Årets längsta natt

föregående dygn måste varit det segaste i mitt liv på bra länge.

Det började med hela gårdagen när jag satt och häckade i lägenheten och packade ner datorn hyfsat tidigt och inte gjorde nåt vettigt. Till min stora förvåning blev klockan till slut halv åtta och jag gick, pulsade rättare sagt och släpade min blytunga väska i nysnön, till bussen.
Gick ytterligare en kilometer ner till Östersund station. Satt där och häckade i två timmar eftersom tåghelvetet var försenat från Storlien.
Nu är inte jag den som gnäller på försenade tåg så fort jag kommer åt, men det hade varit vääldigt skönt att få slänga ifrån sig bagaget och veckla ut aftonbladet och vaggas till sömns av tågdunket... men iaf.

Klockan tio igår kväll lämnade vi äntligen Östersund, tror vi stannade rätt ofta för vi var inte i Stockholm förrän klockan fem på morgonen. Kupén min var full, sex kvinnliga homo sapiens som snarkade och fes om vartannat.

Efter Stockholm var jag klarvaken (inte för att jag sovit särskilt gott innan heller), hade en glipa i gardinerna så jag såg när vi passerade Katrineholm och tänkte 20 minuter senare att aha nu är vi nog snart i Linköping. Så jag klädde på mig och gick ut.
Fick stå påklädd ute i korridoren i femtio minuter.

En och en halv timme försenat anlände vi slutligen till Lkpg. Och äntligen hade jag lite tur, för jag hade hela tre minuter på mig att hinna med en 30-buss hem, vilket jag gjorde.

Men jag var så sjukt trött, och dessutom hade jag mensvärk.

Nu är jag hemma här, hos mor min. Som för övrigt är på banken just nu. Bra, så att jag får landa lite.

Auf Wiedersen!