Jag vaknade kvart över tre inatt och det var väldigt skönt för jag hade en hemsk dröm.
Jag drömde att jag gick omkring i nån mörk mysko lägenhet som jag inte riktigt kände igen, men ibland påminde den om vårt gamla hus.
Det var som att jag såg mig själv på film, utifrån och från en kameravinkel liksom. Och hela tiden var jag stressad och nästan hysterisk och hörde skrik hela tiden, ibland var det jag och ibland eko och sprang runt runt i lägenheten och dessutom hördes hela tiden den mest skrällande telefonsignal som att den skulle stått precis i örat på mig och ringt. När jag äntligen fick tag i telefonluren var det mamma som ringde och var upprörd för hon hade försökt få tag på mig hela kvällen och jag svarade aldrig och nu satt jag i alla fall i styrelsen vare sig jag ville eller inte, för det hade Johan bestämt.
???
Tänk att man kan drömma så verkligt om ljud, jag var alldeles darrig när jag vaknade och somna om var det inte tal om.
Jag fick nej på Posten i tisdags, Fritidsledarutbildningen var inget för mig och alldeles alldeles snart ska jag bryta upp från det bästa året i mitt liv.
Är det konstigt om jag har ångest?
Och vad väntar hemma?
Jo en tjatig mamma som aldrig låter en vara ifred och en mormor som inte längre känner igen mig.
***********
Fan nu blev det ännu värre.
Nu blev det deppigt.
Och snart finns inte Pavarotti i närheten längre.
Arsle. Kuk. Fittrövshelvetesjävlaskit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar