onsdagskväll

Att få pengarna att stanna kvar i plånboken är förnärvarande lika lätt som att spika upp gelé på väggen. Känns det som ibland.
Imorse fick jag den lysande idén av en kollega att införskaffa en ljudbok till min elvatimmarsbusstur på fredag. Ingen dålig idé med ljudbok, men... att slänga ut 269 kr som jag inte räknat med, då rycker det i snålnerven. Nu är jag medlem i nåt slags ljudboksklubbsgrej på Hübinettes bokhandel.. tjolahej.. men det kanske vid närmare eftertanke inte är så dumt eftersom jag har rätt många, långa bussresor framför mig den närmsta tiden...
Jajja, gjort är gjort.

Lyssnar på ABBA nu. Försöker njuta av min sista lugna kväll på ett bra tag. Imorgon har jag tagit sovmorgon till klockan ett, då ska jag hinna röja av lägenheten och dammsuga så att en annan människa kan bor här ett par dar.. Har handlat mat till ett helt kompani känns det som :) Och då snackar vi riktig mat, potatis, kyckling och sånt.. och falukorv.
Från klockan ett går sedan livet i hundratjugo. Miniminiorer, kör och föreläsning om mobbning på Folkets hus till kl nio imorgon kväll, sen får vi se när jag kommer därifrån... sen går bussaskrället från centrum kl sju på fredag morgon... gäsp. Bara jag kommer på bussen och får en bra plats så ska jag inte klaga.
Sen skall jag njuta av Norrlands inland och fjälltrakter och skogar och myrar och renar och allt det där som jag aldrig sett förut :)

********************

...saknade Pavarotti på kollegiet imorse.
Han är expert på att säga det som behöver sägas, antingen det är för att lätta upp stämningen eller för att reda ut saker..
Och så missade han alla lovord efter våran predikan i söndags ;)

.....Vädret nuförtiden alltså..
Igår på eftermiddan satt jag endast i tröja och långbyxor och solade på gårdsplanen eller vad man ska kalla det, vid Sikvägen. Kunde gott sitta i en kvart innan jag började frysa lite, men då satt jag mot en trävägg och solen låg på.
Idag?
Sjutton minusgrader imorse, på med mössan och broddarna igen.
Jag har inte klagat på vintern hittills och jag tänker inte göra det nu heller. Men så har jag heller ingen garageuppfart att skotta fram eller bil att värma upp.

Godnatt

Världen utanför

Det finns en värld utanför kyrkan och volontäråret, blev jag påmind om idag.
Vad krävs för att jag ska vilja kasta mig in i den?

Idag klockan tio över tolv ringde min hemtelefon. Det var en studievägledare från Mittuniversitetet som undrade om jag ville komma och prata klockan halv två. Visst, sa jag och kastade mig in i duschen.
Tvingade min hjärna att fundera ut smarta saker att säga och svar på frågor som jag antog skulle komma. Varför vill jag det här och vad kommer jag ifrån och varför är jag här och bla bla bla...
Hittade tämligen lätt upp till plan 3 i G-huset och fick kom in till herr Studievägledaren. Ganska snart begrep jag hur bekväm jag blivit av att jämt diskutera och babbla med Pavarotti, som oftast vet vad jag vill långt innan jag ens kommit på tanken... typ.
Men herr Studievägledare förväntade sig nog en Hängiven, Påläst tjej med polotröja och hästsvans som förberett en massa frågor och skulle sitta med block och penna i högsta hugg för att stenografera alla svar NOGGRANNT och komma med infall och frågeställningar och vara Käck.
Okej, jag kanske överdriver lite.
Men jag bara undrar hur miljöskadad man blir av att vara ingrötad i kyrklig verksamhet från sju års ålder... KLARAR man sig i den "verkliga" världen efter så lång bortavaro? I mitt fall tvivlar jag. Jag är beroende av den medmänskliga värme som jag bara mött i kyrkan (obs! svenska kyrkan). Jag knarkar denna värme och gemenskap och trygghet, igår var liksom värsta överdosen, fast på ett bra sätt.

Men tillbaka till Studievägledaren så var han ganska tråkig. Frågade till en början INGENTING om mig eller ens VARFÖR jag var intresserad av det som jag var där för att prata om, hallå liksom...???!! Och så var han rent usel på att lyssna, prata en massa själv men brydde sig inte om när jag försökte flika in nåt och när jag väl sa nåt blev han tyst en lång stund...
Suck.
Han kunde säkert fortsatt prata om alla sina år som härsan och tvärsan hittan och dittan, men efter en timmes "vägledning" kände jag mig väldigt klar med honom, så jag plockade ihop mina saker, reste mig, tog i hand och sa tack och gick ut därifrån med bestämda kliv.

Jag känner mig ändå väldigt lugn. Hade detta varit för ett år sen hade säkert mitt humör pendlat som en bergochdalbana från det att jag lämnade kontoret tills jag kom hem, eller nåt. Men inte nu. "Jahopp" känner jag mest.

Imorgon är det promenadgrupp och livet fortsätter. Än så länge är det en månad kvar tills körresorna börjar, sen kommer jag flänga kors och tvärs och sen är det i princip slut på volontäråret. Vill inte tänka på det.
Vill bli här för alltid.

Igår

den 22 mars 2009 kan mycket väl utnämnas till Den Bästa Dagen när jag ska summera mitt volontärår.
Jag hade så roligt igår.

Sammanfattningsvis:
*Familjegudstjänst
*Marias "ölmage"
*lunch på Tages och gratis Aftonblad med bilaga
*"Brevbäraren" med orgel
*bowling, FYRA strikear till slut och vinst över bägge mina konfirmandledarkollegor HAHAHA det kommer jag leva länge på. moahaha...
*Middag på Max, väsentligt godare än Tages

Idag är jag ledig. Det har snöat typ en decimeter under natten så nu är det vinter igen. Tjolahopp!

etthundra!

detta är inledningsraderna till mitt 100:e inlägg på denna blogg. Jubel och fröjd...

Förutom att min hjärna känns som sågspån och jag bara har lust att ligga under täcket och äta glass hela dan, så hade jag väldigt kul igår. Jag har ofta väldigt kul på dagarna här, vill verkligen inte att det här volontäråret ska ta slut.
Å andra sidan så får man väl tänka att man ska glädja sig över det man fick istället för att gräma sig över det man inte fick eller hur det nu brukar formuleras... Detta är ett år på toppen. Inte alla som får vara med om det.

Hursomhelst. Gårdagen började i pingstkyrkan (blä), genomgång av påskvandringen som ska ske om två veckor. Pavarotti förvandlas till Jesus, Skalle-Per blir Judas och själv ska rassla med lite kedjor och som slutkläm komma inspringande och full av entusiasm utropa "Jesus är uppstånden!" Tre gånger. I pingstkyrkan av alla ställen.
Hrm.
Ja, det blir att koppla in alla skådespelartalanger man har.....

Detta ska jag göra sex gånger samma dag. i tre dagar.
Fast Jesus har det väl värre, som ska misshandlas och korsfästas sex gånger samma dag...

Nåväl, igår kväll var det middag för alla unga och vuxna konfirmandledare, tacos blev det givetvis... gick alldeles ypperligt bra för jag kom så sent att jag nästan inte behövde göra iordning nånting (för en gångs skull) och bara svansade runt och pratade med alla och hade trevligt. De här unga konfirmandledarna är ett ganska uppfriskande gäng. Tycher je.

Det är lite träligt när libanessan håller i saker, för hon lyckas stressa upp allting, fast hon säkert inte menar det. Luuuuuuuuuuuuuuuuuugna ner dig! Sitt still i en kvart, har man lust att säga. Hon kan inte bara låta saker och ting hända, nej hon måste upp och peta i allt.
Då får man liksom lite mindre lust att göra saker, just för att hon tjatar.
Suck.

Igår hade vi handledarsamtal, tittade igenom veckorna som är kvar och det är helt sjukt vad fort tiden går..blir dyster bara jag tänker på det... Och alla veckor är i princip uppbokade med nånting.. kommer inte få se Pavarotti på en hel månad från slutet av april till slutet av maj, för jag är borta på körresor och till Sigtuna och enda veckan jag är hemma ska han på nån kurs... Tillexempel.
Den Vita Frun kommer jag däremot få se väldigt mycket av, på alla dessa körresor :P

Ack ja.
Nähä, nu ska jag äta lite glassfrukost för att muntra upp mig. Idag får vi besök av en kvinnlig präst från Zimbabwe på lunchen. Ska bli intressant.

