satte mig i en fåtölj där så somnade jag.
Sen åt vi tacos och så åkte jag med Saras pappa hem.

jag är bara så trött nu, jag orkar inget. Hur jag ska få ork att röja upp i lägenheten i helgen vet jag inte, men det MÅSTE bli gjort.

************

Det pågår ett bråk i arbetslaget för tillfället och det känns lite sådär att jag slutar nu när det är som mest infekterat, vad det verkar... Begriper inte varför somliga måste ägna sig åt att leta fel på andra istället för att koncentrera sig på sitt eget.
Jag blir så jävla förbannad när jag tänker på det och hade jag människan här så skulle jag skälla ut henne ordentligt. Begriper inte varför hon håller på som hon gör. Hon skulle vara med nån gång och verkligen få uppleva den verksamhet hon nu kritiserar. Om det nu biter på henne, vilket det troligtvis inte gör.

*********''

Jag såg på Pistvakt förut, det var skitkul! Åtminstone det som Lennart Jähkel sa lät som jamska emellanåt.
På måndag börjar jag jobba i Sunne. Det blir det sista jag gör, med avbrott för volontärbesök och lite.
Fick inget städjobb i sommar heller, så nu är jag totalt ledig, vilket känns både bra och dåligt.
Vete fan vad det ska bli av mig. Som jag sa till Pavarotti igår, varje gång jag försöker göra nåt utanför kyrkans värld så blir det bara skit med det.

Men Simon och jag får i alla fall en massa tid för varandra och DET ska bli jätteroligt! Jag längtar verkligen efter dig.. min vackre fjås!
och Fjås = Pojkvän på jamska för de som inte hänger med...

Mors!

En väldigt bra dag, efter en hemsk natt

Jag sitter på jobbet nu, äter päronsplitt samtidigt men jag kände att jag måste skriva av mig nu för det finns stor risk att mitt goda humör inte är så gott när jag kommer hem ikväll.

Fråga mig inte varför, men varje gång Pavarotti finns med i min arbetsdag, då blir det en bra arbetsdag.
Idag började vi och penntrollet med fika och genomgång av gårdagskvällens konfirmandåterträff. Sen pratade vi en massa däremellan också, bland annat skvaller om Stockholms nya biskop...
Sen när vi satt där i solskenet fick Pavarotti för sig att jag skulle med på nån välgörenhetslunch som han var bjuden till. Så då ringde han och bokade in mig på det. Så då for vi därifrån till Stocketitt och åt lunch med Frivilligkåren eller vilka det nu var.. Och det var trevligt, hamnade vid samma bord som Örjan som hade varit med från Början... Pavarottis briljanta humor... host*

Tillochmed Kjell som har Stocketitt känner igen mig nu och jag är så van att komma i kölvattnet efter Pavarotti på alla sorters tillställningar så det känns som vi alltid haft det så. Nu kan vi ju i princip läsa varandras tankar också.
Är det bra att jag slutar snart, kanske?

Hursomhelst. Vi åt köttbullar och sill och jag gick på toa två gånger och sen var vi redan försenade. Jag skulle egentligen till Sikvägen och sortera noter med Den Vita Frun, men Pavarotti upptäckte stora brister i min lokalkännedom på Frösön så därför var vi tvungna att ta en tur till gamla F4-området som numer är industriområde och golfbanan och lite orientering på Oviksfjällen och sen tog vi Arnljotlägden som avslutning och där var det så fin utsikt och fint väder så jag la mig och solade en stund och Pavarotti tittade på utsikten.

Sen åkte vi till Sikvägen och fikade med folket och det är alltid lika trevligt. Jag kommer verkligen sakna fikastunderna..
Detta var precis vad jag behövde i allt elände, vill minnas den här dagen.

I had a dream

Jag vaknade kvart över tre inatt och det var väldigt skönt för jag hade en hemsk dröm.
Jag drömde att jag gick omkring i nån mörk mysko lägenhet som jag inte riktigt kände igen, men ibland påminde den om vårt gamla hus.
Det var som att jag såg mig själv på film, utifrån och från en kameravinkel liksom. Och hela tiden var jag stressad och nästan hysterisk och hörde skrik hela tiden, ibland var det jag och ibland eko och sprang runt runt i lägenheten och dessutom hördes hela tiden den mest skrällande telefonsignal som att den skulle stått precis i örat på mig och ringt. När jag äntligen fick tag i telefonluren var det mamma som ringde och var upprörd för hon hade försökt få tag på mig hela kvällen och jag svarade aldrig och nu satt jag i alla fall i styrelsen vare sig jag ville eller inte, för det hade Johan bestämt.

???

Tänk att man kan drömma så verkligt om ljud, jag var alldeles darrig när jag vaknade och somna om var det inte tal om.
Jag fick nej på Posten i tisdags, Fritidsledarutbildningen var inget för mig och alldeles alldeles snart ska jag bryta upp från det bästa året i mitt liv.
Är det konstigt om jag har ångest?
Och vad väntar hemma?
Jo en tjatig mamma som aldrig låter en vara ifred och en mormor som inte längre känner igen mig.

***********

Fan nu blev det ännu värre.
Nu blev det deppigt.

Och snart finns inte Pavarotti i närheten längre.

Arsle. Kuk. Fittrövshelvetesjävlaskit.

känns som jag borde blogga

hej hopp!

Nu är alla körresor slut, men jag är så översocial så det skriker om det.. Igår kväll när jag kom hem här till den tysta tomma lägenheten var jag ju nära att börja gråta.. tro det eller ej, men man vänjer sig snabbt vid att ha tjugo ungar i hasorna som frågar än det ena, än det andra, sen blir man beroende av det och vill inte leva utan det.. Och nu sitter jag här i min ensamhet.
Och Den Vita Frun och jag har haft mycket tid att babbla och lära känna varandra så nu känns det konstigt att inte prata och slänga käft med henne varenda dag heller...

Varför i helvete måste det här jävla volontäråret ta slut????!!!

Det är ju NU som jag äntligen börjar lära känna folk, NU som jag äntligen börjar "lära mig" alla... suck och stön och FRUSTRATION..

Ikväll var jag med på kyrkisavslutningen och det var Skalle-Per som höll i prästeriet. Något jag lärt mig om honom på sista tiden är att det inte finns nån tankspriddare person på mils avstånd och dessutom är han en blekfisig kappvändare som inte kan stå upp för nånting.
Men det är han som jobbar den helgen jag ska avtackas i kyrkan... ja kors i jösse namn, all tur i världen ska man ha... Han frågade om jag ville delta i gudstjänsten på nåt vis, HA, det kan han ju drömma om...
Nej, förlåt, jag ska skärpa mig. Jag är bara så sur just nu, på människor som är avundsjuka och människor som inte står för det dem sagt.

Nu är jag så van vid RAKA RÖR och INGET TJAFS så om jag jobbar med nån som inte är lika klarsynt som Pavarotti eller Den Vita Frun, så blir jag alldeles vilsen...

Så är läget.
Veckan som kommer: kyrkisavslutning del 2 imorgon kväll (med Pavarotti, tjoho!), Birka på onsdag och konfirmandåterträff på kvällen. Torsdag städa i HBK och UngKonfLedAvslutning på kvällen, fredag avslutning med juniorerna.

Adjöss

sociopsykologinåntingsånt

Så har man varit i Göteborg och slösat alldeles för mycket pengar..
och jag har en stark känsla av att jag inte kommer få det där sommarjobbet på posten.. hmm..

Hursomhelst.

Göteborg är en mysig stad, tyckte verkligen om den. Så otroligt mycket affärer det fanns i Nordstan alltså! Och minst två av varje affär och typ tjugo H&M och femtio McDonalds och jag vet inte vaaad... Har nog aldrig sett så många uteliggare/alkisar på samma ställe som i Göteborg heller.
Och Liseberg var kul, jag åkte allt, som vanligt. Balder, Flume ride, Uppskjutet, Kanonen, Kållerado, Uppsvinget eller vad det hette... och Lisebergsbanan. Mådde helt okej efteråt :) men jag tror inte jag ska köpa ett åkband när vi ska på Grönan imorgon. Herregud vad jag flänger och far.
Kvart i sex imorse släppte Den Vita Frun av mig här utanför, nu har vi ett dygns rast ifrån varandra innan vi tar nästa kör. Hopplahatjohejtjoho...
Klockan 06.00 går stockholmståget imorgon bitti, vilket innebär att jag får ställa klockan på typ fyra för jag måste gå hemifrån absolut senast fem eftersom det inte går några bussar så dags... tur att jag inte har så mycket packning iaf.

*********************

Hur fungerar det där med avundsjuka egentligen? Somliga tycker man ska jobba på att helt ta bort avundsjukan ur kroppen, för det är inte bra att vara avundsjuk. Pytt. Ska man då gå runt och skämmas för att man har vissa känslor? Vad bra det vore om man lärde sig att acceptera alla sina känslor, erkänna dem. Så att man inte behöver få utlopp för dem på annat sätt, tillexempel genom att prata skit.
Man kan ha alla sorters känslor, det rår man inte för. Men man rår för vad man gör med dem känslorna, vilka handlingar man gör. Tillexempel pratar skit.
Det är inte lätt.

Vilka är det som har lättare för att prata skit då? Är det såna som är ensamma, otrygga? Ja, det tror jag. Så, bästa medicinen för att bli lycklig och harmonisk är att skaffa sig en familj. Och har man vuxit upp en lycklig familj så tar man den kanske för given, men där har jag inga erfarenheter så jag tänker inte uttala mig.
Jag kan säga att under det här året så har jag kommit i kontakt med oerhört mycket människor och lika många familjekonstellationer.
Och jag kommer nog ifrån en familjekultur där idealet är "kan själv" i mångt och mycket och det förekommer inga större syskonskaror (med ett undantag) och både min mamma (ensambarn) och hennes kusin har i princip uppfostrat sina barn själva.

Men inte fan pratar jag skit för det.

Häruppe har jag fått intrycket att man "håller ihop" på ett sätt som jag aldrig mött tidigare. Och funkar det inte med barnens far, då skaffar man en ny fjås. Inget tjafs.

Ja, ämnet är högst intressant... nån som har några infallsvinklar eller erfarenheter om detta?

Fjollträsk imåra. Adjö

Imorgon ska jag åka buss!

Yes! Åka buss, det var så himla längesen jag åkte buss alltså, jag längtar som tusan efter nackspärr och skräp överallt och slå i huvudet så fort man reser sig och dasspapper som tar slut och våtservetter som tar slut och vägkrogar med flottig schnitzel och lösgodis.....zzz...zzzzz......

Göteborg imorgon bitti alltså. Sen Stockholm på fredag.

*******************************************************

Idag var första dagen som jag gick utomhus utan jacka och det kändes så exotiskt. Vädret idag har varit soligt och varmt och EXTREMT mycket pollen i luften, så när jag kom hem efter ha varit och köpt Aftonbladet var det bara att slänga av sig alla kläder och duscha för att få bort all pollenskit. Hjärnan var helt död så jag fick knarka lite Ipren. Hoppas det blir bättre SNART.


Pratade nyss i telefon med Simon, vi talade i femtiosex minuter ;) Hihi. Det värsta jag vet är att läsa nykära människors ordbajseri, men jag måste ändå få tala om att Simon är en väldigt söt kille och jag är stolt över att vara hans favorittjej och han ska förhoppningsvis komma och hälsa på mig i början av juni :D :D :D
men....
Den där klumpen av sorg som fick fäste i mig den 15 februari 2006, och som nästan genast löstes upp när jag kom till Frösön, den fick förnyad kraft i fredags kväll och nu går jag ändå här och känner mig tungsint och det känns inte alls bra att jag snart ska lämna Frösön....
Konstigt att man på en gång kan känna sig så glad, samtidigt som man är ledsen... för igår var jag verkligen inte på topp, jag sörjer min mormor.
Hon är inte död, men hon kommer inte kunna känna igen mig när jag kommer hem, och det är nästan samma sak, känns det som. Min mormor finns inte längre, min mormor som alltid har funnits, lika självklar som köksbordet. Min mormor som alltid tagit hand om mig, alltid, och berättat sina historier och bakat och varje sommar på hennes födelsedag har vi varit beordrade att städa hela huset och det ska bakas och fixas och finservisen och alla tanterna ska komma och äta gifflar.
Nu är det slut.
Tanterna är döda och mormor är ensam kvar och nu har hennes minne och därmed hennes personlighet lämnat henne.

.....


*****************************************************

Nu ska jag steka pannkakor, och packa.

För övrigt så hejade jag på United Kingdom igår. Andrew Lloyd Webber liksom.... :)

Jag har världens bästa handledare

Det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar/avgudar/älskar/respekterar min handledare/vän/extrapappa.

Trots att han varit på kurs hela veckan och borta från sin fru och sina barn, trots att han förmodligen längtat efter en lugn helg hemma, trots det så inte bara svarar han på sms utan ringer upp mig för att kolla läget, stuvar in sina hemmavarande fyra barn i bilen, knölar in dessa fyra på Kyrkis och går till kyrkan tvärs över vägen och har handledarsamtal med mig. Eller, vad det nu ska kallas.
Och sen fick han vara präst och lyssna som en präst och svara som en präst. För jag behövde verkligen få ur mig det här och det var bara Svante jag ville prata med, och Svante kom. Inga kompromisser, inget "vi tar det i nästa vecka".
Jag behövde honom och han fanns där.

..Sen fick jag skjuts bort till Lövsta där det var den så kallade "Lövstadagen" och Jämtlands president Ewert Ljusberg var där och sjöng(?) och drog historier. Gnölfjölen och några av seniorerna och Pjotr hade brännbollsmatch. Jag var också med en sväng, fast jag använde bara kärringträt.

Ikväll ska vi se Eurovisionschlagern på storbildsskärm.

***********************

Svante, var FAN håller du hus???!!! Jag behöver min handledare/vän/extrapappa HÄR NUU!!
Jag vill prata med dig och ingen annan för just nu händer det så mycket i mitt liv.. För det första så har jag Simon :) och för det andra så har jag varit på anställningsintervju idag och det vete fan hur det gick men nervös som ini helvete blir man ju i vilket fall och för det tredje fick jag dåliga nyheter hemifrån..

Jag står inte ut med att vara positiv och ha tålamod med sjuhundratolv trettonåringar på körresa nästa vecka OM JAG INTE FÅR PRATA AV MIG MED SVANTE FÖRST!!

Jag orkar inte!!

Onsdag

Vad jag älskar mitt arbetslag.
Hur ska jag kunna leva utan dessa goa människor, det begriper int jag. Jag kände mig fortfarande som jag satt på nån buss imorse, men när man fick sitta där på kollegiet med sin tekopp och mysa och skratta och lyssna på alla, det är terapi det... men jag saknade Pavarotti grymt mycket :( Han ska ju SITTA där med sin Luther-mugg och säga kloka saker eller hålla tyst och vara klok ändå.

Fick reda på vad nästa års volontär på Frösön heter, det blir en kille kan jag avslöja... han kommer hit i början av juni på besök. Ska bli intressant.

Och sen fick jag massage av Janne för sista gången, gud så skönt det var. Hade massor knölar efter bussresan.. och fler lär det väl bli nästa vecka.

Sen tog jag bussen in till stan och skulle leta upp Posten eftersom det verkar vara totalt omöjligt att leta efter det på eniro och ingen kunde ge mig mer exakt beskrivning än "jamen det är där uppåt sjukhuset, förbi Jämtkraft, vid I5, stadsdel Norr..." ..jahaaa... Glasklart.
Men det var inte så svårt att hitta.

Så här ser mitt drömscenario ut för sommaren och hösten:
*Sommarjobb på posten och bo kvar i volontärlägenheten över sommaren
*komma in på Birka till hösten och bo på internatet.

DET vore mycket trevligt om det kunde bli så.

---------------

På väg till Posten hittade jag Galleri Bolin, där Stina Wollter för närvarande har utställning, så jag passade på att titta på målningarna där. Tycker om hennes tavlor, de är så konkreta och enkla att förstå. http://stinawollter.se/

Nähäpp, nu ska jag göra nåt viktigt... typ gå på toa.
Mors!

Kärlek

Herregud vilken dag!
Tänk om jag vetat när jag vaknade imorse....etc etc...

Simon, jag tycker så mycket om dig ;) Du är klok och vacker, ärlig och lugn och massa andra saker som jag inte kommer på just nu. Puss på dig <3

*******

Strax innan jag skulle ta bussen till Sikvägen idag ringer en från Posten i Östersund och undrar om jag fortfarande är intresserad av sommarjobb där. Nästa känslostorm! ...Så jag ska dit på intervju på fredag och jag har ingen aning om var det ligger,,, men det går säkert bra.

Och så har jag ju namnsdag idag också :P
Grattis till mig! :D

Minne

Igår kväll när jag skulle sova så började en obehaglig tanke sprida sig i huvudet..
Jag kan just nu inte återge den panikångest jag kände då (och det är jag glad för) men just då kändes det verkligen som att nån med grövsta våld slitit loss ett enormt plåster från min själ eller mitt hjärta eller vad det nu är...
...som om jag före det här året haft ett enormt blödande sår eller ett gapande svart hål i mig, jag vet inte riktigt vilket... men under det här året som gått har såret börjat läka, som att det har bildats ett ärr (nu blir det väldigt poetiskt och fjompigt här), och jag kan FUNGERA utan att behöva tänka eller grubbla alltför mycket.

Och nu är volontäråret slut, jag får inte vara kvar på Frösön. PANG, såret öppnas igen! Vart ska jag ta vägen? Tänk om jag blir lika orolig och osäker och rädd för att finnas som jag var för ett år sen.
Fatta att den tanken gav mig panik igår kväll.

Men, jag försökte sansa mig. Jag står inte ut med tanken att jag totalt kommer klippa banden med folket här, bara för att jag flyttar hem (tillfälligt) runt midsommar. Jag kommer fortfarande ha kontakt på nåt sätt. Det intalar jag mig, för annars skulle jag inte stå ut.

Såna här dagar saknar jag verkligen Pavarotti!! Och det är TVÅ veckor tills jag får se honom... saknar....
Hur lyckades jag då somna igår kväll?
Jo, jag kom att tänka på några av alla fantastiska minnen häruppifrån, helt plötsligt började jag gapskratta mitt i tårarna. Sen somnade jag.

Och idag har jag varit ledig, men jag är fortfarande inte LUGN. Jag är speedad.
Och jag hatar pollen.

Klart slut.

Nu går sista visan

Det var jobbigt att säga adjö till alla volontärkollegor idag. Tyvärr fick det dessutom ske väldigt hastigt eftersom jag hade en busstid nere i Sigtuna att passa.

ja det var nog inte förrän idag när vi hade utvärdering som man verkligen började förstå att vi inte kommer få fortsätta vara volontärer och träffas i Sigtuna tre gånger om året resten av livet. I allafall tänkte jag så.
Varför?

Jag kände mig väldigt flummig och djup och gråtmild när jag skrev utvärderingen, men alla andra runt mig började hulka och snyfta så då smittades jag av det.
Jag vet inte om de grät för att de haft det jobbigt eller för att de insåg hur mycket de skulle sakna sin arbetsplats.
För själv har jag inte haft nån anledning att gråta över mitt volontärår, absolut inte. Åtminstone inte om man ser till den andra halvan av året, vilket jag gör....

Det här året har varit så otroligt innehållsrikt.
Det bästa året i mitt liv.

Definitivt.

Nu är jag trött och imorgon ska jag till Åre med sexåringarna och Den Vita Frun.
Godnatt

Hallelujah..

I heard there were some secret chord, that David played, that didn't please the Lord, but you don't really care for music, do you?

Sen jag lärde mig spela den låten i tisdags har jag nog tragglat igenom den typ tjugo gånger, så fort jag varit i närheten av ett piano och det är jag ganska ofta. Det är så kul när man lärt sig nåt nytt! hihi

Så, jag överlevde mastodontdagen igår men jag var redigt trött sen när jag kom hem.
Var i HBK tjugo över nio, sa gomorron till alla och sen övade vi med barnkörerna och draken musikalen "Regnbågen" som äntligen skulle gå av stapeln. HBK var precis smockfull, det var kul. Det hände så mycket på scenen så att ungarna glömde sjunga ibland, men annars gick det bra. Draken åt upp solstrålarna, alla utom en som lyckades rädda alla de andra och draken blev arg och brann upp och så byggde vi en regnbåge med alla ballonger och frid och fröjd.
Hem och åt lunch, spagetti och köttfärssås.
Halv tre var det avfärd för kören bort till Sunne kyrka. Storbandet var redan där så det vara bara att börja repa hej och hå.
Fick mat i sockenstugan, bytte kläder till mer ABBA-inspirerat, gick på toa och sen var det dags. Och det var så himla kul. På slutet verkligen gnistrade det om oss, det kändes så iaf. Vi körde "dancing queen" som extranummer och det blev verkligen fart på den. Men annars tycker jag ändå "Anthem" är häftigast att sjunga, när alla stämmorna sitter som en smäck och alla tar i från tårna, det är häftigt. Mäktigt.

****

Så, nu är det bara att försöka ladda om.
Nu ska jag vara på resande fot i två veckor, och det är ju iofs nånting som jag är väldigt bra på, man har lärt sig packa och tänka praktiskt och ha magväska med passet och köpa dricksvatten och så vidare..

Idag ska jag in till Östersund och handla lite grejs, pollenmedicin och annat trevligt. Och sen ska jag packa.
Pust.

Såhär dags imorgon är jag nog i Mora.

Adios

Fredag :D

http://frosokyrka.se/9255.var_personal.html <<-- mina favoritmänniskor! :) Världens bästa ställe att jobba på, om nån frågar mig :) Jag blir sedd, jag känner mig glad och lugn. Jag är kär, helt enkelt! Bara njuter av livet och gör så gott jag kan och är fullkomligt nöjd med det, eftersom alla andra också är det. De låter mig vara som jag är.
Ja, det här året har sannerligen varit en enda lång egotripp, ständig uppbyggnad och påfyllning av självkänslan och självförtroendet.

http://www.youtube.com/watch?v=sowWrtVEq6k&feature=PlayList&p=2C8C95D7AE31ABCE&playnext=1&playnext_from=PL&index=20

och så denna låt också :) för det här året...

***

Timglas..

Hej Gunilla jag sitter just och slöbläddrar i din bilddagbok från när du gjorde volontäråret och det känns som så mycket har förändrats på det här året.

Dels beror det på att du och jag naturligtvis är helt olika som personer och dels beror det på att jag bytte handledare och kanske fick vara med på lite annorlunda saker (som att gå på trav på långfredagen :)
Men det här gänget med Frida, Stina, Rebecka, Anneli och så vidare, det är nästan helt upplöst just nu, vad det verkar... Seniorerna som vi har på lördagskvällarna är nu BARA en hop skräniga trettonåringar och femtonåringarna orkar inte med dem. Jag kan ju förstå dem iofs :P
Rebecka är ihop med Erik och dem har jag inte sett sen i julas tror jag, bara Anneli kommer regelbundet just nu. Gott så :)

...

Jag känner mig så fruktansvärt BEVAKAD när jag jobbar med libanessan. Hon föreslog att jag skulle hålla i en aktivitet med juniorerna imorgon och jag sa att det kan jag väl göra. Jag skulle ha en påse och lägga ord i som stämde på mig, bra egenskaper och sånt eller nåt. Och sen skulle jag prata nåt om Jesus också, men det får hon göra själv.
Jag är väl ingen frikyrkopredikant heller.
Jävla skenheliga människa. Hon gör på ett sätt och sen går hon och BEEEEEEEEEEEEER eller nåt.
Religion är nånting man ÄR, inte något man gör.
För vidare förklaring, hör av er i kommentarsfältet.

Annat var det idag när Den Vita Frun och jag var till Hobbyboden i stan och köpte grejs till musikalköret på söndag. Med henne är det inget snack, det är raka puckar och det är förgrömmat skönt. Enda felet med DVF är att hon är så himla hyperspeedad hela tiden, man får liksom fånga henne med lasso och trycka ner henne på en stol om man vill säga nåt. Idag när vi var på stan och jag sa "Men ska du inte passa på och växla pengar nu när vi ändå är här?" så kände jag mig verkligen som... ja vet inte vad :P Men jag vet ju att hon har lika pressat schema som jag tills vi åker på tisdag och skulle hon få bestämma själv skulle hon komma på på måndag kväll att hon behöver växla pengar.. eller nåt.
Och hennes barnbarn är en bortskämd unge, för närvarande. Men det kan nog mormor ta ur henne ganska kvickt.

Hursomhelst.

För övrigt anser jag att alla som befinner sig i närheten av Sunne kyrka, Jämtland, på söndag den 26 april klockan 18.00 bör komma dit och lyssna på en görhäftig konsert med Frösö Vokal och Näldens storband. Vi ska dansa också. ROCK'N'ROOOOLL!!!

Så går en dag ifrån vårt liv..

Tjohej.

På söndag är det STOR konsert i Sunne kyrka som ligger 20 minuter från Frösön, där ska min kör, Frösö Vokal, framföra ABBA och Duke Ellington tillsammans med Näldens storband och det kommer bli jättehäftigt. ASGRYMT liksom :)

Vi övade ihop med storbandet ikväll och förutom att jag helt döv på vänsterörat så var det skitkul! Ser verkligen fram emot det! Sen på tisdag morgon far vi till Prag hela högen. Och jag har inte packat ett dugg.

Hade min käre handledare på lunch här idag. Gjorde min berömda kyckling-och-ris som är det mest vuxna jag kan laga. Han tyckte det var gott, tog dubbla portioner tillochmed :) Trevligt, men nu får jag överleva utan min Pavarotti i en hel månad :( Fast på söndag syns vi förstås, när han ska vara drake.

Nä nu orkar jag inte skriva mer. Jag är så fruktansvärt trött och börjar tidigt imorgon. Godnatt

when I am down...

Tillbaks på Frösön och på jobbet.

Känns lite tråk på nå sätt. Nu har det varit påsk och nu bär det bara utför. Körresor till förbannelse, jag orkar inte packa upp och packa ner och planera och vara social... :(

Framförallt skulle det vara skönt att ha planeringen för sommaren och hösten klar.

JAG ÄR TRÖTT!!!! och jag tänker klaga om det!
Jag orkar ingenting just nu och om tjugo minuter ska jag med bussen bort till Sikvägen och ha barnkörer hela eftermiddan...

...

In the ghetto

Jag är fortfarande hem i Åtvid men ikväll bär det av norrut igen.

Söndagsfrukost nu, det luktar bryggkaffe och rostat bröd och radion är på och mamma och Johan sitter därnere och babblar och jag sitter här och försöker ha nåt slags privatliv. Johan håller på med nån avslutande uppsats den här helgen så han är helt snurrig.

Det bästa med att vara hemma är maten :) Igår åt vi nån vegetarisk pastagrej till lunch och fläskkotlett med potatisgratäng på kvällen och det var SÅÅÅ gott :D
Jag måste verkligen lära mig laga kött, annars kommer jag behöva äta järntabletter resten av livet.. det duger liksom inte med köttbullar och falukorv...

Om elva timmar har jag förmodligen just lyckats kravla mig upp i min överslaf och har tio timmars tågdunk framför mig...eller under mig.. i höstas var det sååå spännande att åka nattåg och spana ut över landskapet när man åkte förbi exotiska platser som.. Söderhamn... Nu liksom bara kör nån gång så vi kommer fram... typ :P

Vi hyrde två filmer på bibblan i fredags:
"Varg" med Peter Stormare. Den var inte så värst, INGEN pratade ju jamska, fast den ska utspela sig i norra Jämtland. Möjligen att hon som spelade Peter Stormares mamma hade fått in nån slags jamska. Annars var det bara fjomp.
"The Dark Knight" hyrde vi också, eftersom jag faktiskt inte sett den ännu. Den var däremot riktigt bra och Heath Ledger var riktigt bra. Man satt ju mest och tänkte på att det var hans sista film ... jajja.

Nähäpp, nu ska jag fortsätta avnjuta dagen i det iskalla stenhuset.. :)

Hejhej

Två dygn hann jag vara hemma innan jag blev beordrad att dammsuga hela huset.

Nu minns jag hur det är att bo i Åtvid.
Mamma och jag har "gjort stan" idag, dvs ätit lunch på Sandelius och handlat på Willys. Och imorse handlade vi fikabröd på torget också.

Och jag måste erkänna att det förgrömmat skönt med vår och sol och värme och kunna sitta ute på trappen och sola. Det är underbart härligt. Faktiskt.
Men jag vill inte bli här nån längre tid.
Jag var med uppe på skolan och fikade med mammas lärarkompisar. Det var kul och så, men usch vad jag fick ont i magen när jag strövade omkring i mitt gamla arbetslag där jag gick i nian och jag minns bara allt uschligt, inte var det mycket som var roligt inte.
Nej, skönt att komma därifrån.

Nån gång vill jag skriva typ memoarer eller nåt, fast det låter väldigt pretto :P PRETENTIÖST på fin svenska. Prättangsjööst då...
Min historia och de historier som jag vuxit upp med och sånt.. Varför jag är som jag är.
...

