blondinanna

Ah shit asså vad jag har sovit dåligt inatt då. Tänkte jag skulle lägga upp listor på allt smink jag använder för det är ju så JÄVLA många som läser det här, tack gullepluttar jag älskar er! Utan mina läsare vore bloggen ingenting! Och sen så bara MÅSTE jag ju lägga upp ALLT jag inhandlade på min senaste shoppingrunda så att alla ni kan ta del av det, för ni är säkert jätteintresserade av vad jag har på mig.
Och dessutom för vi ju inte glömma dagens outfit! Alltid viktigt att vara snyggt klädd, vältränad och redo för vad som helst! Glöm aldrig det!

Så:

Smink: A-creme, masacara från Estée lauder. Brukar ofta låta mascaran sitta kvar för att få den där lite härjade looken dagen efter.

Senaste shoppingrunda: En ryggsäck på Clas Ohlson för 220 kr eller nåt. Tror märket hette High Sierra. Grå var den i alla fall.

dagens outfit: Pyjamas och fleecetröja. Det är ju för tusan frost ute!

Yeah, I'm the best!

Again with the nostalgia

Det är höstigt här hemma.
Mycket höstigare än på Frösön tycker jag. Där blir det bara vinter pang bom.
Här är det höst.

Och jag tycker om hösten.
Jag börjar längta till julen också. Adventsljusstakar i alla fönster, glögg och julmust. Julmat, lucia och julkonsert i Stora kyrkan.

Men den högtid som ändå är den starkaste för mig, det är nog Valborg faktiskt. När jag får hemlängtan, då lägger jag in en bild på majelden som bakgrund i mobilen.

..........

Mor och jag var ute och gick Långpromenaden, dalgatan + Slevringe dvs... fantastiskt väder. Lerigt och soligt. tog en och en halv timme.

Gick då förbi P's gamla boningshus.... -distans- bra?

...........

För övrigt är jag ordentligt sur, förbannad, ledsen och besviken på en viss madam som försäkrat gång på gång att vi skulle ses på lovet men inte hört av sig ett enda dugg (eller svarat på mejl, sms osv). Så fan heller att jag krusar längre. Och därmed basta.

Hemma?

Tjo.

Har nu varit "hemma" i typ 30 timmar plus minus vad det nu blir med vintertid och sånt. har hunnit hälsa på mormor och varit med om brandlarm på Getingen. Jojjo... stora saker.

jag tänkte på en sak.
Det där med landskap och sånt.
Man bor på ett ställe, kan bo där i trettio år, men ändå känner man sig som... nåt annat. Invandrade svenskar (redan där börjar krångligheterna, vad ska man kalla dem och vem är det man syftar på?) pratar ju ibland om det där att känna sig svensk, fast man har sina rötter i tjotahejti.

Jag bor nu i Jämtland tillfälligtvis och har hela tiden sagt att jag ska "hem" till Åtvid. Men Åtvid är inte den där genuina hemkänslan som jag menar. Det hade varit bättre om jag sagt, nu ska jag hem till huset där mamma bor och där jag har mina saker. Det är hemma.
Åtvid är inte hemma, det är ett ställe där jag växte upp och gick i skolan, med allt vad det innebär (har format mig som människa och bla bla bla bla....)

Och för att krångla till det ytterligare så är jag ju född på ett annat ställe, nämligen Stockholm.
Är jag stockholmare då?
Jag tror såhär: Ju mer jag är i Åtvid, desto mer stockholmsk blir jag, och ju mer jag är i Stockholm, desto med åtvidsk blir jag.
Så är det.

Vem blir jag i Jämtland då? Vet inte.

Idag ska jag till tandläkarn.

Heeeeeeeeem!

Häj sväjs lingonfäjs!

Nu ska jag hem till Öschöttashlätten! Dagen är kommen!

....Ja. Äntligen. eller nåt.

Jag kommer INTE sakna min idiotiska gnöltoalett som tjuter som en ångvissla så fort man spolar,,, eller, när överhuvudtaget någon i huset spolar... typ.

Jag kommer heller inte sakna.....hm... ensamheten i lägenheten. Fast det är inte så farligt nu faktiskt.

Jag KOMMER att sakna folket, gemenskapen, vi har faktiskt väldigt roligt och ju fler som kommer ihop desto bättre!


Äh, orkar inte skriva mer. Jag ska hem! Jag ska sitta på tåget i nio timmar och förhoppningsvis kanske det finns eluttag där... har aldrig prövat såna högteknologiska saker... men men.

Om sisådär tolv timmar har jag nog lagom kommit innanför dörren och väckt mamma och sagt goddag och stupat i min nybäddade säng.