Mors!

en timme till House

och Facebook har fått damp. Ingen rolig inne på msn... tur att man kan blogga iaf :)

Lyssnar på ABBA Gold-skivan som jag lånade över natten från Den Vita Frun. Det är myche ABBA nu på körerna. Alla ska ha ABBA-konsert. Tur att jag gillar ABBA :P Mina favoritlåtar för tillfället är "Chiquitita" och "Gimme gimme gimme".

Annars har dagen varit varierande och lång som vanligt. Jag proppade i mig ibumetin och näsdroppar och plockades upp av Pavarotti på väg till FK strax efter tio imorse. Tycker så mycket om min nye handledare, han är bäst! :) Han behöver inte anstränga sig särskilt mycket för att få mig att gapskratta heller, vilket bevisades när vi kom till kyrkan och skulle öva predikan inför söndag.
Nåjo, det där kommer förhoppningsvis gå bra. Blir så nervös när jag ska tala inför folk bara..

Sen for vi till Sikvägen där jag hade fyra timmar att slå ihjäl innan körerna började. Detta gick emellertid alldeles utmärkt eftersom det skulle gås igenom påskvandring med libanessan, ätas lunch med Pavarotti och Kamrern (som pratade om snödjupet i Jormvattnet var i allsin dar det nu ligger)... Sen kom Den Vita Frun tidigt så då ställde vi iordning till körerna, sen satt hon och jag och Pavarotti och pratade om helgens familjegudstjänst, Våffeldag och allt som det är... Sen gick vi allesamman upp och började eftermiddagsfikat redan vid två. Herden demonstrerade en ny ringsignal som han fått på mobil, det var den ryska nationalsången så då kunde inte jag hålla mig utan var tvungen att visa den "ryska nationalsången med svensk översättning" som finns på youtube för mina kära kollegor.

http://www.youtube.com/watch?v=1oP2i5gXOFU
där är den, kära vänner. Sprid till jordens alla hörn, detta bör alla se. Om nån INTE skrattar åt detta, säg upp bekantskapen....

Hursomhelst, en timmes fikarast blev det idag alltså. Sen körer som vanligt. Det är roligast med de två minsta körerna, för där sjunger åtminstone barnen, och de är väsentligt lättare att få kontakt med än de här superegotrippade hormonfjolliga idiotiska knasbollarna.... mm. Har lite svårt för ungdomskören just nu, ja... "SJUNG då!" har man lust att skrika åt dem. "Sträck på er och lägg ner mobilen innan jag spolar ner den i toan!!"

................................

Bara 47 minuter kvar till House nu... suck.

Snor

Grattis mig själv på 253-månadersdagen!
Dagen i siffror: 82 pappersnäsdukar (sen igår eftermiddag), 4 köttbullar, 2,5 potatisar, 2 ibumetin, minst 10 liter te, 2 filmer med Hugh Grant (Notting Hill och Bridget Jones 2), 9,5 timmar framför datorn (hittills), 1 dusch, 1 blogginlägg....

Begriper inte hur mycket snor det kan rymmas i min inte alltför stora näsa.
Imorgon ska man vara pigg och alert hela dagendraåthelvetejagvillbaradö...

...hmm..
Läste http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4657354.ab den här artikeln... Herregud säger jag bara. PRESENTLISTA (sån där man har inför bröllop) i leksaksaffären, inför barnkalasen! Det är ju mer än helsjukt!
Tillåt mig berätta om de barnkalas jag har i färskast minne, från det glada 1990-talet.
Nån gång när Joel och Andreas fyllde år, kanske fem eller sex, var vi på McDonalds minns jag. Vi fick göra våra egna hamburgare.
Och en gång när Hugosson fyllde år, det var nog tidigare, hade jag med mig en portionssats lego som vi köpte på Konsum. Han fick väldigt många såna, den gången minns jag.
Och en gång när fyra tjejer från Göstas väg hade gemensamt kalas hade jag med mig en extra stor förpackning Dumleklubbor som present, som mamma hade ordnat så det såg ut som en blomma. Sen tog en viss pappa och använde de klubborna som utlottning i en tävling och då blev jag jättesur.

Tänk vad man minns mycket. Varför får man så mycket ångest när man tänker tillbaka på allt det där? Jag var alltid så ängslig att det inte skulle bli bra.
Ångest ångest ångest.