Östergötland... jo, men inte Åtvid.
Småland... ja, den nordöstra delen.
Jämtland... är nytt, än så länge. Jag saknar kusten lite.

Tralla la, nu ska mamma och jag äta paj och ikväll kommer bror min :)

Sockna

Sitter i vårt kalla stenhus i centrala Åtvidaberg. Bor man i stenhus behöver man duntäcke om sig så fort man står still i fler än fem sekunder.

Reflektioner såhär långt:
*Mammas kylskåp är fantastiskt! Det finns SÅ mycket mat där, och alla sorters ostar och choklad och det tar liksom aldrig slut. Underbart :D
*Pollensäsongen är på väg att bryta ut

...det kändes jättekonstigt att komma hem igår, men det var definitivt nödvändigt. Jag behövde komma hem, innan jag tar itu med avslutningen däruppe.
Men herregud, överlever jag verkligen en sommar här i skitsnackarnas näste? Jag känner hur jag bokstavligen kryper ihop och drar på mig en sköld för att skydda mig från alla barndomsminnen och människor.
..Eller??

Jag åkte tåget hem igår, det gick väldigt fort faktiskt. Våren är ändå rätt mysig, särskilt efter en riktigt lång, jämtsk vinter. Gröna ängar och sol och rådjur och öppna marker man bara vill springa ut på.

Nähä, nu ska jag låta mina osammanhängande funderingar fortsätta gro ett tag.

Breakthru

..är en av Queens bästa låtar.

Nu vet jag äntligen varför jag känt mig så konstig.
Jag har hemlängtan!
Ren och skär längtan efter det bekanta, efter mamma och alla andra.
Hur förälskad jag än är i Jämtland och hur mycket jag än babblar om att jag aldrig tänker bo i Åtvid så vill jag just nu inget hellre än åka hem!

Det tog ett tag innan jag kom på det, jag har seglat på en må-bra-våg så länge nu, jag hade liksom nästan glömt hur det känns att vara ledsen och förtvivlad. Men då måste jag kunna gråta en skvätt så att det blir lite utrensning i hjärnan.

Och nu har det blivit det, nu känns det lugnare, när jag vet vad som var fel. Jag vill bara komma hem.

Tvivel, det där som stör

Jag hatar den här tiden på året när man ska bestämma i vilken riktning livet ska gå i höst!

Till slut är man så uppsnurrad och skitnervös i skallen så man tänker bara "FAN JAG SKITER I DET HÄR" och så bara väljer man nåt, innan man bryter ihop...

Nu har jag gjort kovändning igen.
Ska snart ge mig ner till affären och köpa frimärken och posta gymnasiebetyg osv till Birka folkhögskola...
Jag är så van att få nej överallt så jag orkar inte, vågar inte hoppas, känner ingen förväntan nästan. Man vill bara att det ska bli klart.

************
************

Igår var annars en ytterst trevlig dag, jag kom hem vid kvart över nio, stupade i säng och kunde inte resa mig därur förrän framåt tio... helt slut var jag. Och vad gjorde jag då igår?
Först fick jag följa med på påskdagsgudstjänst i Lugnvikskyrkan, där fru Pavarotti är kantor. Trevligt. Sen fikade vi där, fick naturligtvis genomgång av hela personalen (hon som hällde upp kaffe hade varit barnvakt åt Pavarotti när han var liten). Sen for vi neråt Brunflo till och givetvis skulle vi då besöka Brunflos stora utflyktsmål, kastalen, som är en medeltida borg eller nåt, utkikstorn, klocktorn, nåt sånt...
Det finns två sätt att ta sig upp i tornet, antingen den medeltida stentrappan eller den nutida trätrappan.
Pavarotti och hans två yngsta avkommor gav sig raskt upp i den kolmörka, trånga stentrappan och jag följde intet ont anande efter eftersom; 1, jag tänkte att det skulle vara ungefär som att gå upp i fyrarna på Öland (fel), 2, jag litar blint på min handledare (inte nu längre.. :P )

Om man är sex år och 1,20 lång så är det inte så farligt att springa uppför de där trappstegen... men det är inte jag! :P Och hur Pavarotti som säkert är 1,85 eller nåt, tog sig upp det begriper inte jag.
Världens mest osymmetriska och oregelbundna trappsteg, smala som in i sjutton, säkert inte ens en decimeter breda ibland och kanske 40 cm långa, kolmörkt var det och några handtag eller räcken var det inte tal om heller!
Fy fan på ren svenska, jag tyckte det var riktigt läskigt. När man hade kommit en bit och tittade ner och bara såg sten sten sten överallt och att man kunde ramla ner där bara man slant till med foten... USCH!
Och det tog ju aldrig slut heller. Jag fick liksom skärpa mig, tänka att "okej, om jag ska härifrån så är det upp till mig själv, ingen annan kan hjälpa mig just nu, fortsätt klättra, ett och två".
Typ.

Sen..när jag äntligen kom upp. USCH, jag mådde illa och var helt skakig.
Men det ordnade sig. Vi åkte hem till Pavarotti, åt korv och spelade kort och pratade och sen kom frun hem och då åt vi tjälknöl och kladdkaka till efterrätt pratade ännu mer om folk och hennes jobb och sen fick jag skjuts hem.

Synnerligen innehållsrik dag :)

På onsdag åker jag hem :D det ska bli kul

Vårstädning!

Nu är det gjort!

Kläderna är i garderoben.
Golven är dammsugna.
Golven är tillochmed våttorkade!
Fönsterkarmarna är dammfria.
Soffan är dammsugen.
Kudde och täcke har vädrats, likaså mattorna.
Sängen är bäddad med nya lakan.

...och hela lägenheten andas en svag doft av såpa... mmmm...

Och här ligger jag alldeles nyskurad och insmörjd i hudkräm och dricker påskmust.

Mmmm igen.

Långfredag

Ytterligare en dag som kommer att gå till historien.

För första gången i mitt liv har jag idag besökt en travbana, Östersundstravet närmare bestämt. Detta skedde som belöning (?) efter att jag tagit hand om min handledares två yngsta barn och dessutom målat påskägg med dem.
Barn nummer 4 och 5 i syskonskaran, plus jag och deras bekragade fader anlände till kyrkis Hornsberg vid halv tio imorse, sen for han iväg till FK och predikade en sväng.
Jag lärde dem allt jag kan, korttrick osv... ;) Sen var det ett evigt tjat om den där kortleken resten av dan... :P
Hursomhelst.
Deras far återvände, kragade av sig och så for vi allihop till Max där deras mor tålmodigt väntade (och hon ser verkligen oförskämt fräsch ut för att ha skitit ut fem ungar, tycher je). Vi åt lunch, sen for modern iväg på nästa gudstjänst eller vad det var (hon är kantor) och vi andra for till travbanan som sagt.
Strålande sol och femton grader varmt var det, Skalle-Pers sambo var måldomare. Massor med folk där, och min käre handledare stannade ungefär varannan meter när vi mötte antingen nån som gått på lantbruksskolan samtidigt som han, eller nån han gjort lumpen med, eller nån han jobbat med i slakteriet eller nån vars svärmor han begravt eller nån vars systerson vunnit vasaloppet eller nån vars mormor varit dagmamma åt hans barn eller nån..... ja. Typ så.

Haha :D

Underbart roligt var det i alla fall. Utan minsta tvekan.
Vi lämnade in ett V5-system också, vad nu det innebär.. men jag tror inte vi vann nåt.
Sen fikade vi och sen fick jag köra hem :)

********************
*********************

Nu vill jag växla ämne för jag behöver åsikter om vad jag ska göra i höst.
alternativ 1:
Bo kvar i Östersund, plugga nånting, typ en kurs.. Vore kul eftersom jag tycker om folket här och inte vill åka ifrån dem.
alternativ 2:
Flytta till Sundsvall och pröva på Journalistprogrammet.
Ny stad.

Jag vet verkligen inte....
HJÄLP

yo

Jag är fullt medveten om att efter jag skrivit nästa mening så kommer alla förklara mig totalt sinnessjuk och spärra in mig på vatten och bröd tills jag tagit mitt lilla förnuft till fånga.

Det SNÖAR ute och det är JÄTTEMYSIGT!
På fullaste allvar menar jag detta. Jag har inte tröttnat på vintern, kanske beror det på att vintern på Frösön är totalt olik den råkalla, utkylda blaskslaskvinter jag vuxit upp i.
Här är det fortfarande TREVLIGT med snö, luften är klar och man behöver inte ha trehundra lager kläder på sig eftersom det är en helt annan kyla.


Nog om det.

Idag har jag jobbat i tolv timmar, ätit två delicato-bollar, soppa, två festisar, smörgås (glutenfri), banan, vatten, ropat "Jesus är uppstånden!" arton gånger.. sista gången funderade jag på att ropa "Elvis är uppstånden!" istället, men jag tordes inte... :P

Nästan hela arbetslaget var på plats i HBK idag för att vara ledsagare åt våra åttondeklassare som skulle gå påskvandringen. Rätt många av våra kära höstkonfirmander var med idag, kärt återseende, hrm ;)

Jag är redigt trött.
Trött trött trött och imåra ska je till Sikvägen och påskpyssla klockan tio och på kvällen ska jag faktiskt vara barnvakt åt Magdalena och Deborah, de är åtta och sex år.

Mors!

hopplösa människor

När jag faktiskt skulle vilja och behöva prata med någon av mina närmaste då är det inte EN JÄVEL som är hemma eller har mobilen påslagen!
Varken mamma eller pappa eller Tina och nån annan ringer jag inte i krissituationer.
Visserligen ingen krissituation men... fick ett annat telefonsamtal och sen fick min fantasi frispel så jag vill prata med nån som kan ordna mina tankar rätt igen.

