Var på länsbiblioteket i staden här och läste Corren idag. Ingen som jag kände till hade dött, Lars Rasch skulle föreläsa om träd och så stod det nåt om Bo-Inge också... Mmm... känns nästan som man är hemma iaf :) Och skolmaten i torsdags var ärtsoppa. Ah, minnen!
Man kan nog gå under av hemlängtan.
Man kan nog göra sitt bästa för att stoppa undan hemlängtan långt bak i bakhuvudet också.
Jag försöker, men jag lyckas inte riktigt. Att stoppa undan den alltså.
Tog en liten promenad i mina kvarter idag... Jag tror det säljs rätt mycket fyrhjulsdrivna bilar häruppe, jag skulle tillochmed vilja bedyra att det förmodligen BARA säljs fyrhjulsdrivna häruppe. Nåt annat går nämligen inte att ta sig fram med.
Vart man än ska är det backe upp och backe ner.
Åswärdsbacke? Fnys! Kurts backe? Dubbelfnys med extra hmpf!
De är inte ens grästuvor i jämförelse.
.......................
Det är genom att fokusera på nåt annat som jag kan glömma hemlängtan för en stund.
..........................
Jag tycker inte om dialekten häruppe. Att hela tiden enbart omges av den här ordknappa, torra dialekten, det blir kortslutning i huvudet. Det är mitt språk, men ändå inte. Det är inte mitt språk. Bara nästan.
Jag tappar mitt eget språk, mina egna uttryck. Det finns bara i min hjärna, finns ingen jag kan säga dem högt till.
Tänk om de försvinner?
Då får jag ett nytt språk som inte är mitt, som inte hör ihop med det liv jag växt upp med. Då blir jag nån annan.
Språket och rösten är väldigt viktigt på en människa.
----------
Ikväll är det jättemycket att se på TV. klockan halv tre inatt var det en film med Meryl Streep och Robert deNiro. Mina två favoriter. Jag måste verkligen se den.
Gissa vad Meryl Streep heter på lettiska, förresten? Merila Stripa.
Ajö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar