det där med skidor

det tycks vara otroligt svårt för folket häruppe att begripa att jag är totalt ointresserad av att åka skidor. Alla samtal den här vintern har börjat med "har du åkt nå skidor än då?" som att det skulle vara så självklart att det bara är en tidsfråga innan jag... jag vet inte vad. Gång på gång har jag förklarat att
1. Jag har aldrig åkt skidor i hela mitt liv, varken på längden eller tvären
2. jag har absolut NOLL intresse av detta. Möjligtvis om nån knäpper på mig pjäxorna och vad man nu ska ha på sig, ställer mig i backen och puttar iväg mig... då, möjligen..

Orka.

Var en sväng på bokrean igår, men hittade inget kul. Känner mig helt vilse bland böcker nuförtiden, läser knappt nånting... suck. Ska ju till Sthlm nästa vecka, kanske hittar jag nåt där.
Nu nös jag.
Igår var en skum dag.
Först var jag på kyrkis med 3-4åringar och målade monster och Scream-gubbar och kände mig härligt barnslig, sen for jag med Pavarotti på sorgehusbesök och lyssnade på en nybliven änka och drack kaffe med socker ur finservisen, sen kort mellanlandning på Sikvägen innan det bar av till EFS i Östersund och planering inför påskvandringen.
Kunde varit med på en tjejmiddag på kvällen också, med det ORKADE jag inte, det hade varit för mycket känslokast redan.
Jag kom hem framåt fyra, åt nån slags kvällsmat vid fem, satt vid datorn en stund. Hade helt tyst i lägenheten, bara ett stearinljus bredvid datorn.
Vid halv åtta stängde jag av datorn.
Hade alldeles tyst och mörkt omkring mig, bara stearinljuset.
Sen låg jag bara i soffan och tänkte och vilade fram till elva tror jag.
Brukar ALDRIG ha ro att göra ingenting så länge, men hjärnan behövde verkligen samla ihop sig igår tror jag.
Sen borstade jag tänderna som en duktig flicka och gick och la mig och somnade in till Karlavagnen som vanligt.


Idag fyller Pavarotti år.

äölkjhgfdsa!!!!

Min BROR är dum dum dum DUM DUMDUMDUMDUDDMMMMM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu får man läsa på F-A-C-E-B-O-O-K att han "har ett förhållande".. JAHHAAA???? Tillhör det inte vanligt folkvett att informera familjen och SÄRSKILT sitt enda syskon om detta??? USCH vad förorättad jag känner mig!!!
Ja han borde tammefan ha FRÅGAT mig INNAN de blev ihop, så jag kunde ha godkänt människan!!
Så skulle jag ha gjort... kanske. Eller inte.
Skitsamma.
Fanrövjävelskukarsle.

Minuten efter att jag fått reda på detta, ringer så min handledare.
Vi ska på sorgehus imorgon som det så fint heter. Det vill säga, maken har dött och änkan är kvar och prästen kommer och pratar inför begravningen. Då ska man ha Passande Klädsel och se Lagom Deltagande ut.
Det går säkert bra.

Nu ska jag snart iväg på kören och sen är det askonsdag idag så vi ska väl rulla oss i aska och leka labradorer sen... typ. så kul har vi. Nästan.

Idag har varit en bra dag, vill jag bara säga. Mycket Pavarotti = bra dag, plus att jag hann till F&S en sväng också.

Jajja.

Lunch

Sådär, då var ännu en arbetsvecka igångsparkad.
Det går så fort fort fort. Man ligger hemma och segar på söndag-måndag, sen tar det sats igen på tisdagen och VIPS så är det fredag och man står där och steker ägg och undrar vart veckan tog vägen.
typ.

Fast igår hade vi studiedag. Var i Sockenstugan hela arbetslaget och alla företroendevalda och lyssnade på en gubbe som hette G.L. och pratade om Jerusalem och judar och sånt. Rätt intressant faktiskt. När jag orkade lyssna.
Var så trött igår. Har slarvat lite med järntabletterna eller nåt.