************************
Godnatt

Midnatt

Vad gör man en söndagskväll/natt när man ligger och snorar i sin nybäddade säng, hög på tein och whisky och alla ens msn-vänner gått och lagt sig?
Jo, man tar sin tröst i bloggen.
Att blogga är terapi, skriva av sig är terapi. Alltid.

Pratade med Malin förut på msn.
Skrev till Karin på facebook.
Pratade med mamma och mormor i telefon.
Mejlade min käre handledare.

Ja, det var väl dagens sociala kontakter. Inte mycket att skryta med.
Saknar faktiskt mamma och mormor lite. Saknar dem ännu mer nu, när jag skrev det.
Om exakt en månad är jag hemma, stannar då i fyra dar.
Jag längtar inte till sommaren, den har kommit att allt mer bli den årstid jag tycker sämst om. Sommaren är till för människor som är duktiga på att skaffa sommarjobb/har stor familj eller släkt att hälsa på/har sjuhundra vänner att resa bort med.
Sommaren kan vi bara snabbspola förbi tyche je.

....

....Nähä, nu blev jag lite trött faktiskt.
Det känns som det här blir ett väldigt nödvändigt inlägg...

Vad händer imorgon? Ska väl hälla i mig ytterligare några liter te för att späda ut snoret... På tisdag vill jag dock vara vid mina sinnens fulla bruk, då ska Pavarotti och jag öva predikan inför söndag... usch, jag avskyr att prata inför folk. Men, testa sina gränser bör man.

Hur vet man när man ska sluta vara naiv och börja tro på det man anar? Jag trodde jag var cynisk, men jag är nog rätt blåögd egentligen.
Man gör väl omedvetet ett val att tro på något, baserat på det som man vet. På det man vill tro är sanningen?
Att inse att man är lättlurad är ju alltid en början..

Nä, om jag skulle ta och borsta tanden kanske.

Godnatt

Vila vid denna tekopp

Nystädad lägenhet.
Nya lakan i sängen.
Te.
Ingen disk i diskhon.
Vårvintersolen skiner in genom fönstret.
Och jag är ledig. Hela dagen.

**********************************

Jag har kommit på att den här förkylningen jag har nu, är inte bara en pms-förkylning, det är en kombinerad pms-jag-har-så-kul-på-jobbet-att-jag-inte-hinner-vila-ordentligt-förkylning.
Tänk så det kan bli.
Men nu ska jag ta det så lugnt jag kan i två dar. Handla och tvätta måste jag göra, men annars så.

Igår jobbade jag i tio timmar, mellan 13.30-23.30 ungefär. Först dop och vigsel med Herden själv och snorkfröken spelade. Sen ner till Sikvägen och ha seniorer. Det var rätt kul, trots att huvudet kändes som en betongklump och näsan rann.
De hade semlerace (jag slapp, höhö) och sen tittade vi på melodifestivalen.

Måns var tydligen den man "skulle" rösta på, jag höll på Caroline af Ugglas och Sarah Dawn Finer från början och lite på Alcazar också (bara för att reta libanessan), men i slutet hejade jag bara på SDF. Men det var lite kul att Malena Ernman vann också.
Även förra året såg jag melodifestivalfinalen på storbildsskärm, då var jag på UngLedar-läger på Vårdnäs.
Undrar var jag håller hus nästa år.

*********

Hoppla!

fredag 13.3.09.

Vad gör man en solig fredagsmorgon som denna, när det är en och en halv timme tills man ska på bussen.. jo, man skriver.
Om vad?
Vet inte.
Läste Lottas blogginlägg från inatt förut, hon skrev om uppväxten. Det kunde lika gärna varit jag som skrev, om man byter ut några namn osv.... Det är helt klart bara en viss sorts människor som klarar av att växa upp i Åtvid med hedern i behåll, och jag tillhör inte den sorten.
På kort tid har jag nu fått höra tre av mina uppväxtkombatanter berätta om tillfällen i skolan när de känt sig så utanför och ledsna och gråtit på toan och allt möjligt.

OCH JAG SOM TRODDE ATT JAG HADE DET VÄRST, TRODDE INGEN KÄNDE SIG SÅ UTANFÖR SOM JAG.

Det är skit att växa upp, helt klart. Det måste vara den tuffaste perioden i livet, hur överlever man egentligen?
Varför kan ingen tala om för oss, och varför kunde vi bara inte trycka upp t-shirtar där det stod "Jag mår skit idag, krama mig" så kunde vi gå runt med dem.

