Hemma?

Tjo.

Har nu varit "hemma" i typ 30 timmar plus minus vad det nu blir med vintertid och sånt. har hunnit hälsa på mormor och varit med om brandlarm på Getingen. Jojjo... stora saker.

jag tänkte på en sak.
Det där med landskap och sånt.
Man bor på ett ställe, kan bo där i trettio år, men ändå känner man sig som... nåt annat. Invandrade svenskar (redan där börjar krångligheterna, vad ska man kalla dem och vem är det man syftar på?) pratar ju ibland om det där att känna sig svensk, fast man har sina rötter i tjotahejti.

Jag bor nu i Jämtland tillfälligtvis och har hela tiden sagt att jag ska "hem" till Åtvid. Men Åtvid är inte den där genuina hemkänslan som jag menar. Det hade varit bättre om jag sagt, nu ska jag hem till huset där mamma bor och där jag har mina saker. Det är hemma.
Åtvid är inte hemma, det är ett ställe där jag växte upp och gick i skolan, med allt vad det innebär (har format mig som människa och bla bla bla bla....)

Och för att krångla till det ytterligare så är jag ju född på ett annat ställe, nämligen Stockholm.
Är jag stockholmare då?
Jag tror såhär: Ju mer jag är i Åtvid, desto mer stockholmsk blir jag, och ju mer jag är i Stockholm, desto med åtvidsk blir jag.
Så är det.

Vem blir jag i Jämtland då? Vet inte.

Idag ska jag till tandläkarn.