Men NÄÄÄDÅ, nu får man nöja sig med att vråla med i Beatles och skingra tankarna på så vis... och snart är det ju "House" gudskelov.

********************

Annars har detta varit en alldeles ypperlig arbetsdag, vi hade påskvandring del två av tre, denna gång ute i Torvalla och det gick ganska bra, till slut. Med tanke på att vi hade bytt ut två personer så... Jajja. Imorgon är libanessan och Skalle-Per tillbaka igen så då går det nog bra.

Idag har jag fått umgås med alla mina tre favoritkollegor hela dagen, Pavarotti och Penntrollet och Pjotr. Alla börjar på P :)
Att umgås med dessa människor gör mig glad och harmonisk och det är verkligen härligt. Jag känner mig så lugn och tillfreds med allting.
Hihi :D

Efter påskvandringen blev jag dessutom medbjuden på afterwork-te hos Sara som jobbar i Pingst. Hon hade en riktigt fräsch lägenhet på Hornsgatan med värsta utsikten över Storsjön och Östersund. Så skulle jag också vilja bo.

....jaaopp... imorgon ska jag vara på plats i HBK kvart över sju, yes!

Libanessan vs Pavarotti

Vad är skillnaden mellan min fd handledare och min nuvarande handledare?
Jo, min fd vill diktera verkligheten för mig och min nuvarande lyssnar på mig och låter mig själv tänka.
Exempelvis:
Jag berättar för libanessan att jag inte tar påsklov förrän nästa onsdag. Hon blir genast bestört över att jag ska sitta ensam hela påsken, för så gör man ju bara inte.. Och det blir ett himla rabalder runt fikabordet med alla dessa 13-åringar som tjattrar och herregud men nej vad hemskt och jag känner mig JÄTTEnormal.... Nej, jag skäms och känner mig dum och vill bara gå därifrån och vill att Pavarotti ska vara där och säga nåt klokt.

Jag berättar för Pavarotti att jag inte tar påsklov förrän nästa onsdag. Han säger "jaha" och bjuder hem mig på middag på påskdagen.
Säkert tänker han en del också, men han ifrågasätter inte.

Inför libanessan känns det alltid som jag måste försvara mig och urskulda mig och förklara allting jag gör och varför, för hon vill ha kontroll över precis allt. Snacka om energitjuv.
Pavarotti däremot har begåvats med röntgensyn och ser alltid rakt igenom mig, det är ytterst sällan jag behöver förklara nåt för honom i fler än två meningar.

Men om jag skulle behöva förklara så skulle jag säga nåt i stil med:
När jag bokade de här biljetterna hade jag jullovet i färskt minne och tänkte att jag nog inte ville vara hemma så mycket på påsklovet. För det andra så bor det knappt nån kvar i Åtvid som jag umgås med, fyra dygn räcker gott och väl, tänkte jag. För det tredje så har jag inte 7512 släktingar att umgås med så fort jag är ledig. Jag har min mor, min bror och min mormor och ett blekt mähä som kallas pappa. Punkt slut.

Capisce?

April, april

Sådär nu är jag hemma igen, efter mitt lilla äventyr norr om polcirkeln.
Det var jobbigare än jag trodde att klämma 144 mil över en helg... särskilt som jag inte lyckades sova ett skit på bussen varken upp eller hem... man känner sig helt seg i huvudet och känns som man åldrades tio år i ansiktet ungefär... plastikoperation...?
***

Jag hade iaf riktigt riktigt kul i helgen. Jag har åkt släde bakom en skoter och ätit souvas och fått en guidad tur i Gällivare och fått god mat och träffat trevliga människor. Det kändes som man var uppe på Nordpolen.. särskilt när alla ortsnamn började stå på både samiska och svenska, det gjorde de för övrigt så långt söderut som i Strömsund men det var först runt Moskosel som jag började lägga märke till det. "Nu passerar du Polcirkeln" är också en käck skylt..
Efter Storuman blev det verkligen GLESBYGDEN, liksom ödemark kändes det som. Norr om Storuman vill jag inte bo. Iaf inte i inlandet, utåt kusten är det väl mer livat.
I Malmberget var det skoter skoter skoter och "ja veit int" och snus och skoterbensin.

Naturligtvis hade jag även tillfälle att inspektera kyrkobyggnaden deras... och dit skulle jag inte velat vara volontär. Alldeles för högtravande och högkyrkligt och mästrande och bara åt helvete skitjobbigt. Jag skulle gjort revolution, sparkat bakut om jag hamnat där.
Laestadianer...

Hursomhelst.

Nu har jag Lina här, sovandes på bäddsoffan för tillfället. Det är alltså hon som är volontär i Malmberget. Efter en seg bussresa i måndags utsatte jag henne igår för promenadgruppen och sen eftermiddagsfika med folket på Sikvägen. Jag vet inte om hon hämtat sig efter det... ;) hihi.
Jag begriper inte vad jag ska hitta på i höst som ska kunna vara tillnärmelsevis lika kul som att vara volontär på Frösön.. Jag kände det igår att åh vad jag hade saknat dem alla, fast jag bara varit borta över helgen.
Mmm... så är det.

Jag saknar dem nu å.
De sitter däruppe i Sockenstugan snart och ska ha planeringsdag. Lina och jag ska gå på stan.

Mors!

onsdagskväll

Att få pengarna att stanna kvar i plånboken är förnärvarande lika lätt som att spika upp gelé på väggen. Känns det som ibland.
Imorse fick jag den lysande idén av en kollega att införskaffa en ljudbok till min elvatimmarsbusstur på fredag. Ingen dålig idé med ljudbok, men... att slänga ut 269 kr som jag inte räknat med, då rycker det i snålnerven. Nu är jag medlem i nåt slags ljudboksklubbsgrej på Hübinettes bokhandel.. tjolahej.. men det kanske vid närmare eftertanke inte är så dumt eftersom jag har rätt många, långa bussresor framför mig den närmsta tiden...
Jajja, gjort är gjort.

Lyssnar på ABBA nu. Försöker njuta av min sista lugna kväll på ett bra tag. Imorgon har jag tagit sovmorgon till klockan ett, då ska jag hinna röja av lägenheten och dammsuga så att en annan människa kan bor här ett par dar.. Har handlat mat till ett helt kompani känns det som :) Och då snackar vi riktig mat, potatis, kyckling och sånt.. och falukorv.
Från klockan ett går sedan livet i hundratjugo. Miniminiorer, kör och föreläsning om mobbning på Folkets hus till kl nio imorgon kväll, sen får vi se när jag kommer därifrån... sen går bussaskrället från centrum kl sju på fredag morgon... gäsp. Bara jag kommer på bussen och får en bra plats så ska jag inte klaga.
Sen skall jag njuta av Norrlands inland och fjälltrakter och skogar och myrar och renar och allt det där som jag aldrig sett förut :)

********************

...saknade Pavarotti på kollegiet imorse.
Han är expert på att säga det som behöver sägas, antingen det är för att lätta upp stämningen eller för att reda ut saker..
Och så missade han alla lovord efter våran predikan i söndags ;)

.....Vädret nuförtiden alltså..
Igår på eftermiddan satt jag endast i tröja och långbyxor och solade på gårdsplanen eller vad man ska kalla det, vid Sikvägen. Kunde gott sitta i en kvart innan jag började frysa lite, men då satt jag mot en trävägg och solen låg på.
Idag?
Sjutton minusgrader imorse, på med mössan och broddarna igen.
Jag har inte klagat på vintern hittills och jag tänker inte göra det nu heller. Men så har jag heller ingen garageuppfart att skotta fram eller bil att värma upp.

Godnatt

Världen utanför

Det finns en värld utanför kyrkan och volontäråret, blev jag påmind om idag.
Vad krävs för att jag ska vilja kasta mig in i den?

Idag klockan tio över tolv ringde min hemtelefon. Det var en studievägledare från Mittuniversitetet som undrade om jag ville komma och prata klockan halv två. Visst, sa jag och kastade mig in i duschen.
Tvingade min hjärna att fundera ut smarta saker att säga och svar på frågor som jag antog skulle komma. Varför vill jag det här och vad kommer jag ifrån och varför är jag här och bla bla bla...
Hittade tämligen lätt upp till plan 3 i G-huset och fick kom in till herr Studievägledaren. Ganska snart begrep jag hur bekväm jag blivit av att jämt diskutera och babbla med Pavarotti, som oftast vet vad jag vill långt innan jag ens kommit på tanken... typ.
Men herr Studievägledare förväntade sig nog en Hängiven, Påläst tjej med polotröja och hästsvans som förberett en massa frågor och skulle sitta med block och penna i högsta hugg för att stenografera alla svar NOGGRANNT och komma med infall och frågeställningar och vara Käck.
Okej, jag kanske överdriver lite.
Men jag bara undrar hur miljöskadad man blir av att vara ingrötad i kyrklig verksamhet från sju års ålder... KLARAR man sig i den "verkliga" världen efter så lång bortavaro? I mitt fall tvivlar jag. Jag är beroende av den medmänskliga värme som jag bara mött i kyrkan (obs! svenska kyrkan). Jag knarkar denna värme och gemenskap och trygghet, igår var liksom värsta överdosen, fast på ett bra sätt.

Men tillbaka till Studievägledaren så var han ganska tråkig. Frågade till en början INGENTING om mig eller ens VARFÖR jag var intresserad av det som jag var där för att prata om, hallå liksom...???!! Och så var han rent usel på att lyssna, prata en massa själv men brydde sig inte om när jag försökte flika in nåt och när jag väl sa nåt blev han tyst en lång stund...
Suck.
Han kunde säkert fortsatt prata om alla sina år som härsan och tvärsan hittan och dittan, men efter en timmes "vägledning" kände jag mig väldigt klar med honom, så jag plockade ihop mina saker, reste mig, tog i hand och sa tack och gick ut därifrån med bestämda kliv.

Jag känner mig ändå väldigt lugn. Hade detta varit för ett år sen hade säkert mitt humör pendlat som en bergochdalbana från det att jag lämnade kontoret tills jag kom hem, eller nåt. Men inte nu. "Jahopp" känner jag mest.

Imorgon är det promenadgrupp och livet fortsätter. Än så länge är det en månad kvar tills körresorna börjar, sen kommer jag flänga kors och tvärs och sen är det i princip slut på volontäråret. Vill inte tänka på det.
Vill bli här för alltid.

Igår

den 22 mars 2009 kan mycket väl utnämnas till Den Bästa Dagen när jag ska summera mitt volontärår.
Jag hade så roligt igår.

Sammanfattningsvis:
*Familjegudstjänst
*Marias "ölmage"
*lunch på Tages och gratis Aftonblad med bilaga
*"Brevbäraren" med orgel
*bowling, FYRA strikear till slut och vinst över bägge mina konfirmandledarkollegor HAHAHA det kommer jag leva länge på. moahaha...
*Middag på Max, väsentligt godare än Tages

Idag är jag ledig. Det har snöat typ en decimeter under natten så nu är det vinter igen. Tjolahopp!

etthundra!

detta är inledningsraderna till mitt 100:e inlägg på denna blogg. Jubel och fröjd...

Förutom att min hjärna känns som sågspån och jag bara har lust att ligga under täcket och äta glass hela dan, så hade jag väldigt kul igår. Jag har ofta väldigt kul på dagarna här, vill verkligen inte att det här volontäråret ska ta slut.
Å andra sidan så får man väl tänka att man ska glädja sig över det man fick istället för att gräma sig över det man inte fick eller hur det nu brukar formuleras... Detta är ett år på toppen. Inte alla som får vara med om det.

Hursomhelst. Gårdagen började i pingstkyrkan (blä), genomgång av påskvandringen som ska ske om två veckor. Pavarotti förvandlas till Jesus, Skalle-Per blir Judas och själv ska rassla med lite kedjor och som slutkläm komma inspringande och full av entusiasm utropa "Jesus är uppstånden!" Tre gånger. I pingstkyrkan av alla ställen.
Hrm.
Ja, det blir att koppla in alla skådespelartalanger man har.....

Detta ska jag göra sex gånger samma dag. i tre dagar.
Fast Jesus har det väl värre, som ska misshandlas och korsfästas sex gånger samma dag...

Nåväl, igår kväll var det middag för alla unga och vuxna konfirmandledare, tacos blev det givetvis... gick alldeles ypperligt bra för jag kom så sent att jag nästan inte behövde göra iordning nånting (för en gångs skull) och bara svansade runt och pratade med alla och hade trevligt. De här unga konfirmandledarna är ett ganska uppfriskande gäng. Tycher je.

Det är lite träligt när libanessan håller i saker, för hon lyckas stressa upp allting, fast hon säkert inte menar det. Luuuuuuuuuuuuuuuuuugna ner dig! Sitt still i en kvart, har man lust att säga. Hon kan inte bara låta saker och ting hända, nej hon måste upp och peta i allt.
Då får man liksom lite mindre lust att göra saker, just för att hon tjatar.
Suck.

Igår hade vi handledarsamtal, tittade igenom veckorna som är kvar och det är helt sjukt vad fort tiden går..blir dyster bara jag tänker på det... Och alla veckor är i princip uppbokade med nånting.. kommer inte få se Pavarotti på en hel månad från slutet av april till slutet av maj, för jag är borta på körresor och till Sigtuna och enda veckan jag är hemma ska han på nån kurs... Tillexempel.
Den Vita Frun kommer jag däremot få se väldigt mycket av, på alla dessa körresor :P

Ack ja.
Nähä, nu ska jag äta lite glassfrukost för att muntra upp mig. Idag får vi besök av en kvinnlig präst från Zimbabwe på lunchen. Ska bli intressant.

Mors!

en timme till House

och Facebook har fått damp. Ingen rolig inne på msn... tur att man kan blogga iaf :)

Lyssnar på ABBA Gold-skivan som jag lånade över natten från Den Vita Frun. Det är myche ABBA nu på körerna. Alla ska ha ABBA-konsert. Tur att jag gillar ABBA :P Mina favoritlåtar för tillfället är "Chiquitita" och "Gimme gimme gimme".

Annars har dagen varit varierande och lång som vanligt. Jag proppade i mig ibumetin och näsdroppar och plockades upp av Pavarotti på väg till FK strax efter tio imorse. Tycker så mycket om min nye handledare, han är bäst! :) Han behöver inte anstränga sig särskilt mycket för att få mig att gapskratta heller, vilket bevisades när vi kom till kyrkan och skulle öva predikan inför söndag.
Nåjo, det där kommer förhoppningsvis gå bra. Blir så nervös när jag ska tala inför folk bara..

Sen for vi till Sikvägen där jag hade fyra timmar att slå ihjäl innan körerna började. Detta gick emellertid alldeles utmärkt eftersom det skulle gås igenom påskvandring med libanessan, ätas lunch med Pavarotti och Kamrern (som pratade om snödjupet i Jormvattnet var i allsin dar det nu ligger)... Sen kom Den Vita Frun tidigt så då ställde vi iordning till körerna, sen satt hon och jag och Pavarotti och pratade om helgens familjegudstjänst, Våffeldag och allt som det är... Sen gick vi allesamman upp och började eftermiddagsfikat redan vid två. Herden demonstrerade en ny ringsignal som han fått på mobil, det var den ryska nationalsången så då kunde inte jag hålla mig utan var tvungen att visa den "ryska nationalsången med svensk översättning" som finns på youtube för mina kära kollegor.

http://www.youtube.com/watch?v=1oP2i5gXOFU
där är den, kära vänner. Sprid till jordens alla hörn, detta bör alla se. Om nån INTE skrattar åt detta, säg upp bekantskapen....

Hursomhelst, en timmes fikarast blev det idag alltså. Sen körer som vanligt. Det är roligast med de två minsta körerna, för där sjunger åtminstone barnen, och de är väsentligt lättare att få kontakt med än de här superegotrippade hormonfjolliga idiotiska knasbollarna.... mm. Har lite svårt för ungdomskören just nu, ja... "SJUNG då!" har man lust att skrika åt dem. "Sträck på er och lägg ner mobilen innan jag spolar ner den i toan!!"

................................

Bara 47 minuter kvar till House nu... suck.

Snor

Grattis mig själv på 253-månadersdagen!
Dagen i siffror: 82 pappersnäsdukar (sen igår eftermiddag), 4 köttbullar, 2,5 potatisar, 2 ibumetin, minst 10 liter te, 2 filmer med Hugh Grant (Notting Hill och Bridget Jones 2), 9,5 timmar framför datorn (hittills), 1 dusch, 1 blogginlägg....

Begriper inte hur mycket snor det kan rymmas i min inte alltför stora näsa.
Imorgon ska man vara pigg och alert hela dagendraåthelvetejagvillbaradö...

...hmm..
Läste http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4657354.ab den här artikeln... Herregud säger jag bara. PRESENTLISTA (sån där man har inför bröllop) i leksaksaffären, inför barnkalasen! Det är ju mer än helsjukt!
Tillåt mig berätta om de barnkalas jag har i färskast minne, från det glada 1990-talet.
Nån gång när Joel och Andreas fyllde år, kanske fem eller sex, var vi på McDonalds minns jag. Vi fick göra våra egna hamburgare.
Och en gång när Hugosson fyllde år, det var nog tidigare, hade jag med mig en portionssats lego som vi köpte på Konsum. Han fick väldigt många såna, den gången minns jag.
Och en gång när fyra tjejer från Göstas väg hade gemensamt kalas hade jag med mig en extra stor förpackning Dumleklubbor som present, som mamma hade ordnat så det såg ut som en blomma. Sen tog en viss pappa och använde de klubborna som utlottning i en tävling och då blev jag jättesur.

Tänk vad man minns mycket. Varför får man så mycket ångest när man tänker tillbaka på allt det där? Jag var alltid så ängslig att det inte skulle bli bra.
Ångest ångest ångest.

************************
Godnatt

Midnatt

Vad gör man en söndagskväll/natt när man ligger och snorar i sin nybäddade säng, hög på tein och whisky och alla ens msn-vänner gått och lagt sig?
Jo, man tar sin tröst i bloggen.
Att blogga är terapi, skriva av sig är terapi. Alltid.

Pratade med Malin förut på msn.
Skrev till Karin på facebook.
Pratade med mamma och mormor i telefon.
Mejlade min käre handledare.

Ja, det var väl dagens sociala kontakter. Inte mycket att skryta med.
Saknar faktiskt mamma och mormor lite. Saknar dem ännu mer nu, när jag skrev det.
Om exakt en månad är jag hemma, stannar då i fyra dar.
Jag längtar inte till sommaren, den har kommit att allt mer bli den årstid jag tycker sämst om. Sommaren är till för människor som är duktiga på att skaffa sommarjobb/har stor familj eller släkt att hälsa på/har sjuhundra vänner att resa bort med.
Sommaren kan vi bara snabbspola förbi tyche je.

....

....Nähä, nu blev jag lite trött faktiskt.
Det känns som det här blir ett väldigt nödvändigt inlägg...

Vad händer imorgon? Ska väl hälla i mig ytterligare några liter te för att späda ut snoret... På tisdag vill jag dock vara vid mina sinnens fulla bruk, då ska Pavarotti och jag öva predikan inför söndag... usch, jag avskyr att prata inför folk. Men, testa sina gränser bör man.

Hur vet man när man ska sluta vara naiv och börja tro på det man anar? Jag trodde jag var cynisk, men jag är nog rätt blåögd egentligen.
Man gör väl omedvetet ett val att tro på något, baserat på det som man vet. På det man vill tro är sanningen?
Att inse att man är lättlurad är ju alltid en början..

