Tittar på "såsom i himmelen" på ettan och som vanligt sitter jag och kokar av irritation över att kyrka och präster skildras som om det fortfarande vore 1800-talet. Likadant i Änglagård och massa andra filmer. Så fort det ska vara en präst och kyrka med kan de inte prata om nåt annat än Gud och citerar bibeln och går omkring och ser allvarliga ut.
Här i Såsom i himmelen stövlar prästen in det första han gör och pådyvlar Micke Nyqvist en bibel "i kristi namn".
Hade jag mött några såna här präster hade jag dragit örona åt mig för länge sen, och jag hade definitivt inte sökt volontäråret.
Morr!!!
För övrigt så tycker jag inte Såsom i himmelen är en särskilt bra film, Helen Sjöholm är bra men annars så... Den duger la en lördagskväll när man ligger hemma i feber och äter glass och potatismos :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar