Finns det nån som vågar tala om för mig varför jag framstår som en surpuppa när jag aldrig har trivts så bra som jag nu gör?
Jag ger tydligen ifrån mig vissa läten (suckar) och går inte omkring och ler som en idiot 90% av tiden, så därför "verkar jag inte trivas"....
Det var som en slag i ansiktet när jag fick höra det. Så glad som jag känt mig de sista dagarna, har jag aldrig gjort förr. Typ.
När jag "suckar" på detta sätt, är det för att sortera nyinkommen information i hjärnan. Jag får reda på att jag ska göra nåt och under tiden som jag suckar hinner jag sortera in informationen och vet vad jag ska säga härnäst.
Men jag får tydligen hitta på nån annan pausunderhållning... jag kanske ska hjula tvärs genom rummet eller spotta i nacken på den som sitter bredvid.
sur. Ja, nu är jag faktiskt sur. Det har jag inte varit på bra länge.
Jävla blinda kärringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar