Det var jobbigt att säga adjö till alla volontärkollegor idag. Tyvärr fick det dessutom ske väldigt hastigt eftersom jag hade en busstid nere i Sigtuna att passa.
ja det var nog inte förrän idag när vi hade utvärdering som man verkligen började förstå att vi inte kommer få fortsätta vara volontärer och träffas i Sigtuna tre gånger om året resten av livet. I allafall tänkte jag så.
Varför?
Jag kände mig väldigt flummig och djup och gråtmild när jag skrev utvärderingen, men alla andra runt mig började hulka och snyfta så då smittades jag av det.
Jag vet inte om de grät för att de haft det jobbigt eller för att de insåg hur mycket de skulle sakna sin arbetsplats.
För själv har jag inte haft nån anledning att gråta över mitt volontärår, absolut inte. Åtminstone inte om man ser till den andra halvan av året, vilket jag gör....
Det här året har varit så otroligt innehållsrikt.
Det bästa året i mitt liv.
Definitivt.
Nu är jag trött och imorgon ska jag till Åre med sexåringarna och Den Vita Frun.
Godnatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar