torsdag 16 april 2009

Sockna

Sitter i vårt kalla stenhus i centrala Åtvidaberg. Bor man i stenhus behöver man duntäcke om sig så fort man står still i fler än fem sekunder.

Reflektioner såhär långt:
*Mammas kylskåp är fantastiskt! Det finns SÅ mycket mat där, och alla sorters ostar och choklad och det tar liksom aldrig slut. Underbart :D
*Pollensäsongen är på väg att bryta ut

...det kändes jättekonstigt att komma hem igår, men det var definitivt nödvändigt. Jag behövde komma hem, innan jag tar itu med avslutningen däruppe.
Men herregud, överlever jag verkligen en sommar här i skitsnackarnas näste? Jag känner hur jag bokstavligen kryper ihop och drar på mig en sköld för att skydda mig från alla barndomsminnen och människor.
..Eller??

Jag åkte tåget hem igår, det gick väldigt fort faktiskt. Våren är ändå rätt mysig, särskilt efter en riktigt lång, jämtsk vinter. Gröna ängar och sol och rådjur och öppna marker man bara vill springa ut på.

Nähä, nu ska jag låta mina osammanhängande funderingar fortsätta gro ett tag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

åhh.. våren är ung och oanvänd :D

anna sa...

Jag förstod nog aldrig vad dom sa till mig
När jag satt i dom bänkarna man bildar sig
Jag har gått dom vägar ingen visat mig
Det är ett högt liv!! :D