Ajöööö.

2 dar till höstlovet

Hej hopp grantopp.

Just hemkommen från konfirmandplanering med Pavarotti och penntroll. Äter choklad och glass. Gott.
Inatt sov jag inte mycket, ungefär mellan 22-02 för att vara exakt. Jag har ju radion på hela nätterna och jag vet att jag hörde Ekot klockan 2,3,4 och 5.
Kan tala om vad de pratade om i "Vaken, i P3 och P4" iaf vid halv tre-snåret nån gång. De pratade om det här med 200 kr-lappen och vem som skulle vara på den. Drottning Silvia var ett förslag. Astrid Lindgren... och så vidare.

I övrigt så berodde nog min dåliga sömn på att hjärnan ville bearbeta gårdagskvällen och köra allt i repris framlänges och baklänges tills allt hade sorterats in. Allt jag gjort, allt jag sagt, allt jag tänkt och allt som hänt.
Synnerligen jobbig process.

The Boss var prästen igår när vi var på kvällsmässan med konfirmanderna. Jag kom på efteråt att jag tycker nog att The Boss är den av prästerna här som för minst auktoritet med sig, iaf i kyrkorummet. Och det är lite konstigt kanske, man kunde ju tycka att Chefen ska vara den klarast lysande stjärnan, men så är det inte.
Det hade med rösten att göra. Ingen närvaro i rösten, han bara stod och babblade där framme.
Nej, då kommer nog Pavarotti och Le boeug på delad förstaplats i auktoritetskampen.
Så det så. Kanske Pavarotti är lite före ändå.

Hursomhelst.

Nu ska jag försöka ta igen mig lite... måste börja packa snart också.

Det känns lite dubbelt att komma "hem" nu. Nödvändigt jo, fast ändå inte helt..

Och vad ska jag göra på tåget i nio timmar??

äölkjhgfdsa!

Vad det är TRÅÅÅÅKIGT att gå hemma och trampa runt i tjugofem kvadratmeter (eller nåt) i två dagar, jag tror att jag KLÄTTRAR på VÄGGARNA SNAAART!!

Ge. Mig. Jobb!

Trodde aldrig jag skulle skriva det :P Men, GE MIG JOBB!!!!!

Helgens höjdpunkt inträffade idag när jag träffade Gunilla på stan. Mycket trevligt och lunch på gyllene Måsen också. Hade äntligen det där "prata om alla på jobbet"-samtalet som jag längtat efter! Vilket INTE är detsamma som att prata skit.

För prata skit GÖR man inte på Frösön, det har jag lärt mig.

Bllaaaarghh!! Jag måste ta en promenad sen tror jag, annars kommer jag bara ligga och sno runt i sängen hela natten.
Ajööööö

vakuum

Jag vill ha någon att diskutera med. Som delar mitt liv, som är i min egen ålder.
Ur den synvinkeln tjänar det ingenting till att åka hem, där finns "bara" mitt gamla liv... De vet inte hur jag känner mig nu.
Och jag vill börja på ny kula.
Men hur???

Köpte halvårskort på Friskis o Svettis idag, haha.
Tycker ju mest om att vara ute i friska luften, men om det nu blir fem meter snö som ligger fram till maj, så kanske man inte är så pigg på att promenera... jajja, det är ju inte jag som betalar ändå :P

Å ena sidan så vill jag vila, å andra sidan är hjärnan så uppe i varv just nu. Låg och snodde runt i sängen hela natten, sov inte alls bra.
Tänker mycket, på folket här och hur de är och varför de gör som de gör och sånt. Och på hur skillnaderna är mellan "Norrland" och "civilisationen"....

I förrgår t.ex., när jag skulle förklara för Pavarottis dotter var jag kom ifrån, så började jag med "Åtvidaberg?" ingen reaktion. "Östergötland?" ingen reaktion. "Linköping?" ingen reaktion. "....Stockholm?" sa jag till slut.
Då lossnade det. "Och så 25 mil söderut" fortsatte jag. Hon förstod.

Så nu vet ni det. Stockholm är Åtvids närmsta stad.

jävla skit

Finns det nån som vågar tala om för mig varför jag framstår som en surpuppa när jag aldrig har trivts så bra som jag nu gör?
Jag ger tydligen ifrån mig vissa läten (suckar) och går inte omkring och ler som en idiot 90% av tiden, så därför "verkar jag inte trivas"....

Det var som en slag i ansiktet när jag fick höra det. Så glad som jag känt mig de sista dagarna, har jag aldrig gjort förr. Typ.

