Okej, nu är det färdigdaltat!!

Nu är jag nästan på lika ilsket bärsärkhumör som förra onsdagen! Fankukrövarsfitthelvete och så vidare och så vidare.

Nånting måste förändras med mina onsdagar, jag håller faktiskt på att få magsår här. För att klara av att ha libanessan som handledare måste man vara en påstridig åsiktsmaskin med sju liter självförtroende, företagsam till tusen och bla bla blaaaaaaaaaaaaaa!! Och tåla att folk bestämmer över en.

Jag är inget av detta!
Men det bryr sig inte libanessan om, nej hon bara kör på som ett frustande ånglok och förväntar sig att alla ungdomar hon möter ska vara likadana som dem hon själv fostrat upp...
...*frustration*

Hur löser man detta? Jag vet hurdan jag är i såna här situationer, istället för att moget lägga fram problemen och försöka lösa problemet, bestämmer jag mig för att saker och ting är som de är, sitter och kokar av ilska tills jag en vacker dag häver ur mig nånting som jag får ångra resten av livet.

Det var nära kokpunkten idag kan jag säga. Men istället för att dra fram AK4-an och tömma magasinet så gick jag (stormade iväg snarare) till toan och tömde blåsan.

Imorgon är det jag som pratar med the Boss. Hoppas han är där.