Nä, om jag skulle ta och borsta tanden kanske.

Godnatt

Vila vid denna tekopp

Nystädad lägenhet.
Nya lakan i sängen.
Te.
Ingen disk i diskhon.
Vårvintersolen skiner in genom fönstret.
Och jag är ledig. Hela dagen.

**********************************

Jag har kommit på att den här förkylningen jag har nu, är inte bara en pms-förkylning, det är en kombinerad pms-jag-har-så-kul-på-jobbet-att-jag-inte-hinner-vila-ordentligt-förkylning.
Tänk så det kan bli.
Men nu ska jag ta det så lugnt jag kan i två dar. Handla och tvätta måste jag göra, men annars så.

Igår jobbade jag i tio timmar, mellan 13.30-23.30 ungefär. Först dop och vigsel med Herden själv och snorkfröken spelade. Sen ner till Sikvägen och ha seniorer. Det var rätt kul, trots att huvudet kändes som en betongklump och näsan rann.
De hade semlerace (jag slapp, höhö) och sen tittade vi på melodifestivalen.

Måns var tydligen den man "skulle" rösta på, jag höll på Caroline af Ugglas och Sarah Dawn Finer från början och lite på Alcazar också (bara för att reta libanessan), men i slutet hejade jag bara på SDF. Men det var lite kul att Malena Ernman vann också.
Även förra året såg jag melodifestivalfinalen på storbildsskärm, då var jag på UngLedar-läger på Vårdnäs.
Undrar var jag håller hus nästa år.

*********

Hoppla!

fredag 13.3.09.

Vad gör man en solig fredagsmorgon som denna, när det är en och en halv timme tills man ska på bussen.. jo, man skriver.
Om vad?
Vet inte.
Läste Lottas blogginlägg från inatt förut, hon skrev om uppväxten. Det kunde lika gärna varit jag som skrev, om man byter ut några namn osv.... Det är helt klart bara en viss sorts människor som klarar av att växa upp i Åtvid med hedern i behåll, och jag tillhör inte den sorten.
På kort tid har jag nu fått höra tre av mina uppväxtkombatanter berätta om tillfällen i skolan när de känt sig så utanför och ledsna och gråtit på toan och allt möjligt.

OCH JAG SOM TRODDE ATT JAG HADE DET VÄRST, TRODDE INGEN KÄNDE SIG SÅ UTANFÖR SOM JAG.

Det är skit att växa upp, helt klart. Det måste vara den tuffaste perioden i livet, hur överlever man egentligen?
Varför kan ingen tala om för oss, och varför kunde vi bara inte trycka upp t-shirtar där det stod "Jag mår skit idag, krama mig" så kunde vi gå runt med dem.

Varför är jag en nörd-magnet? Alla nördar och alla med något lägre IQ som inte har några kompisar söker sig till mig, så fort jag kommer i nya sammanhang. VARFÖR? Jag är trött på det, jag vill att alla ska umgås med alla och vara lika coola.

Men men, jag tänkte bara härma Lotta lite och skriva om skolan.
Jag kommer aldrig gå med i den Facebook-gruppen som heter "Ursprung Åtvid" för jag kommer inte från Åtvid, jag har bara vuxit upp där. Jag har gått på Alléskolan och jag hejar alltid på ÅFF, men om nån frågar var jag kommer ifrån så brukar jag dra upp att min pappa bor i Stockholm och att min mammas släkt kommer från Småland. Så har jag sagt häruppe, det här året. När det har varit relevant.

Mellanstadiet är och förblir min favorittid i skolan. Det beror nog både på att det var en väldigt rolig klass och så hade vi världens bästa lärare.
Mellanstadieklassen skulle jag gärna vilja ha återträff med nån gång :) När gick vi ut egentligen? typ 2001. Så om två år kan vi ha fest!

Högstadiet var bara skit skit skit. Och Lotta, jag minns också vilka jag valde som jag ville ha med mig till högstadiet. Frida, Tina, Madde av tjejerna, Philip, Oskar, Ante Sagmar av killarna. INGEN förutom Frida valde mig tog jag reda på sen. Men det var nog rätt många som råkade ut för det, säkert var det många som inte blev valda alls.
Om högstadiet bara hade kunnat bli annorlunda!
Nu blev det bara en enda lång tragglande, osäker kamp som nästan bröt ner en till slut... Och jag blev ju riktig sjuk sommaren efter, sommaren innan gymnasiet. Kroppen vantrivdes så dant så den såg ingen annan utväg än att bli sjuk.

Hur orkade man egentligen?
... Om jag bara hade valt ett gymnasium i Linköping istället, undrar hur mycket skillnad det skulle gjort. Jag inbillar mig att det skulle gjort stor skillnad. Få komma bort från Åtvid.
Men gymnasiet blev väl rätt hyfsat till slut. Grejen var väl att jag kom direkt från det där uschliga högstadiet... Orkade inte riktigt ladda om.

Men nu är jag här! I Jämtland. Och jag har kommit på att jag funkar mycket bättre med folk som är i vilken annan ålder som helst förutom min egen. Alla som är under 18 år och över 25 år, typ. Det är som att jag måste ha nån slags distans till folk för att funka med dem.

Så i det fallet passar volontärlivet mig utmärkt, för ingen här är i samma ålder som jag.
Och jag har nästan börjat skriva igen. På högstadiet skrev jag massor, sen försvann det undan för undan på gymnasiet och jag varken skrev eller läste böcker och det kändes så tomt och innehållslöst. Hjärnan slutade liksom fungera.
Det är först nu, när jag har människor omkring mig som jag trivs med, som får mig att må bra och känna mig trygg, som kreativiteten kopplas på igen.

Men det är en bräcklig trygghet, om ett par månader får jag inte vara kvar häruppe längre. Hur blir det då? Kan man bygga upp ett lager av inre styrka, nej jag tror inte det. Det är nog färskvara, som måste fyllas på hela tiden.
Alltså måste jag hitta nåt riktigt bra att sysselsätta mig med i höst.

------------
Nu måste jag göra mig iordning.

En dag i volontärlivet

Vaknar tidigt som vanligt, dvs strax efter sex. Hinner diska gårdagens disk, skönt. Gör iordning frukost, cornflakes med skivad banan och sojamjölk som vanligt. Tar med mig frukost och dator till sängen och äter där, kollar nyheter på aftonbladets hemsida. Orkar inte ha TV:n på just nu. Klär på mig och fixar, går hemifrån strax efter åtta, bort till kyrkis Hornsberg, träffar Els-Mari och Agneta där som just håller på och pimplar i sig dagens första kaffekopp.
Vi babblar lite om affärer som får stänga inne i stan och vid halv nio tar Els-Mari bilen bort och hämtar tre av kyrkisbarnen. Agneta och jag tar andra bilen in till stan och möter de andra vid dagens huvudattraktion, Jamtli. Jämtlands länsmuseum alltså. Typ.
Efter trehundra år när alla barn (6 st) fått av sig kläderna blir vi guidade runt och får höra sagor och sägner om Jämtland, om vittror och jag vet inte allt. Mycket intressant. Sen går vi mer eller mindre organiserat och tittar på alla andra saker som finns på Jamtli, skitkul. Sen klär vi på oss (pust) och går ut i vinterlandet där allting är som det var förr i tiden. Vi går till lagårn och klappar kossorna som ska kalva om ett par veckor och hälsar på jämtgeten. Sen åker jag och barnen släde bakom Blackahästen, kul :)
Sen får vi följa med kusken in i Näsgården där gummorna håller på och lagar renkött och potatis över öppen eld och sitter och maler kaffe och läser ÖP från 1895. Och porträtt på Oskar II finns också, inne i kammarn.
Sen går vi upp till Jamtli igen och får pannkakor med grädde och sylt, innan det är dags för barnen att bli hämtade.
Men först måste de klä på sig igen.

Agneta skjutsar hem mig och jag hinner steka pannkakor efter eget recept och äta upp dem också, innan det är dags å byt kläan och springa ut till bussen.
Kommer upp till Frösö kyrka vid halv två, en halvtimme kvar till begravningen av en gubbe som var aktiv i Jämtlandsgillet, manskören ska sjunga också, kyrkan är full av kostymgubbar när jag kommer. Var är Svante, var är Svante undrar jag och yrar runt som i äggasjuk höna.
Nåväl, vi hittar varann tillslut och står och tjötar i sakristian en stund medans han kopplar in mikrofonen och drar på sig finkläderna.
Jag är lite skakis, men jag börjar åtminstone inte stortjuta som förra gången jag var med på begravning. Kanske beror det på att jag varit med på sorgehuset innan och träffat änkan och lite. Klockringning, Margita, kantorn, spelar "Vid Frösö kyrka" av P-B och kören sjunger och Svante håller griftetalet som jag varit med och snickrat ihop (*stolt) och så blir det naturligtvis "Blott en dag" och "Bred dina vida vingar" som vanligt, sen går folket fram och så blir det Jämtlandssången som avslutning. Jag sitter hela tiden uppe på läktarn hos Margita och åser allting från denna upphöjda position. FK är inte så rymlig så man har inte så många ställen att vara på.
När alla sångarbröderna sent omsider har krånglat sig ut fra körsja så kan jag krångla mig ut till sakristian och hämta jackan min. Sen går prästen och hans praktikant ner till Sockenstuan och äter landgång och dricker kaffe och har väldigt trevligt med folket där. Jag hamnar mellan en familj där modern är kompis till dottern till den döde, så de var sådär lagom berörda, passade bra för mig. Prästen hade änkan till bordet, som sig bör.
Efter första kaffekoppen lästes minnesblad och gåvor upp, sen stämde hela döfikat upp i Jämtlandssången, ja jämtar är vi allihopa :P Och sen var det fritt fram att åka hem, så då gjorde vi det. Och nu sitter jag här och undrar om man får vara så glad på begravningskaffet, jag glömde liksom typ att jag var på begravning...