Varför är jag en nörd-magnet? Alla nördar och alla med något lägre IQ som inte har några kompisar söker sig till mig, så fort jag kommer i nya sammanhang. VARFÖR? Jag är trött på det, jag vill att alla ska umgås med alla och vara lika coola.

Men men, jag tänkte bara härma Lotta lite och skriva om skolan.
Jag kommer aldrig gå med i den Facebook-gruppen som heter "Ursprung Åtvid" för jag kommer inte från Åtvid, jag har bara vuxit upp där. Jag har gått på Alléskolan och jag hejar alltid på ÅFF, men om nån frågar var jag kommer ifrån så brukar jag dra upp att min pappa bor i Stockholm och att min mammas släkt kommer från Småland. Så har jag sagt häruppe, det här året. När det har varit relevant.

Mellanstadiet är och förblir min favorittid i skolan. Det beror nog både på att det var en väldigt rolig klass och så hade vi världens bästa lärare.
Mellanstadieklassen skulle jag gärna vilja ha återträff med nån gång :) När gick vi ut egentligen? typ 2001. Så om två år kan vi ha fest!

Högstadiet var bara skit skit skit. Och Lotta, jag minns också vilka jag valde som jag ville ha med mig till högstadiet. Frida, Tina, Madde av tjejerna, Philip, Oskar, Ante Sagmar av killarna. INGEN förutom Frida valde mig tog jag reda på sen. Men det var nog rätt många som råkade ut för det, säkert var det många som inte blev valda alls.
Om högstadiet bara hade kunnat bli annorlunda!
Nu blev det bara en enda lång tragglande, osäker kamp som nästan bröt ner en till slut... Och jag blev ju riktig sjuk sommaren efter, sommaren innan gymnasiet. Kroppen vantrivdes så dant så den såg ingen annan utväg än att bli sjuk.

Hur orkade man egentligen?
... Om jag bara hade valt ett gymnasium i Linköping istället, undrar hur mycket skillnad det skulle gjort. Jag inbillar mig att det skulle gjort stor skillnad. Få komma bort från Åtvid.
Men gymnasiet blev väl rätt hyfsat till slut. Grejen var väl att jag kom direkt från det där uschliga högstadiet... Orkade inte riktigt ladda om.

Men nu är jag här! I Jämtland. Och jag har kommit på att jag funkar mycket bättre med folk som är i vilken annan ålder som helst förutom min egen. Alla som är under 18 år och över 25 år, typ. Det är som att jag måste ha nån slags distans till folk för att funka med dem.

Så i det fallet passar volontärlivet mig utmärkt, för ingen här är i samma ålder som jag.
Och jag har nästan börjat skriva igen. På högstadiet skrev jag massor, sen försvann det undan för undan på gymnasiet och jag varken skrev eller läste böcker och det kändes så tomt och innehållslöst. Hjärnan slutade liksom fungera.
Det är först nu, när jag har människor omkring mig som jag trivs med, som får mig att må bra och känna mig trygg, som kreativiteten kopplas på igen.

Men det är en bräcklig trygghet, om ett par månader får jag inte vara kvar häruppe längre. Hur blir det då? Kan man bygga upp ett lager av inre styrka, nej jag tror inte det. Det är nog färskvara, som måste fyllas på hela tiden.
Alltså måste jag hitta nåt riktigt bra att sysselsätta mig med i höst.

------------
Nu måste jag göra mig iordning.

