hur dagen blev

I'm alive!

Åt en rejäl lunch med kyckling och ris, hade koll på att jag skulle med bussen upp till kyrkan vid tjugo i två. Klädde på mig och gick ner till busshållplatsen.
"Fyran ska jag åka med" var det som rörde sig i mitt huvud. Fyran, fyran, fyran. Så naturligtvis brydde jag mig inte om när trean visslade förbi, TROTS att det stod "Frösö läger" som slutdestination. Ungefär två sekunder efter att den kört förbi slår det mig att det är just den jävla bussjäveln som jag skulle med!
Så, då ringer jag libanessan. Hon svarar inte.
Då får jag se min kära nummer fyra-buss komma körande i snögloppet. Så då stiger jag på den istället och frågar om den möjligtvis går upp till kyrkan.
Nej, den går till Härke, vilket inte säger mig ett skit, men tydligen är det iaf bättre än ingenting.

Nåväl, jag sitter där i godan ro och funderar på hur mycket försenad jag ska bli, vi svänger in på Snorres väg och helt plötsligt ropar den underbara busschauffören att hon fått syn trean, vi möter den nämligen på vägen!! Och hon säger att hon ska försöka stanna honom, lyckas med det, jag tackar och bockar djupast och springer som en galning kors och tvärs över vägen och flämtar mig in på bussen. Yeah.
Några krumbukter måste man alltid ta.

De fyra timmarna som sen följde behöver jag inte kommentera alltför noggrannt. Jag visste ju hur det skulle bli, så jag försökte bara hålla mig ur vägen och andas lugnt och kontrollerat. Det funkade rätt bra.
Jag måste bara få klaga en sak till om libanessan. Hon sa aldrig att barnen var duktiga, inte till dem var och en iaf, bara i en stor klump på slutet. De hade faktiskt behövt lite vanlig enkel uppmuntran.
Men men, det är väl det vi "ungdomar" är till för. Libanessan bist das Oberstürmbahnführer och vi andra är typ ompysslare.

Skitsamma.
Till slut blev klockan sex och kyrkan fylldes, mer eller mindre storartad teater framfördes, Pjotr spelade, det sjöngs i alla tonarter och jesusbarnet föddes.
Sen gick alla hem och vi städade.
Glitter glitter glitter ÖVERALLT. Jag dammsög, började i sakristian och arbetade mig metodiskt utåt, ända ner till vapenhuset. Det är tamigtusan inte alla som dammsugit den berömda Frösö kyrka! Det kan man nästan ha på sitt CV... :P

För övrigt så var det så otroligt förstummande dövacker utsikt från kyrkan när jag anlände vid två-tiden. Det var så utsökt strålande megavackert så det finns inte! Vinterlandskapet, fjällen långt därborta och strålande sol!

Magiskt.