Ja jädrar, måste man verkligen börja plugga? Jag TRIVS!

Trött!!!

Jag har då aldrig varit med om en vårtrötthet som denna!!
Helt plötsligt av nån oförklarlig anledning så är jag så ini hela helsicke trött så jag kan knappt hålla ögona öppna om dagarna.

Och det är inte kul.
Nu var jag på kören ikväll, men jag gick när det var en halvtimme kvar, orkade allvarligt talat knappt hålla i pärmen! Än mindre försöka smälla in några invecklade altstämmor...

Nu ligger jag hemma i soffan med glass och chokladsås och orkar inte diska och dammsuga skulle jag verkligen också behöva. Men det får va! Dammråttor kan väl också få leva. Typ.

Jag tål inte våren. Jag tål inte när det börjar bli varmt och soligt ute. Så är det bara. Jag ska nog flytta till Grönland eller nåt. Bo i en igloo och ha en isbjörn som husdjur.

Vad har jag gjort idag egentligen? Kollegium imorse, trevligt som alltid, men redan där kände jag mig trött och osocial. Sen var jag och handlade och åkte hem med det. Erika lyckades smitta mig med wok-sjukan när jag var i Karlstad så nu ska jag wokka loss! :P Jag HAR ju en wokgryta för tusan..

Kom tillbaks till jobbet efter lunch, fick massage (som inte hjälpte så värst, hade ont på ett ställe i ryggen, men men).. sen handledarsamtal. Kände mig trött och oengagerad där med, vilket är synnerligen ovanligt.
Skrev ut lite ansökningsblanketter till folkhögskola, inget jag orkar ta itu med just nu. Jag kommer vara så totalpank lagom till sommaren. Än är det en tusenlapp hit, än är det lunch och middag i tre dagar... pust och stön.

Imorgon ska vi på Jamtli med kyrkisbarnen. Det ska bli kul. Sen ska jag på begravning... det är ett omväxlande arbete jag har. Blir nog en praktfull begravning med typ tre manskörer som ska sjunga eller nåt.

------------------------

Jag är trött, jag vill för en gångs skull ha nån här som kan trösta mig och bara finnas här och pyssla om mig. Nån annan än jag som kan diska och dammsuga.

Håll om mig.
Och, bestäm gärna vad jag ska göra i höst också. Och ta mig nånstans i sommar.

Godmorgon

Det finns resor och det finns resor...
Nu är jag hemma i min lägenhet på Frösöya igen, känns både skönt och ångestfyllt. Plötsligt blir man medveten om att det faktiskt HAR blivit mycket ljusare ute, vilket innebär att våren är på väg, vilket innebär att mitt volontärår springer iväg snabbare än jag vet inte vad, vilket innebär att jag snart måste bryta upp härifrån och skaffa mig ett nytt liv, nån annanstans... jag vill inte. Framförallt så vet jag inte VAD.

När jag åkte i måndags var det vinter. Nu, en vecka senare, är det vår.
Visserligen har inte de tre meter höga snövallarna sjunkit ihop, men det känns i luften.

Vad jag har hunnit mycket den här veckan.
I Stockholm var det verkligen vår, klar fuktig vårluft och man behövde varken ha mössa eller överdragsbyxor.
Pappa och jag såg "Män som hatar kvinnor" på bio, den var bra.
I torsdags for jag vidare till Karlstad, med buss. Tycker bättre om att åka buss nästan, för då får man se ställena man åker förbi. Tåget går liksom mest i skogen.
Så när jag åkte buss i torsdags fick jag även ta en titt på Västerås, Örebro, Karlskoga och Kristinehamn. På det sistnämnda stället fanns en Picasso-skulptur.
Sen var det själva Karlstad då. Skitkul att träffa Erika givetvis :) Vi var o gick på stan på fredagen och jag tyckte Karlstad påminde om Sundsvall till bebyggelsen... Och Sundsvall tyckte jag också om.
Sen igår var ju den verkligen mastodontRESdagen liksom.
Åkte heimfra Erika vid halv nio, tog bussen från Karlstad nio, sen byte i Örebro (såg Carl Jan Granqvist där, på stationen), som verkar vara en rätt tråkig stad. Tåg mot Borlänge, via massa småställen, som Frövi, Kopparberg, Grängesberg osv. Borlänge tågstation var också rätt tråkig. Tåg mot Mora, via Gagnef, Leksand, Rättvik. Nånstans i Kopparberg hade det börjat snöa ganska rejält och i Mora var det full snöstorm.
Mora stationshus var en föga imponerande träbyggnad.
Stod i snöyran och väntade på bussen tillsammans med elever från skidgymnasiet i Sveg (det stod på deras jackor).
Nu började det märkas att man kom norrut i landet.
Om folk är paranoida och inåtvända i Stockholm, så är de desto mer sociala och roliga i Karlstad. I Mora är de lite mittemellan allting, men när de kommer upp i Härjedalen och Jämtland... då, känner man verkligen av den där... mentaliteten eller vad man ska kalla det. Inte onödigt många ord, ingen strävan efter att nåt ska bli perfekt, huvudsaken är ju att det blir gjort. Huvudsaken är ju att vi kommer fram till Östersund eller hur, skitsamma att bussen är så full att tio pers får stå i mittgången. Dessutom beundrar jag dem som måste haft koll på varenda granbarr vi passerade så att de visste exakt när de skulle trycka på Stopp-knappen. Skog skog skog och snö snö snö. Jämtland, tänkte jag med ett leende. Busschauffören var en riktig urjämte, till skillnad från de snacksaliga typerna på Swebus och Säfflebuss som faktiskt bemödade sig om att presentera sig och påminna om bälte och så.
Näädå, här i Jämtland förutsätter vi att du kan sånt själv och sen bryr vi oss inte om det. Vi har liksom viktigare saker att bry oss om här, alltid är det nån ren som sluppit lös... ;)

Lite svårt att förklara det där, men.. ja.

Jag hade två säten för mig själv nästan hela vägen upp från karlstad, bara på bussen då mellan Mora och Ytterhogdal var det lite trångt.
Nånstans innan Svenstavik kom det på en annan busschaufför, en gråhårig en med hästsvans som hade jobbat med detta sen -71 och nu innan hade han varit och kollat på hillbillies... De bägge busschaufförerna började sedan ett långt samtal på den grövsta jämtska jag hört på bra länge, men då gick jag på toa, kände att kulturkrocken från karlstad och Stockholm blev lite för stor där. Just då.

Kom fram till Östersund tio över nio igår kväll, missade precis bussen :/ Men då var jag rätt trött och irriterad och ville bara hem så jag åkte taxi. Det var SKÖNT. Kom hem halv tio, alltså tretton timmar på resande fot sammanlagt.

Idag ska jag ta det SÅ lugnt, sen börjar arbetet imorgon igen.
Adjö.

Karlstad :)

Är hos min kära vän Erika i Karlstad. Sitter här nyduschad och väntar på bakfyllan som troligtvis kommer inträda... snart. Jag måste ha väldigt seg ämnesomsättning eller nåt, det tar skitlång tid innan jag blir bakfull. Erika har inte de problemen :P

Igår var en riktigt trevlig kväll, jag fick en provsmak av studentlivet i solstaden. Vi tre i hushållet (Erikas gullegris Johan bor ju här också ;) åt tacos och drack vin, och körde Singstar. Det var skitkul :D Sen kom några kompisar till dem också och så satt vi och skrålade och sjöng ett tag innan vi gick till en studentpub.

Nu ska vi göra frukost. Sen blir det nog en guidad tur på universitet och ganska lugnt resten av dagen... Imorgon bitti åker jag hem till Jämtland igen.

Mors!

åka tåg dä ä mitt liv dä se

Shoppat inför kvällens tågresa:
*glutenfria chokladmuffins
*sojamjölk med chokladsmak (man vänjer sig)
*två bananer
*en snickers
Brukar alltid köpa nån tidning också, men i ett plötsligt anfall av snålhet så tyckte jag att Aftonbladets rubriker var för tråkiga och Amelia för dyr. Just idag kände jag så.

Men men, jag lär väl komma fram till Sthlm i vilket fall...

Knappt tre dygn av lägenhetsisolering är snart till ända. Igår kväll fick jag ett mindre psykbryt över att sommaren och hösten är grumlig och jag vet inte vad jag ska göra, vadsomhelstutomgåhemmaochtjötapåmor.... Varför måste alla sommarkurser börjar så tidigt för? Och varför kan inte folkhögskolornas sommarkurser vara längre än ett par dar? VAAA??

Je årsk int bry mig!
MEN jag vill ha det klart, vad jag ska göra sen, så att jag kan njuta av resten av min tid här. Hatar att gå och vara nervös och bla bla blaaaaaa...

Pissssssssssssssssssssröv!

Tina, varsågod:
Koka vatten. Tag fram ett styck latteglas eller liknande. Tag fram ändåmålsenlig sked, förslagsvis en lattesked med långt skaft. Tesked iaf. Häll två teskedar socker och två teskedar kakao i glaset. Blanda, späd sedan försiktigt ut det med ca en halv deciliter mjölk/grädde. Rör om ordentligt, häll sedan i det kokta vattnet tills glaset är fullt. Rör om under tiden. Njut, förhoppningsvis.

...................................................

Jaha, men annars har det inte hänt nåt. I lördags var jag ute och gick. Tog bussen upp till Frösö kyrka och gick hem, längs Vallsundsvägen eller vad det heter. Strålande sol och fem minusgrader. Två timmar tog det, men då hade jag kameran med mig och stannade och tog kort var femte meter ungefär. Äntligen lärde jag mig var Härke ligger, det har jag undrat länge :P

Nähäpp, nu ska jag väl packa klart. Om tre timmar bär det av, tjolahopp tjolahej.

Ajöken