Uppriktigt sagt så är jag rätt trött på allt prat om Gud och Jesus just nu. Jag har fått en tillfällig överdos, skulle behöva sysselsätta mig med nåt hela annat.
Snart ska jag sysselsätta mig med tvätten. Förut sysselsatte jag mig med att smyga iväg ner till återvinningsstationen och kände mig som värsta alkoholisten när jag slängde glasflaskor i retur. "Det KAN faktiskt vara syltburkar och rödbetsburkar också!" mässade jag för mig själv i huvudet samtidigt som jag såg ut som en taliban med halsduken om huvudet och luvan nerdragen över ögonbrynen.
Hursomhelst.
Nu hade jag tänkt att skriva ett positivt inlägg.
Lycklig är den som någon gång får umgås med folket som jobbar på det här stället som jag jobbar på (tänker inte skriva namn ifall nån googlar osv...).
...det är svårt att beskriva vad jag vill säga. I början stretade jag som sagt på, nu börjar hjärncellerna fungera igen och ångesten över att jag inte har kontroll på allt och inte vet precis vad jag ska göra, kommer tillbaka.
Så känner jag idag tillexempel. Då har jag bara lust att slå sönder allting och köra en motorsåg genom all fanhelvetesjävulskap.
Nu ska jag skriva det mest amerikansk-sliskiga i mitt liv, nämligen att den massiva vänligheten som finns bland de anställda här, får en att växa, och det gäller nog inte bara mig utan allihop.
Man känner det verkligen.
Men, det behövs bara EN helg med osnutna konfirmander, en kväll med en mindre lyckad sånginsats, en ordväxling med ett dumt ordval, för att få mig att bli förbannad på mig själv och krympa ihop till en liten hög som bara skäms och känner sig dummast i hela världen.
Det är skillnad på den här världen och den världen som jag kommer ifrån, den där världen som jag växte upp i och aldrig kände mig hemma i, och jag försökte passa in men lyckades aldrig utan överlevde på nåt falskt beteende som jag hatar hatar hatar.
Och jag har nu lärt mig vad det innebär att "prata" och att "vara tyst", och det kunde ingen i Åbg lära mig, inte på tolv år.
Kanske är det bara så att jag hör hemma här och inte där.
Jag vet inte.
Nu ska jag tvätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alla har vi våra mindre bra dagar. Det är så dumt att man alltid tar åt sig mer av det man inte gör så bra och låter det ta över det man gör bra. Det är jag också duktig på. Kul att du verkar trivas helt okej ändå :)
Det är enklare att vara kritisk mot sig själv än mot andra
Det är enklare att vara snäll mot andra än mot sig själv
Försök bara vara snäll mot dig själv, du är inte mer än människa och kan aldrig göra mer än ditt bästa. Jag tror på dig vännen! Sänder dig många tankar och kramar från alla höstfärger här nere i Norrköping =)
Skicka en kommentar