Den sista föreställningen

Frösö kyrka.
Knappt hade jag hört ditt namn för ett år sen.
Nu har jag sprungit i dina trappor åtskilliga gånger, jag har dammsugit dig, spelat på dina orglar och pianon, jag har tillochmed predikat i dig.
Jag har läst tavlan med alla kapellaner, kyrkoherdar, series pastorum och allt vad de heter. Jag har jagat körbarn, sett barn döpas, sett gamla begravas.
Jag har sett allt.
Det är faktiskt rätt häftigt ändå.
Till kyrkan kommer alla, från minsta spädbarn, till äldsta gamla kyrkvärden som gick i pension för tjugo år sen och nu är en krökt gumma som varken hör eller kan äta själv, men är fullständigt klar i knoppen och kan alla psalmer.

Man får möta HELA livet på en och samma dag. Jag älskar det. När det är sån otrolig röra bland folk och ursprung och åldrar så man inte kan skilja den ene från den andra utan bara accepterar att såhär är det och upplever allt.

*********************************

Idag ska jag avtackas. Det blir väl den sista stora "grejen" jag gör här, sen är det vaktmästeriet kvar i knappt två veckor.
Men jag har liksom inte begripit att jag ska härifrån, det känns så självklart att jag ska stanna kvar här på nåt sätt, även om de kanske blir uppehåll på några år.
Men sen ska jag tillbaka till Frösön.
Därför tar jag inte riktigt avsked av allt och alla.
Jag kommer ju snart tillbaka. :)