En dag i volontärlivet

Vaknar tidigt som vanligt, dvs strax efter sex. Hinner diska gårdagens disk, skönt. Gör iordning frukost, cornflakes med skivad banan och sojamjölk som vanligt. Tar med mig frukost och dator till sängen och äter där, kollar nyheter på aftonbladets hemsida. Orkar inte ha TV:n på just nu. Klär på mig och fixar, går hemifrån strax efter åtta, bort till kyrkis Hornsberg, träffar Els-Mari och Agneta där som just håller på och pimplar i sig dagens första kaffekopp.
Vi babblar lite om affärer som får stänga inne i stan och vid halv nio tar Els-Mari bilen bort och hämtar tre av kyrkisbarnen. Agneta och jag tar andra bilen in till stan och möter de andra vid dagens huvudattraktion, Jamtli. Jämtlands länsmuseum alltså. Typ.
Efter trehundra år när alla barn (6 st) fått av sig kläderna blir vi guidade runt och får höra sagor och sägner om Jämtland, om vittror och jag vet inte allt. Mycket intressant. Sen går vi mer eller mindre organiserat och tittar på alla andra saker som finns på Jamtli, skitkul. Sen klär vi på oss (pust) och går ut i vinterlandet där allting är som det var förr i tiden. Vi går till lagårn och klappar kossorna som ska kalva om ett par veckor och hälsar på jämtgeten. Sen åker jag och barnen släde bakom Blackahästen, kul :)
Sen får vi följa med kusken in i Näsgården där gummorna håller på och lagar renkött och potatis över öppen eld och sitter och maler kaffe och läser ÖP från 1895. Och porträtt på Oskar II finns också, inne i kammarn.
Sen går vi upp till Jamtli igen och får pannkakor med grädde och sylt, innan det är dags för barnen att bli hämtade.
Men först måste de klä på sig igen.

Agneta skjutsar hem mig och jag hinner steka pannkakor efter eget recept och äta upp dem också, innan det är dags å byt kläan och springa ut till bussen.
Kommer upp till Frösö kyrka vid halv två, en halvtimme kvar till begravningen av en gubbe som var aktiv i Jämtlandsgillet, manskören ska sjunga också, kyrkan är full av kostymgubbar när jag kommer. Var är Svante, var är Svante undrar jag och yrar runt som i äggasjuk höna.
Nåväl, vi hittar varann tillslut och står och tjötar i sakristian en stund medans han kopplar in mikrofonen och drar på sig finkläderna.
Jag är lite skakis, men jag börjar åtminstone inte stortjuta som förra gången jag var med på begravning. Kanske beror det på att jag varit med på sorgehuset innan och träffat änkan och lite. Klockringning, Margita, kantorn, spelar "Vid Frösö kyrka" av P-B och kören sjunger och Svante håller griftetalet som jag varit med och snickrat ihop (*stolt) och så blir det naturligtvis "Blott en dag" och "Bred dina vida vingar" som vanligt, sen går folket fram och så blir det Jämtlandssången som avslutning. Jag sitter hela tiden uppe på läktarn hos Margita och åser allting från denna upphöjda position. FK är inte så rymlig så man har inte så många ställen att vara på.
När alla sångarbröderna sent omsider har krånglat sig ut fra körsja så kan jag krångla mig ut till sakristian och hämta jackan min. Sen går prästen och hans praktikant ner till Sockenstuan och äter landgång och dricker kaffe och har väldigt trevligt med folket där. Jag hamnar mellan en familj där modern är kompis till dottern till den döde, så de var sådär lagom berörda, passade bra för mig. Prästen hade änkan till bordet, som sig bör.
Efter första kaffekoppen lästes minnesblad och gåvor upp, sen stämde hela döfikat upp i Jämtlandssången, ja jämtar är vi allihopa :P Och sen var det fritt fram att åka hem, så då gjorde vi det. Och nu sitter jag här och undrar om man får vara så glad på begravningskaffet, jag glömde liksom typ att jag var på begravning...

Ja jädrar, måste man verkligen börja plugga? Jag TRIVS!

Trött!!!

Jag har då aldrig varit med om en vårtrötthet som denna!!
Helt plötsligt av nån oförklarlig anledning så är jag så ini hela helsicke trött så jag kan knappt hålla ögona öppna om dagarna.

Och det är inte kul.
Nu var jag på kören ikväll, men jag gick när det var en halvtimme kvar, orkade allvarligt talat knappt hålla i pärmen! Än mindre försöka smälla in några invecklade altstämmor...

Nu ligger jag hemma i soffan med glass och chokladsås och orkar inte diska och dammsuga skulle jag verkligen också behöva. Men det får va! Dammråttor kan väl också få leva. Typ.

Jag tål inte våren. Jag tål inte när det börjar bli varmt och soligt ute. Så är det bara. Jag ska nog flytta till Grönland eller nåt. Bo i en igloo och ha en isbjörn som husdjur.

Vad har jag gjort idag egentligen? Kollegium imorse, trevligt som alltid, men redan där kände jag mig trött och osocial. Sen var jag och handlade och åkte hem med det. Erika lyckades smitta mig med wok-sjukan när jag var i Karlstad så nu ska jag wokka loss! :P Jag HAR ju en wokgryta för tusan..

