Nu händer det

Jag lyssnar just nu på Bob D, mr Zimmerman himself.
För. Första. Gången. I. Mitt. Liv.

En rad händelser ledde fram till detta ögonblick.
1. Jag såg filmen "I'm not there" när jag var hemma på höstlovet och kom på att den där Dylan skulle man allt lyssna på nån gång
2. Jag jobbar med Pjotr på fredagar, och under våra mer eller mindre vrickade konversationer framkommer det att han lever och andas Dylan.
3. Jag ser på Pjotr med mina vackraste rådjursögon (*host*) och ber honom komponera ihop en trevlig samling låtar åt mig.
4. Idag när jag anländer till jobbet efter en veckas sjukdom ligger en beigetråkig hembränd skiva på mitt skrivbord med texten "Dylan till Anna"

Är det inte gulligt så säg :P

Så jag fick damma av min bärbara cd-spelare (allvarligt, det var så mycket damm på den så jag trodde jag skulle få astma) och här ligger jag och lyssnar.

Om Winnerbäck var högstadiet och gymnasiet så tror jag Dylan har en god chans att slå sig in i 21-årsångesten :) Jag gillar detta!

Och halsflussen då? Bah. Kände mig lite mör imorse, och så länge jag inte får i mig mer än en riskaka med ost och te till frukost är det nåt som inte stämmer...
Nu äter jag glass.