Igår kväll var jag tvungen att brutalbromsa informationsflödet, stängde av TV och dator och hade alldeles mörkt och tyst i lägenheten. Så att hjärnan fick en chans att varva ner, det kändes som ett expresståg i huvudet innan.

Men nu är det bara roligt kvar, och ikväll är det "House", högtidsstund alltså :)
Snart ska jag ta bussen bort till Sikvägen och väl där ska jag köpa hundra päronsplit-glassar till körbarnen så jag missar alla eventuella förlovningssoffor och kungligheter idag, tyvärr. Men det lär väl vara på nyheterna ikväll och imorgon och alla andra dagar..

Mors!

Framtiden?

Ungefär så snurrigt är det i mitt huvud just nu.
Det handlar om Min Framtid.

Varför får jag identitetskris just nu?? Kunde jag inte fått det i höstas istället?
Tills för en vecka sen (typ) var jag tvärsäker på att jag skulle söka DEN utbildningen på det fina universitetet om jag inte kom på nåt bättre.
Eventuellt skulle jag söka DEN folkhögskolan också, för säkerhets skull.
Sen hände flera saker:

1. I helgen slog det mig som en självklarhet att jag aldrig mer kommer att bo i Åtvid (jag har sagt det förut, men jag menar det verkligen nu. Mitt barndomshem är ombyggt till en konferensanläggning och alla jag trivs med har redan flytt därifrån mer eller mindre. Och dessutom krymper all min självkänsla och eventuella självsäkerhet med 110 % så fort jag kommer innanför 50-skyltarna. Nej, dit ska jag inte).

2. Sen slog det mig att självklart ska jag bli DET yrket, det vore ju faktiskt perfekt för mig, fast jag alltid har gjort stor affär av att om det är något jag INTE ska bli, så är det just DET. Men det vore ju faktiskt rätt bra, arbeta med folk och organisera, sånt som jag tycker om. Dessutom har jag en tendens att isolera mig på min fritid så det är nog bra att träffa folk i arbetet iaf.

3. Men om vi nu ska lägga korten på bordet så finns det ju inget ställe jag trivs bättre på än på en pianopall. Så är det faktiskt. Om det finns ett piano och en pianopall i ett rum, så dras jag alltid dit. Där känner jag mig trygg. När vi har barnkörerna på tisdagarna, så fort det är paus mellan körerna så dras jag till det där elpianot som en magnet. Sen sitter jag där och klinkar på det som kören just sjungit. Så..??? VAD???

4. "Alla" lärare har "alltid" sagt att Anna hon ska bli journalist/författare hon.. mm visst.
Kan jag väl bli då. Typ.
Suck.

5. Skulle vara kul att måla också.
Ett år på folkhögskola per intresse, tänk om man hade råd med det. Jag har inte råd med nånting.

Jag vet varken ut eller in. Jag vet att jag kan ligga här och slöa i nästan fyra timmar till, så det är vad jag tänker göra. Har kollat massa folkhögskolor hela morgonen.
Jag vill gärna bli kvar häruppe i Jämtland, men det är snålt med passande utbildningar, om jag nu vet vad som passar... vilket jag inte gör. Ja som sagt, snurrigare människa än mig får man leta efter just nu.

Mors!

fredag kväll

okej, just nu är det rätt snurrigt i skallen på mig av allt folk och släkt och konstellationer och sällskap hit och dit.

Hade just kommit hem från juniorerna och skulle värma mig en näringsriktig måltid innan det var meningen att jag skulle bort till libanessan och se Let's dance.
Så ringde telefonen, hemtelefonen alltså, och det var Pavarotti som satt med sin svärmor på Tages (konditori 150 meter från min boning) och undrade om jag ville överta en överbliven biljett till kvällens evenemang i ishallen, "Ice-sing" med konståkning och körsång. Tjolahopp tjolahej sa jag och befann mig tjugo minuter senare på Tages.
Körerna som sjöng är alltså de i skidskyttekretsar rätt så berömda Snowstars och Showstars och allt vad de heter, som leds av Fru Pavarotti (och alla mini-Pavarottisar är med i körerna, utom sonen). De sjöng nationalsångerna när det var skidskytte-VM i Östersund.

