FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!!!!!

NU JÄVLA FANHELVETESKUKRÖVAR SÅ SKA JAG BLOGGA OCH JAG ÄR SÅ ARG SÅ DET NÄSTAN KOMMER ELD UR NÄSBORRARNA NÄR JAG ANDAS!!

Jag ÄR ARG PÅ MIG SJÄLV MEST. just nu.
Pisskukrövfanhelvetesjävlaskithelvete.

Hade mentorsamtal idag.
Problem: Libanessan ritade upp en cirkel, frågade mig om jag tyckte att jag var inuti eller utanför cirkeln, underförstått så tyckte hon att jag "stod utanför" eftersom jag är en TYST JÄVLA IDIOTJÄVEL SOM INTE SÄGER KÄFT OCH SOM MÅSTE TRUGAS OCH SOM INTE MÄRKS OCH SOM INTE TAR FÖR SIG (en vacker dag kommer jag mörda den jävel som uppfann uttrycket "ta för sig")....

Och bla bla bla....

JA, hon har rätt, nånstans djupt inne i mitt ursinne vet jag det.
Just nu är jag fast i nåt mindre bra "tänk" där jag har väldigt mycket att hålla reda på, iaf tycker jag det, och jag är inte den som kastar mig efter nya projekt ständigt och jämt. Jag tycker jag har tillräckligt. Men TYDLIGEN så ÄR DET ETT HELT A4-PAPPER MED SAKER SOM DE ANDRA VOLONTÄRERNA HAR "VARIT MED PÅ" OCH SOM INTE JAG VARIT MED PÅ FÖR ATT JAG ÄR EN SUR JÄVEL SOM INGEN VÅGAR PRATA MED.

Vafan.

Är det så illa, är det verkligen så hemskt? Det känns verkligen inget bra.

Vad ledsen jag blev nu.
Men hon är faktiskt bra ibland, libanessan, för hon gör mig iaf uppmärksam på när det går dåligt. Jag har väl haft det på känn, men inte riktigt kommit till insikt.
För det finns ju det som går bra också.

Eller? Är det bara min illusion?

Om det bara fanns mer tid att prata med folk.