...mm ja. Den där pirrande känslan, allting är bara underbart och låt mig stanna här för evigt.
Jag har en ny kärlek, den heter Storsjöbygden och upplevs med fördel i frostvacker solnedgång från ett bilfönster.
--------------
För övrigt så har jag börjat tala jämtska, eller jamska som de säger, så fort jag är med barngrupperna. Och det är rätt ofta.
Jag begriper mig inte på tungan min, den bara slinter iväg ibland.
Ikväll blir det Sikvägen och unga konfirmandledare. Var i Sunne förut, väldigt kul eftersom jag inte vart där sen i somras. Fick träffa lite annat folk än dem jag trampar runt med i vanliga fall :)
Ajö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar