Godmorgon

Det finns resor och det finns resor...
Nu är jag hemma i min lägenhet på Frösöya igen, känns både skönt och ångestfyllt. Plötsligt blir man medveten om att det faktiskt HAR blivit mycket ljusare ute, vilket innebär att våren är på väg, vilket innebär att mitt volontärår springer iväg snabbare än jag vet inte vad, vilket innebär att jag snart måste bryta upp härifrån och skaffa mig ett nytt liv, nån annanstans... jag vill inte. Framförallt så vet jag inte VAD.

När jag åkte i måndags var det vinter. Nu, en vecka senare, är det vår.
Visserligen har inte de tre meter höga snövallarna sjunkit ihop, men det känns i luften.

Vad jag har hunnit mycket den här veckan.
I Stockholm var det verkligen vår, klar fuktig vårluft och man behövde varken ha mössa eller överdragsbyxor.
Pappa och jag såg "Män som hatar kvinnor" på bio, den var bra.
I torsdags for jag vidare till Karlstad, med buss. Tycker bättre om att åka buss nästan, för då får man se ställena man åker förbi. Tåget går liksom mest i skogen.
Så när jag åkte buss i torsdags fick jag även ta en titt på Västerås, Örebro, Karlskoga och Kristinehamn. På det sistnämnda stället fanns en Picasso-skulptur.
Sen var det själva Karlstad då. Skitkul att träffa Erika givetvis :) Vi var o gick på stan på fredagen och jag tyckte Karlstad påminde om Sundsvall till bebyggelsen... Och Sundsvall tyckte jag också om.
Sen igår var ju den verkligen mastodontRESdagen liksom.
Åkte heimfra Erika vid halv nio, tog bussen från Karlstad nio, sen byte i Örebro (såg Carl Jan Granqvist där, på stationen), som verkar vara en rätt tråkig stad. Tåg mot Borlänge, via massa småställen, som Frövi, Kopparberg, Grängesberg osv. Borlänge tågstation var också rätt tråkig. Tåg mot Mora, via Gagnef, Leksand, Rättvik. Nånstans i Kopparberg hade det börjat snöa ganska rejält och i Mora var det full snöstorm.
Mora stationshus var en föga imponerande träbyggnad.
Stod i snöyran och väntade på bussen tillsammans med elever från skidgymnasiet i Sveg (det stod på deras jackor).
Nu började det märkas att man kom norrut i landet.
Om folk är paranoida och inåtvända i Stockholm, så är de desto mer sociala och roliga i Karlstad. I Mora är de lite mittemellan allting, men när de kommer upp i Härjedalen och Jämtland... då, känner man verkligen av den där... mentaliteten eller vad man ska kalla det. Inte onödigt många ord, ingen strävan efter att nåt ska bli perfekt, huvudsaken är ju att det blir gjort. Huvudsaken är ju att vi kommer fram till Östersund eller hur, skitsamma att bussen är så full att tio pers får stå i mittgången. Dessutom beundrar jag dem som måste haft koll på varenda granbarr vi passerade så att de visste exakt när de skulle trycka på Stopp-knappen. Skog skog skog och snö snö snö. Jämtland, tänkte jag med ett leende. Busschauffören var en riktig urjämte, till skillnad från de snacksaliga typerna på Swebus och Säfflebuss som faktiskt bemödade sig om att presentera sig och påminna om bälte och så.
Näädå, här i Jämtland förutsätter vi att du kan sånt själv och sen bryr vi oss inte om det. Vi har liksom viktigare saker att bry oss om här, alltid är det nån ren som sluppit lös... ;)

Lite svårt att förklara det där, men.. ja.

Jag hade två säten för mig själv nästan hela vägen upp från karlstad, bara på bussen då mellan Mora och Ytterhogdal var det lite trångt.
Nånstans innan Svenstavik kom det på en annan busschaufför, en gråhårig en med hästsvans som hade jobbat med detta sen -71 och nu innan hade han varit och kollat på hillbillies... De bägge busschaufförerna började sedan ett långt samtal på den grövsta jämtska jag hört på bra länge, men då gick jag på toa, kände att kulturkrocken från karlstad och Stockholm blev lite för stor där. Just då.

Kom fram till Östersund tio över nio igår kväll, missade precis bussen :/ Men då var jag rätt trött och irriterad och ville bara hem så jag åkte taxi. Det var SKÖNT. Kom hem halv tio, alltså tretton timmar på resande fot sammanlagt.

Idag ska jag ta det SÅ lugnt, sen börjar arbetet imorgon igen.
Adjö.