Kom tillbaks till jobbet efter lunch, fick massage (som inte hjälpte så värst, hade ont på ett ställe i ryggen, men men).. sen handledarsamtal. Kände mig trött och oengagerad där med, vilket är synnerligen ovanligt.
Skrev ut lite ansökningsblanketter till folkhögskola, inget jag orkar ta itu med just nu. Jag kommer vara så totalpank lagom till sommaren. Än är det en tusenlapp hit, än är det lunch och middag i tre dagar... pust och stön.

Imorgon ska vi på Jamtli med kyrkisbarnen. Det ska bli kul. Sen ska jag på begravning... det är ett omväxlande arbete jag har. Blir nog en praktfull begravning med typ tre manskörer som ska sjunga eller nåt.

------------------------

Jag är trött, jag vill för en gångs skull ha nån här som kan trösta mig och bara finnas här och pyssla om mig. Nån annan än jag som kan diska och dammsuga.

Håll om mig.
Och, bestäm gärna vad jag ska göra i höst också. Och ta mig nånstans i sommar.

Godmorgon

Det finns resor och det finns resor...
Nu är jag hemma i min lägenhet på Frösöya igen, känns både skönt och ångestfyllt. Plötsligt blir man medveten om att det faktiskt HAR blivit mycket ljusare ute, vilket innebär att våren är på väg, vilket innebär att mitt volontärår springer iväg snabbare än jag vet inte vad, vilket innebär att jag snart måste bryta upp härifrån och skaffa mig ett nytt liv, nån annanstans... jag vill inte. Framförallt så vet jag inte VAD.

När jag åkte i måndags var det vinter. Nu, en vecka senare, är det vår.
Visserligen har inte de tre meter höga snövallarna sjunkit ihop, men det känns i luften.

Vad jag har hunnit mycket den här veckan.
I Stockholm var det verkligen vår, klar fuktig vårluft och man behövde varken ha mössa eller överdragsbyxor.
Pappa och jag såg "Män som hatar kvinnor" på bio, den var bra.
I torsdags for jag vidare till Karlstad, med buss. Tycker bättre om att åka buss nästan, för då får man se ställena man åker förbi. Tåget går liksom mest i skogen.
Så när jag åkte buss i torsdags fick jag även ta en titt på Västerås, Örebro, Karlskoga och Kristinehamn. På det sistnämnda stället fanns en Picasso-skulptur.
Sen var det själva Karlstad då. Skitkul att träffa Erika givetvis :) Vi var o gick på stan på fredagen och jag tyckte Karlstad påminde om Sundsvall till bebyggelsen... Och Sundsvall tyckte jag också om.
Sen igår var ju den verkligen mastodontRESdagen liksom.
Åkte heimfra Erika vid halv nio, tog bussen från Karlstad nio, sen byte i Örebro (såg Carl Jan Granqvist där, på stationen), som verkar vara en rätt tråkig stad. Tåg mot Borlänge, via massa småställen, som Frövi, Kopparberg, Grängesberg osv. Borlänge tågstation var också rätt tråkig. Tåg mot Mora, via Gagnef, Leksand, Rättvik. Nånstans i Kopparberg hade det börjat snöa ganska rejält och i Mora var det full snöstorm.
Mora stationshus var en föga imponerande träbyggnad.
Stod i snöyran och väntade på bussen tillsammans med elever från skidgymnasiet i Sveg (det stod på deras jackor).
Nu började det märkas att man kom norrut i landet.
Om folk är paranoida och inåtvända i Stockholm, så är de desto mer sociala och roliga i Karlstad. I Mora är de lite mittemellan allting, men när de kommer upp i Härjedalen och Jämtland... då, känner man verkligen av den där... mentaliteten eller vad man ska kalla det. Inte onödigt många ord, ingen strävan efter att nåt ska bli perfekt, huvudsaken är ju att det blir gjort. Huvudsaken är ju att vi kommer fram till Östersund eller hur, skitsamma att bussen är så full att tio pers får stå i mittgången. Dessutom beundrar jag dem som måste haft koll på varenda granbarr vi passerade så att de visste exakt när de skulle trycka på Stopp-knappen. Skog skog skog och snö snö snö. Jämtland, tänkte jag med ett leende. Busschauffören var en riktig urjämte, till skillnad från de snacksaliga typerna på Swebus och Säfflebuss som faktiskt bemödade sig om att presentera sig och påminna om bälte och så.
Näädå, här i Jämtland förutsätter vi att du kan sånt själv och sen bryr vi oss inte om det. Vi har liksom viktigare saker att bry oss om här, alltid är det nån ren som sluppit lös... ;)

Lite svårt att förklara det där, men.. ja.