När jag "suckar" på detta sätt, är det för att sortera nyinkommen information i hjärnan. Jag får reda på att jag ska göra nåt och under tiden som jag suckar hinner jag sortera in informationen och vet vad jag ska säga härnäst.
Men jag får tydligen hitta på nån annan pausunderhållning... jag kanske ska hjula tvärs genom rummet eller spotta i nacken på den som sitter bredvid.

sur. Ja, nu är jag faktiskt sur. Det har jag inte varit på bra länge.

Jävla blinda kärringar.

Tirsdag

Jag läste en artikel på Aftonbladet idag som gjorde mig litt fundersam.. Det var det där om Facebook och att man inte kan avsluta sitt konto och att man är typ helt livegen till ägarna med alla foton och sånt... känns ju inte redigt bra.

Om man nu ändå ville försöka ta sig ur Facebook-sekten, så skulle man försöka med att radera alla sina kontakter, ta bort alla sina applikationer och foton och sen skicka ett mejl till administrationen och be att få bli borttagen.

Så det så.

För övrigt så är jag väldigt sjungsjuk idag. Sitter och skrålar med i alla Duvemåla-låtar.. grannarna får skylla sig själva, de hade faktiskt fest både i fredags och lördags.... Moahaha..

Just det! Rebell-Anna har varit i farten igen!
Igår kväll skulle jag utforska en kör inne i Östersund (inte värt att skriva vilken kyrka den kören tillhörde, men det var inte min hemkyrka), eftersom jag hemskt gärna vill sjunga i kör men Frösökören krockar med konfirmanderna så... Hursomhelst.

Jag stegade in där med alla mina fördomar om gospelkörer och frikyrkor i högsta hugg och jag behövde inte vänta länge med att få allt bekräftat och mer därtill!
Kvävningskänslor! Allvarligt talat, jag stod inte ut mer än 40 minuter med det där tramseriet om "You are holy" och "Väntar du på mig?" eller vad fan det hette. Och så "Ovan där" som grädde på moset!
Nä tack så mycket!
Mitt under pågående sjungeri smet jag min väg (om nån skulle fråga tänkte jag säga att jag skulle på toa), tog min jacka, smög nerför trappan och slängde igen dörren efter mig! Sen sprang jag hela vägen hem, alla tre kilometerna! Tjoho, jag kände mig fri och rebellisk!

Tralla la.

Ikväll ska jag se "House"

Thanksgiving

Fick skjuts med Le boeug till Sockenstugan där penntroll och lilltroll med vänner gjorde kaffe till folket. Gick upp till Kyrkan med stort F och hängde av mig jackan på läktarn. Den vita frun yrade runt framme vid altaret och höll någorlunda koll på småfolket som sedan sjungövade av hjärtats lust.
Gnölfjölen och libanessan anlände med flaggor som miniorerna målade i fredags, det blev rätt fullt på bordet till slut. Pavarotti dök aldrig upp, men det gick ju bra med Le boeug istället :)

Vi sjöng, det lästes, det gacks ut. Därefter skördeauktion med kaffe i Sockenstugan. Gammelsmurfen höll i auktionsklubban.

...

Jag trivs här.

Jämtsk ordlist (såhär långt)

Följande har jag snappat upp tills idag:

Agasamt = obehagligt, jobbigt (närbesläktat med "träligt" skulle jag tro)
Fjås = pojkvän
Tycher je = tycker jag
Fjölkusar = ostyriga, stökiga ungar
Rala = fuska
´å = också (läggs som ett utdraget "å" efter ordet innan, ex: "Tog du pennan´å?")
Flöt = flyttade
Töck = tyckte

Likaså drar man ihop ord, som ex:

"Har du varit in där?" istället för "Har du varit inne där?"
och
"Har du varit dit?" istället för "Har du varit där?"

----

Och det var första språkkursen i Annas jämtskola.
Idag ringde folktandvården hemma i Sockna och tyckte jag skulle komma dit. De lät väldigt angelägna faktiskt. Undrar hur många tusen det kostar att låta dem greja med gaddarna. Visst är det så att man har rätt att få typ 300 kr i tandvårdsbidrag nuförtiden? Det ska jag banne mig kräva, ja jävlar.

Godnatt

glad

ska alldeles strax gå och lägga mig, ska upp om åtta timmar igen och köra full fräs i tolv timmar... drygt.

Ville bara skriva hur oerhört skönt det är att få ur sig nånting, när det är nåt som skaver i en och men vet att det blir inte bättre förrän man berättat för dem det berör.

Ja, sannerligen det kändes väldigt skönt.