Det var roligt.

Ja, det var det sannerligen. Nu är jag trött och lyssnar på Karlavagnen. Godnatt.

fredag morgon

Så var man själv i lägenheten igen. Fisk och främmande ska man aldrig ha liggande fler än tre dagar lärde jag mig igår. Det kan nog ligga nåt i det.
Jag behöver en lugn lägenhet när jag träffar så mycket folk i jobbet, men en liten etta är sällan lugn när man har två tanter i 55-årsåldern som springer opp och kissar mitt i natten.

Hursomhelst blev besöket väldigt lyckat tycher je ;)
Kyrkfrukosten i onsdags var de med på och likaså vardagsgudstjänsten igår. Det är så lättsamt häruppe jämfört med Åtvid och ja, man kommer lätt in i livet och pratar med folk.
Vardagsgudstjänsten blev en stor succé, tror jag. Vardagsgudstjänst är främst riktad till små barn, upp till sex år ungefär, och deras föräldrar. Sen är det sopplunch efteråt.
Barnen sjunger lite sen har vi en kort teaterliknande (*host*) grej, igår började det med att Pavarotti stod och höll i en "torr gammal bulle" och jag frågade om det verkligen bara måste vara sådär tråkigt och torrt och allvarligt i kyrkan. Jo då, svarar Pavarotti allvarligt, det passar sig ju inte hursomhelst... bla blabla.. Sen kommer Den Lyckliga Divorcéen inskramlade med semlebullar och grädde och sjunger och har sig och talar om för mig att det minsann visst kan vara roligt och trevligt i kyrkan. Och så gör vi semlor tillsammans, med grädde och allt och så blir allt bra. Snipp snapp snutt så var sagan slutt.

Sen igår kväll var jag med på träffen med de unga konfirmandledarna, det var roligt. Den gruppen vill jag gärna vara med i, för dem är den mest "vuxna" gruppen och det är roligt att diskutera med dem.
Innan dess hade jag handledarsamtal i en dryg timme. Ibland är jag rädd att jag ska slita ut Pavarotti med alla mina frågor och grubblerier.. Men men, han får skylla sig själv när han är så förtroendeingivande.

Idag blir det miniorer/juniorer som vanligt. Mors!

21

When I was twenty-one... it was a very good year...

Jag har nog aldrig förr vaknat alldeles ensam till en födelsedag.. förrän nu. Steg upp när jag vaknade vid halv åtta och åt min vanliga frukost, såg på Gomorron Sverige en sväng. Som efterrätt till frukosten fick jag iaf mascarponeglass med strimlad Snickers, synnerligen gott. Roligare blir det inte :P
Dagens väder: sexton minusgrader, en meter snö och molnigt. Ikväll kommer mamma och Vivi.

Var i Sundsvall i helgen. Det var rätt trevligt, jag kände ju inte en människa innan, men det gick bra ändå. Verkar vara trevligt folk i Torvalla. De påminde faktiskt mer om folket och stämningen hemma i Åtvid, än hur stämningen är på Frösön... på nåt sätt. Inte för att det ena är bättre än det andra... Det är ju alltid bra att få perspektiv på tillvaron. Faktiskt!

Stiftsungdomsmöte var alltså det som hände i Sundsvall. På lördagen hade vi stadsorientering och skulle ta reda på massa saker, typ hur många bussar passerar sjukhuset mellan klockan 06.15-06.45 och sånt... Samt hämta fem servetter från olika kaféer och samarbetsövningar (yes!) och annat skoj. Sen var det trerättersmiddag och dans på kvällen. Middagen var god, under dansen satt jag och tjötade med församlingspedagogen och kyrkoherden från Torvalla/Brunflo.

Jag är så cool. Mjukisbyxor och sovsäck is the shit liksom.

Timrå/Selånger vann Biskopens buckla, annars var det folk från typ Östersund, Åre, Ö-vik och "västra storsjöbygden" vilka det nu är...

