kyrklördag med Pavarotti

Idag har jag häckat på läktarn i Frösö kyrka hela dagen.
Begravning, dop och vigsel.

Begravningen tog starkast tag i mig. Bara jag fick gå nära den där kistan framme i koret så var jag tvungen att sätta mig ner. Sen dröjde det inte länge förrän tårarna kom. Jag grät och grät så behärskat jag kunde däruppe på läktarn.
Man är inte van att möta döden på så nära håll, i alla fall är inte jag det.
Jag stod i sakristian och sneglade på kistan. En sjuk gammal tant hade dött, mormorsmor och fru och sömmerska hade hon varit. En ganska vanlig, tacksam begravning, enligt Pavarotti.
Och jag grät floder, skärpte mig nånstans i mitten men när den nyblivne änklingen sa några ord på slutet så var det färdigt igen.

Så det präglade resten av dagen.
Dopbarnen var söta, brudklänningen var fin. I korthet.

Nu är det jullov. Jag vill bara hem och sova. Har ingen ork att packa, kommer bara slänga ner det viktigaste, typ.
Ska bli skönt att komma hem, och sova.

mors!