När jag väl kommit till insikt om att jag MÅSTE säga det där, då är det bäst det blir gjort illa kvickt, för mitt eget och andras bästa. Det är som när man blir bajsnödig.

Haha.

Nu ska jag sova. hoppas jag.

Rannsaka och bekänn

Uppriktigt sagt så är jag rätt trött på allt prat om Gud och Jesus just nu. Jag har fått en tillfällig överdos, skulle behöva sysselsätta mig med nåt hela annat.

Snart ska jag sysselsätta mig med tvätten. Förut sysselsatte jag mig med att smyga iväg ner till återvinningsstationen och kände mig som värsta alkoholisten när jag slängde glasflaskor i retur. "Det KAN faktiskt vara syltburkar och rödbetsburkar också!" mässade jag för mig själv i huvudet samtidigt som jag såg ut som en taliban med halsduken om huvudet och luvan nerdragen över ögonbrynen.

Hursomhelst.
Nu hade jag tänkt att skriva ett positivt inlägg.

Lycklig är den som någon gång får umgås med folket som jobbar på det här stället som jag jobbar på (tänker inte skriva namn ifall nån googlar osv...).

...det är svårt att beskriva vad jag vill säga. I början stretade jag som sagt på, nu börjar hjärncellerna fungera igen och ångesten över att jag inte har kontroll på allt och inte vet precis vad jag ska göra, kommer tillbaka.
Så känner jag idag tillexempel. Då har jag bara lust att slå sönder allting och köra en motorsåg genom all fanhelvetesjävulskap.
Nu ska jag skriva det mest amerikansk-sliskiga i mitt liv, nämligen att den massiva vänligheten som finns bland de anställda här, får en att växa, och det gäller nog inte bara mig utan allihop.
Man känner det verkligen.

Men, det behövs bara EN helg med osnutna konfirmander, en kväll med en mindre lyckad sånginsats, en ordväxling med ett dumt ordval, för att få mig att bli förbannad på mig själv och krympa ihop till en liten hög som bara skäms och känner sig dummast i hela världen.

Det är skillnad på den här världen och den världen som jag kommer ifrån, den där världen som jag växte upp i och aldrig kände mig hemma i, och jag försökte passa in men lyckades aldrig utan överlevde på nåt falskt beteende som jag hatar hatar hatar.

Och jag har nu lärt mig vad det innebär att "prata" och att "vara tyst", och det kunde ingen i Åbg lära mig, inte på tolv år.

Kanske är det bara så att jag hör hemma här och inte där.
Jag vet inte.

Nu ska jag tvätta.

Oktober

Äntligen! Har inte september gått sjuuuukt segt...? Jag vill åka hem.

Men nu ska jag skriva om Rädslan, Erika ;)

Under mina första veckor häruppe gick jag omkring i nåt tillstånd så folk fick för sig att jag är lika lugn och stabil som jorden själv.... och det är fel.
Men när jag hamnar på nåt nytt ställe och VET att jag måste stanna där ett tag (eller när jag VET att jag måste göra nåt hemskt, som att ta blodprov eller operera käkarna) då tar jag omedvetet på mig en rustning av stoiskt lugn som gör att jag klarar av allting i två veckor utan att rubbas, jag överlever genom nåt slags under.
Jag klarar vad som helst, eftersom jag vet att jag måste göra det. Jag gör sånt som jag aldrig skulle göra annars, jag är oerhört lyhörd för hur omgivningen beter sig och tar efter dem likt en kameleont för att överleva på denna nya plats.

Så har det pågått ett tag nu. Men, nu börjar sinnena falla på plats igen. Jag blir medveten om att jag ätit falukorv varannan dag i två veckor, jag börjar tröttna på det.

Det blir slentrian. Och det är tråkigt. Jag tycker bättre om mig själv när jag var sådär vaken. Nu har jag gjort mig en uppfattning om allt och alla, min hjärna har fått nya mallar att rätta sig efter, nytt blod i persongalleriet. Det kommer väl att putsas och slipas lite då och då, men... tjaa.. jag vet inte jag. Lika kul är det inte.

Jag slipas väl också, förhoppningsvis.

Jag läste för nån vecka sen den där dagboken jag skrev när vi var i Grövelsjön för tre år sen. Mycket har hänt sen dess, sanna mina ord. Jag skulle nog inte kunna skriva sådär igen.
Nej, det skulle jag bestämt inte.

-----

I helgen ska vi på läger med konfirmanderna. Sv och A och jag. Det blir nog bra. Vi har ont i halsen allihop. Men Sv tog i för kung och fosterland ikväll iaf... Operasångare har sina egna sätt att få tyst på konfirmanderna.