........................

Igår kväll fick jag ett ryck och bestämde mig för att jag ville vakna upp till en städad lägenhet på min födelsedag, så jag plockade undan alla kläder, dammsög och TORKADE GOLVET tillochmed! Ja, inte allt, bara i köket och badrummet typ. Men i alla fall. Det känns fräschare kan jag lova.

Nähäpp, nu ska jag fortsätta det fabulösa firandet av min födelsedag. Ajöken!

än slank jag hit

Jag är SÅ fruktansvärt, sjukt satans jättetrött så det finns inte! Jag bara vill gråta för det är så sabla jobbigt att organisera och boka och dubbelkolla femhundratretusen saker med tvåhundratjugo personer när man ska resa!!!!!!

Nu ska jag till, i tur och ordning till:
1. Stockholm
2. Karlstad
3. Malmberget
4. Åtvid
5. Sigtuna

Nog om det. SVINJOBBIGT är det och jag vill nu bara HA biljetterna i handen och inte behöva tänka nåt mer på det. B-L-Ä!

Jag tycker ju OM att resa, det är inte det, jag är bara lite trött just nu.
Det SKA bli kul att åka och träffa folk, jag bara orkar inte... tänka.
Ska till Sundsvall i helgen också för den delen. Måste väl ha nån packning dit också. Typ en trosa, tandborste och kudde. Och därmed basta.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Onsdag idag, har fortfarande lite ont i halsen, men det är inget emot sjukstugan som är på jobbet. Stackars en av vaktmästarna som har fått typ akut diskbråck och ska opereras.. kan inte vara kul.
Vi hade kollegium imorse och äntligen var Pavarotti där! Jubel och fröjd :D:D Jag har verkligen saknat honom. Usch, varför kan man inte förlänga volontäråret ett år??? Jag vill vara kvar häruppe!

... jag vet vad jag ska göra på min födelsedag iår. Städa och handla, sen klockan nio på kvällen kommer mamma och Vivi med tåget. Det är på måndag det.

Tjugosex minusgrader var det idag. Då går man inte ut i onödan. Känns som näsan ska lossna när man andas. Mina fingrar och knogar börjar blöda av sig självt, inte så trevligt. men men, jag stör mig inte så myche på kylan, men jag har ju ingen bil att ta hand om eller garageuppfart att skotta heller...

Tjolahopp.

oh yeah

Tänk om jag vetat vilka strapatser som väntat mig när jag yrvaken klev ur sängen imorse, slängde på mig oanständiga kläder och gick iväg till tvättstugan.

På grund av dessa tvättider blev första delen av morgonen lugn, i väntan på centrifug osv osv.. usch vad flummig jag låter, skitsamma. Sen tog jag mig i kragen, gjorde som jag bestämt och packade ihop mig och tog bussen till Friskis undt Schwettis. Bra beslut! Lite fysisk utmattning var precis vad jag behövde, efter den här tråkiga, nervösa veckan. Jag ockuperade ena löpbandet i en halvtimme och slutade inte förrän hatblickarna från omgivningen inte längre kunde nonchaleras.
Jag lunkade/joggade sammanlagt sex kilometer, duktig känner jag mig då. Sen mådde jag illa och var tvungen att lägga mig raklång på golvet inne i omklädningsrummet. Jag har ju fortfarande ont i halsen efter halsflussen men det SKET jag i och än har jag åtminstone inte fått nån hjärtinfarkt...

Det konstiga med mig är att när jag väl kommer iväg till gymmet nån dag, så blir jag på sånt motionshumör, så nu när jag var inne i Östersund fick jag världens infall och fick för mig att promenera förbi Eastern Palace, förbi sjukhuset och bort till Jamtli och ännu längre bort. Eventuellt kom jag till Ishallen, det såg ut som en ishall iaf. Sen tog jag bussen tillbaka till centrum, gick och tråkhandlade och åkte hem.

Och nu ska jag äta.
Var på Clas Ohlson och köpte akvarellblock och kolpennor också, vad jag nu ska ha det till...

