separationsångest!!!

Igår hade jag värsta separationsångesten!!! ..inte för att det blivit så mycket bättre tills nu, men iaf...
Dagen gick upp och ner upp och ner och så skulle man vara trevligt mot nya volontären samtidigt som hela ens inre var i upplösningstillstånd och så hade jag sovit som en kratta natten innan. Fy fan, jag vill bara ligga hemma och glo på film idag, vill inte vara vaktmästare.. sabla skitväder är det också.

USCH!

Jag gick omkring lite här hemma och övade på nåt storartat tacktal jag skulle hålla när jag blev avtackad, men det blev liksom inget av det...
Kom till Sikvägen tidigt igår morse för jag ville känna in stämningen.. mötte Pavarotti i dörren och fick i uppdrag att leta fram elvispar. Det vankades kladdkaka med grädde nämligen, och för en gångs skull var ALLT gluten- och laktosfritt :)
Sen började folket strömma in som vanligt och det var just det där välbekanta som jag nu vet snart är för alltid borta för mig, och så kom sen min efterträdare och slog sig ner och då bara PANG sa det så började tårarna forsa.
Jag-vill-inte-härifrån.
Satt inne hos min handledare och snörvlade och harklade ett tag.
Sen var det bara att bita sig i tungan för att inte börja snyfta igen under kollegiet. Men vi stökade över det där med avtackningen rätt fort och jag är glad att det var Pavarotti som råkade vara vik.herde igår.
Och mitt storstilade tacktal slutade med ett "tack så jättemycket, hörni" som jag hoppas att alla hörde. I annat fall kommer ju Kyrkobladet nästa vecka....

Om jag visste vad jag skulle göra i höst så tror jag inte den här separationsångesten skulle vara hälften så svår. Nu vill jag klamra mig fast i det nuvarande eftersom jag inte har en aning om vad som väntar.
Jag vet inte om det är bra att flytta på sig, till en ny stad, eller om jag ska bli häromkring...

Hursomhelst.
Tror det blir bra med nya volontären iaf. Lite nördig, men helt okej. Jag hade bestämt mig för att nu skulle jag vara duktig och INTE avslöja allt om alla, och jag tror jag lyckades ganska bra. Sa att libanessan och gnölfjölen är helnykterister, sa att Pavarotti har fem barn (vi mötte det äldsta på stan, för övrigt), avslöjade allas åldrar (han trodde att Chefen var 40-50 när han faktiskt är 65..)

Sen spelade vi bowling på kvällen, utklassningsseger för min efterträdare. Jag var asdålig, fick inte en enda strike. Sen åt vi tacobuffé och den var väldigt god.
När jag äntligen kom hem var jag skittrött x20.

Och snart kommer Hans och hämtar mig ut till Sunne, men vi ska svänga förbi Sikvägen innan och hämta resterna av kladdkakan sen igår :)