Jag hade två säten för mig själv nästan hela vägen upp från karlstad, bara på bussen då mellan Mora och Ytterhogdal var det lite trångt.
Nånstans innan Svenstavik kom det på en annan busschaufför, en gråhårig en med hästsvans som hade jobbat med detta sen -71 och nu innan hade han varit och kollat på hillbillies... De bägge busschaufförerna började sedan ett långt samtal på den grövsta jämtska jag hört på bra länge, men då gick jag på toa, kände att kulturkrocken från karlstad och Stockholm blev lite för stor där. Just då.

Kom fram till Östersund tio över nio igår kväll, missade precis bussen :/ Men då var jag rätt trött och irriterad och ville bara hem så jag åkte taxi. Det var SKÖNT. Kom hem halv tio, alltså tretton timmar på resande fot sammanlagt.

Idag ska jag ta det SÅ lugnt, sen börjar arbetet imorgon igen.
Adjö.

Karlstad :)

Är hos min kära vän Erika i Karlstad. Sitter här nyduschad och väntar på bakfyllan som troligtvis kommer inträda... snart. Jag måste ha väldigt seg ämnesomsättning eller nåt, det tar skitlång tid innan jag blir bakfull. Erika har inte de problemen :P

Igår var en riktigt trevlig kväll, jag fick en provsmak av studentlivet i solstaden. Vi tre i hushållet (Erikas gullegris Johan bor ju här också ;) åt tacos och drack vin, och körde Singstar. Det var skitkul :D Sen kom några kompisar till dem också och så satt vi och skrålade och sjöng ett tag innan vi gick till en studentpub.

Nu ska vi göra frukost. Sen blir det nog en guidad tur på universitet och ganska lugnt resten av dagen... Imorgon bitti åker jag hem till Jämtland igen.

Mors!

åka tåg dä ä mitt liv dä se

Shoppat inför kvällens tågresa:
*glutenfria chokladmuffins
*sojamjölk med chokladsmak (man vänjer sig)
*två bananer
*en snickers
Brukar alltid köpa nån tidning också, men i ett plötsligt anfall av snålhet så tyckte jag att Aftonbladets rubriker var för tråkiga och Amelia för dyr. Just idag kände jag så.

Men men, jag lär väl komma fram till Sthlm i vilket fall...

Knappt tre dygn av lägenhetsisolering är snart till ända. Igår kväll fick jag ett mindre psykbryt över att sommaren och hösten är grumlig och jag vet inte vad jag ska göra, vadsomhelstutomgåhemmaochtjötapåmor.... Varför måste alla sommarkurser börjar så tidigt för? Och varför kan inte folkhögskolornas sommarkurser vara längre än ett par dar? VAAA??

Je årsk int bry mig!
MEN jag vill ha det klart, vad jag ska göra sen, så att jag kan njuta av resten av min tid här. Hatar att gå och vara nervös och bla bla blaaaaaa...

Pissssssssssssssssssssröv!

Tina, varsågod:
Koka vatten. Tag fram ett styck latteglas eller liknande. Tag fram ändåmålsenlig sked, förslagsvis en lattesked med långt skaft. Tesked iaf. Häll två teskedar socker och två teskedar kakao i glaset. Blanda, späd sedan försiktigt ut det med ca en halv deciliter mjölk/grädde. Rör om ordentligt, häll sedan i det kokta vattnet tills glaset är fullt. Rör om under tiden. Njut, förhoppningsvis.

...................................................

Jaha, men annars har det inte hänt nåt. I lördags var jag ute och gick. Tog bussen upp till Frösö kyrka och gick hem, längs Vallsundsvägen eller vad det heter. Strålande sol och fem minusgrader. Två timmar tog det, men då hade jag kameran med mig och stannade och tog kort var femte meter ungefär. Äntligen lärde jag mig var Härke ligger, det har jag undrat länge :P

Nähäpp, nu ska jag väl packa klart. Om tre timmar bär det av, tjolahopp tjolahej.

Ajöken