Mors!

Svinto

Mina "må bra"-depåer är snart nere på rött faktiskt.
Jag har inte fått träffa Pavarotti på över en vecka eftersom han är på kurs hela veckan och jag kommer inte få se människan förrän tisdag! Nästan två veckor... :(
Men det visste jag ju.
Däremot hade jag idag ställt in mig på att få träffa Pjotr eftersom det är fredag.
Men NÄÄDÅ då är den människan i Stockholm och får speciallektioner på pianot...

En fredag utan både Pjotr och Pavarotti, hur överlevde jag? Det kändes SÅ dystert när jag hade hela den tradiga eftermiddan framför mig, och inte kom det några andra unga ledare heller...
Så vad gjorde jag hela eftermiddan?
Ja, jag tog hand om juniorerna först, sen fick jag ett ryck och skrubbade rent bordet vi har i köket därnere, som vi äter fredagslunch vid varje vecka. Det är så skitigt och fullt med kladd och målarfärger och glitter och jag vet inte allt. Så idag, mina vänner, tog jag Svinto-paketet och gnodde gnodde gnodde gnodde gnodde så händerna blev alldeles skinntorra. En timme tog det, men vilken skillnad på bordet!
Det kändes alldeles lent och mjukt och luktade träslöjd.
Jag var, och är fortfarande, oerhört stolt.

haha :)

Nu händer det

Jag lyssnar just nu på Bob D, mr Zimmerman himself.
För. Första. Gången. I. Mitt. Liv.

En rad händelser ledde fram till detta ögonblick.
1. Jag såg filmen "I'm not there" när jag var hemma på höstlovet och kom på att den där Dylan skulle man allt lyssna på nån gång
2. Jag jobbar med Pjotr på fredagar, och under våra mer eller mindre vrickade konversationer framkommer det att han lever och andas Dylan.
3. Jag ser på Pjotr med mina vackraste rådjursögon (*host*) och ber honom komponera ihop en trevlig samling låtar åt mig.
4. Idag när jag anländer till jobbet efter en veckas sjukdom ligger en beigetråkig hembränd skiva på mitt skrivbord med texten "Dylan till Anna"

Är det inte gulligt så säg :P

Så jag fick damma av min bärbara cd-spelare (allvarligt, det var så mycket damm på den så jag trodde jag skulle få astma) och här ligger jag och lyssnar.

Om Winnerbäck var högstadiet och gymnasiet så tror jag Dylan har en god chans att slå sig in i 21-årsångesten :) Jag gillar detta!

Och halsflussen då? Bah. Kände mig lite mör imorse, och så länge jag inte får i mig mer än en riskaka med ost och te till frukost är det nåt som inte stämmer...
Nu äter jag glass.

Så blev det februari

Usch, tiden går alldeles för fort. Jag vill inte att mitt volontärår ska ta slut, jag vill bli häruppe i jämtarnas land.

Apropå det så såg jag av nån anledning en snutt på "Fråga doktorn" förut, i brist på annat. Och så pratade dem om fobier och så ringer det in en gubbe som börjar prata om att han är rädd för vatten och bla bla bla.. och jag lyssnar på dialekten och tänker att han bara MÅSTE vara från Jämtland. Men han pratade på om när han gick på simskola i Kiruna och vad det var, Kalixälven och bla bla... Men jag tyckte ändå..... hursomhelst. Precis innan de ska klippa över till nästa inslag så häver han ur sig: "Och så måste jag hälsa till mina barn i Yxskaftkälen!"

HAHAHAHAA!!! Jag hade rätt!!! :D Måste fråga Pavarotti om de har många gubbar däruppe som är rädda för vatten.

***************************

Annars har det varit ännu en klar, solig och tjugotre-minusgradig dag och jag har legat inne med min onda hals. Snart kommer snön över oss.

Och så har jag bokat mina tågbiljetter och det känns väldigt skönt att ha det gjort. Inte blev det billigt, men resor det är meningen med livet det :)

Mors!